2012/07/22

Om resa och hemma och framåt.



Tanken med ett ledsamt/negativt inlägg.
(Nedan.)
Var så klart att motivera mig själv att snabbt komma med något annat.
Knuffa ner det trista.

Men sommaren fortsatte och resan med de två barnen på egen hand upp till Västerbotten och Norrbotten kom.
Och orken försvann.
Det är fan inte att leka med det här att vara själv med femmånadersbäbis och snart treåring.
Pappan går hemma och förgås av saknad (han jobbar också, men förgås nog snäppet mer).

Men på tisdag åker vi hem igen.
Jag längtar.
Efter honom efter hemmet efter tvåheten med två barn.
Och efter egna rutiner.
Hur härligt det än är att vara uppe i mitt älskade Umeå och kära Arvidsjaur.

3 kommentarer:

cate sa...

Avbrott i vardagen är ljuvligt. Sedan längtar jag efter egna rutiner, jag med..

Anonym sa...

Kul att du är här igen! Jag har saknat din bloggröst ett tag och undrat vart du tog vägen, men anade at det var livet som kom emellan. Själv har jag för första semestern på flera år firat med hela familjen samlad I hela fem veckor! Skönt! Och faktiskt utan större gnissel. Hoppas du får en bra fortsättning på sommaren, med eller utan bloggande!

Anonym sa...

Du är modig som ger dig ut på långtur med två små!
Skönt att ni är hemma igen, så ni kunde hamna på tv och ge kloka svar i klurigt ämne! Ni är så stiliga!
Kram från Karin, som oväntat blev inlagd på infektionskliniken på semesterorten, tack och lov är maken med och tar hand om barnen