2013/01/14

Om en sluten stödgrupp.

Jag har en stödgrupp på internet.
Jag blev inbjuden av en vän. Grundidén är att föräldrar stöttar varandra och att man får skriva av sig om sånt som är så jävla svårt och så jävla frustrerande i rollen som förälder.
Man får skriva om såna saker som inte alla klarar av att läsa. Såna saker som gör att vissa tror att man inte vill ha rollen som förälder längre. Ibland måste man bara få gnälla.

Stödgruppen har blivit mer än bara några anonyma föräldrar – de är mina nya vänner.
Vi får utbyte av varandra på så många sätt. Den har varit min styrka i alla dessa ensamma och trötta timmar man har som föräldraledig, när man är för trött för att orka åka iväg och möta en vän även fast man vet att mötet skulle pigga upp en lite. Eller för nedstämd och nedsölad i snor/mat/whatever för att ens vilja visa sig utomhus. Eller på natten när man matat bäbisen och sen kollar till treåringen och sen, trots att man är så jävla jävla trött, ändå ligger och vrider och vänder i sängen och bara kan inte somna om pga x antal orosmoln i hjärtat.
Då har jag gruppen.

Tack gruppen.

2013/01/06

Om 2012.

Folk sammanfattar sina år, jag tror att jag ska undvika, mitt känns mest så här:
Födde son, var hemma, lämnade och hämtade på förskolan och mådde jävligt dåligt.
Plus blev av med jobbet.

Önskelista för 2013:
– må bättre
– bli av med gravidkilona
– få jobb på ställe som ej luras och myglar

Tack på förhand.