Barn har sådan fantasi de kan hitta på saker man bara inte fattar.
Hur de ens fått stoff till.
När jag var au pair sa flickan jag tog hand om en gång till sina föräldrar.
Att jag lät henne leka ute på gatan medan jag satt inne.
Framför datorn i flera timmar.
Vi hade aldrig ens talat om lek på gatan ej heller att man inte fick leka på gatan.
Det fanns inte som ett alternativ.
Och jag satt aldrig någonsin framför datorn.
Vi var inte ens i det rummet samtidigt hon och jag.
Ändå hade hon hittat på den berättelsen och sa det till föräldrarna.
Ingen rök utan eld kan endel säga.
Men med barn är det faktiskt inte alltid så.
Ett barn kan säga något som av vuxna kopplas till att något fel har inträffat.
Exempelvis att en personal på en förskola tagit barnet på fel ställen.
På fel sätt.
Och då kan det vara så och det vore så hemskt så hemskt.
Men det kan lika gärna inte vara så och tänk då personen som blir anklagad.
Så hemskt minst lika hemskt.
Vad tusan ska man tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar