En gång.
För åtta år sedan.
Var jag au-pair i London en sommar.
(De var väldigt nöjda med mig och bönade och bad att jag skulle stanna.
Förmodligen för att jag var den enda au-pairen i London över 18.
Mkt mogen och sansad.)
Några hus från det hus jag bodde i.
Bodde en gammal balettdansös.
Hon köpte huset när hon drog sig tillbaka från ramp-ljuset.
Eller när hon var söndertrasad av allt dansande och tvingades sluta, jag vet inte vilket.
Det var någon gång strax efter kriget.
När hon dog rensades huset av byggarbetare.
I flera månader.
För hon hade samlat på sig så mkt och hade inte el och det var små gångar i huset bland travar av tidningar och så många råttor att byggarbetarna tjöt som små flickor det hördes ända till mitt sovrum.
På den tomten.
En gång när jag gick förbi med Olivia i handen.
Glittrade det till i leran.
Och det var den här broschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar