Om att intala mig saker och att vara en engelsk kvinna.

Man får helt enkelt tro mig när jag säger.
Att den svarta blusen jag har på mig är helt fantastisk.


Med gråblå utblommade prästkragar och i skiraste materialet.
Och kimonoärmar jag tänker mig att jag är en engelsk ung sekelskifteskvinna som är i min familjs fina sommarhus utanför staden och jag går omkring med en bok i handen när jag inte sippar te på altanen.

Jag försöker intala mig nu att jag inte behöver den där blusen.
Jag har bara provat den men åh det skulle jag inte ha gjort.


(Alltså, hahaha bilden är helt fantastiskt rolig om man förstorar den och tittar länge på ögonen. Hohoho.)