Nu åker jag till Umeå.
Jag äl.skaa.r Umeå.
Jag har bott fem år i Umeå och läst konstvetenskap och sjungit på Norrlandsoperan och diskat på restaurang och varit rekvisitör och jobbat på taxi.
Jag har en hel del släkt i Umeå.
Och två av mina syskon bor i Umeå det är den ena jag ska hälsa på.
Min syster!
Och tre underbara barn jaja hon har en man också han är trevlig att träffa men jag kan inte säga att det pirrar i min mage lika mkt.
Av att möta honom som att äntligen få krama om barnen.
Och så ska jag träffa vänner.
En som jag har turen fortfarande är kvar i Umeå innan hon återvänder till Berlin.
Det ska bli kul jag tror inte ens att jag kommer att göra ett endaste blogginlägg under tiden.
Men vi får väl se.
9 kommentarer:
de tre underbara barnen längtar ännu mer efter dig, sys.
min man längtar också tror jag, han har uttryckt sig i sådana ordalag.
och jag! jag!
...hoppas att du hinner svänga förbi din moster, så får du se hur vi bor nu.
Det vore jättekul:)
Men men; jag väntar ju fortfarande på att du ska pallra dig hit nångång!!!! :-)
Hej igen!
Jag råkar ha en vän som bott i Umeå, men precis flyttat till Piteå. Hon har sagt att ni träffats någon gång och hon tyckte du verkade jättetrevlig. Världen är bra liten. Själv bor jag i Skellefteå :)
Förresten så tycker jag det är spännande att du verkar ha så lika intressen som jag: jag har jobbat med teater, pluggat drama/teater/film i Umeå och älskar att sjunga. Min svägerska har t.o.m. sjungit i kören på Norrlandsoperan. Det skulle jag verkligen vilja, men är inte så duktig än. Hepp!
Kram,
Ingrid
ingrid, så intressant ändå att man dras till människor som visar sig vara ganska lik en själv.
även om det så klart är väldigt upplyftande med någon som visar de sidor man själv inte främjar så är det något intressant med att fasta för någon.
som sedan visar sig dela intressen med en själv.
som att det sipprar ut genom orden utan att man tänker på det.
även jag har sjungit i kören på norrlandsoperan, det var mkt roligt och jag önskar att jag inte hade flyttat från stan så jag kunde fortsatt.
och lustigt med din vän!
hon har naturligtvis helt rätt i sin åsikt om mig.
jag blir otroligt nyfiken på var vi träffats och vem hon är.
lina, dessvärre får du nog vänta ett tag till och åsa jag kanske kommer på torsdag om du har tid?
Vilket underbart foto! Jag har ju tidigare liknat dig vid diverse målningar, och ja, det kommer jag nog att fortsätta med. Ditt ansikte har verkligen karaktär på ett sätt jag inte tycker är vanligt nuförtiden.
men sofie sofie, kära sofie.
dina ord är värmande och att bli jämförd med diverse målningar.
det är ju bland det mest ärofyllda en konstvetare kan tänka sig.
i alla fall den här konstvetaren.
Hej Joanna!
Ja vi fortsätter väl med konversationen via denna blogg.
Torsdag är den dagen som är helt uppbokad, jag jobbar fram till tre, då ska jag på en zonterapi- behandling i ett par timmar, efter det blir det middag och vid 18.00 ska jag skjutsa Ida till flyget. Blir det för sent för dig att komma på kvällen? Annars får vi väl träffas en annan gång.
Jo, det kanske först är likheterna som "attraherar" så att säga, men är man för lika blir det ingen dynamik i relationen. Fast någon slags grundkemi bör man nog ha. Jaja, det är intressant det där. Varför fastnar man för vissa människor egentligen och blir helt galet irriterad på andra? Är väl det där med spegling och att se sidor hos sig själv...
Jag kan säga att min vän, lite anonymt, heter Anna och har två hundar som hon tränat mycket med. Eller den ena i alla fall. Det brukar räcka för en del för att beskriva henne. Då vet de direkt :)
// Ingrid
Skicka en kommentar