På Rodeo pratar de doft.
Jag älskar och hatar dofter.
En stor dröm är att få vara den på en tidskrift.
Som skriver om dofter får nya dofter ska lukta på rekommendera kategorisera (och sedan får behålla, visst visst visst?)
Jag söker ständigt den perfekta doften.
Som upphöjer mitt eget jag bara en lagom bit som får mig att känna mig.
Vacker genuin underbar och behaglig.
En doft jag tror mig funnit som samlar ihop allt detta och duschar det på mig.
Är Chanels Coco Mademoiselle.
Men den får en visst man i hemmet hostattacker av.
Andra använder parfymer som är på tok för gamla.
Som luktar unket och alkohol och damm.
Och dam.
Teaterpubliken tenderar att överkonsumera just denna dammiga damiga doft.
Nu har jag:
Crystal Noir - Versace
Light Blue - Dolce & Gabbana
Lovely - Sarah Jessica Parker
Woman - Marc Jacobs
Chloé - Chloé
Image Woman - Cerutti
Minnen till varenda en.
- När jag har svarta klänningen med paljettrygg, ljusa läder kilklackskor, kuvertväskan och varma sommarnätter.
- Underbara Erika på Noa Noa hon är glädje och skönhet
- Jag köpte den just innan Umeå Open ett år, det var efterfest på Designhögskolan flera undrade vem det var som luktade, jag "eeh det är nog jag" trodde de menade illa men alla sa "du luktar underbart".
- Känner mig vårig och kvinnlig vill bära nya slags kläder till den och sitta på uteserveringar eller leka i parker med Torsten.
- En vän köpte den när hon var i Tokyo till Sverige verkade den aldrig vilja komma, den är för alltid förknippad med min vän, med cigarettrök och kalla vårkvällar på väg till fest.
- Jag var au pair en sommar, kvinnan i huset jobbade på Vogue (jag var inte lika djupt intresserad av magasinvärlden och modevärlden, fattade inte djupet av henne som kontakt) hon bar denna och jag förknippar den med hennes små klackar och smala handleder och alltid rena kläder hela hon osade rikedom och framgång och sval skönhet.
Andra dofter jag älskar:
Vått grottrum, det kalla lite kritdammiga
Smältvatten på våren
Skogen på hösten
Isen på vintern
Bensin
Och Torsten. Torsten Torsten Torsten.
Doft jag aldrig mer kommer att tåla:
Den jag hade när människan jag levde ihop med i Gbg bröt ner mig till en spillra, sakta dag för dag.
För tar jag på mig den.
Blir jag igen till en lite spillra.
Och så pepparkakor, hela gravidillamåendet kommer över mig igen (går lika dåligt med viss musik från då, mår bara illa av det suck).
Kollage från Rodeo.
3 kommentarer:
Mina favoritdofter är när de sopar gatorna från grus på våren och när man just har blåst ut stearinljus. I parfymväg är det Daisy av Marc Jacobs.
Jag misstänker att Rodeo fick inspiration till reportaget av fredagens Stil. Alltid fantastiskt!
åh tror du?
jag har inte hunnit lyssna på det, jag sparar dem alltid till en långpromenad, så att jag kan lyssna helt koncentrerat.
grusdammet är snarlikt grottdammet tycker jag.
samma torra kritlukt på något sätt.
daisy har jag inte riktigt hunnit ta in, bara luktat på någon gång men man behöver alltid flera luktgånger för att riktigt känna hur det luktar.
dofter är ngt sá spännande! de är förknippad med en massa känslor som man oftast inte ens kan riktigt sätte fingret pá. minnen, bilder, människor. lite alltmöjligt. och alla dofter fungerar ju olika pá olika människor. en doft som luktade kattpiss hos mig luktade helt gudomlig hos en tjej pá mitt jobb, t.ex. det gjorde mig nästan lite avundsjuk.
jag använder mest lätta dofter, gärna med inslag av té. stora favoriter är
dior - escale a pondichery och
hermes - un jardin en mediterranee. och sá prada - infusion de fleur d'oranger. som du ser dras jag även till dofter med komplicerade namn =)
Skicka en kommentar