2011/04/20
Om en allt-klänning och rollen som mamma.
En klänning jag köpte när jag var gravid har fått komma fram igen.
Den har fått agera hemmaklänning, klä upp sig-klänning, samt nattlinne.
Jag gillar den TROTS ATT DEN ÄR SNÄV ÖVER HÖFTERNA det är mitt nya obrydda jag (haha).
Ibland tänker jag på hur förhållandet till mitt yttre påverkar mitt barn.
Han vet redan att man ska använda pudret i ansiktet, och rougeborsten på kinderna.
Tack och lov vet han att alla nagelfilar hör till morbrodern (den klassiskt gitarrspelande morbrodern, som är räddast av alla om just sina långa naglar, och vårdar dem ömt).
Torsten väljer ibland halsband åt mig, säger "fiint" när jag tar på mig det.
Sen vill han själv ha det på sig.
Vissa säger att man inte ska säga att ett barn är fint, att man uppmuntra dem för någon egenskap, men inte heller det får man göra för krafigt för då kan barnet få prestationsångest.
Det är svårt att vara förälder.
Etiketter:
Barnkläder,
Mamma,
Mina kläder
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men han är ju bra fin...då måste man ju säga det:)
Det där med utseende har jag ibland tänkt på, mina föräldrar är helt ointresserade av kläder/smink etc.
Men både jag och mina bröder har blivit väldigt mycket tvärtom. Jag tror barn blir sina egna när de får utrymme att vara det, och tillåts att prova allt.
Och så vill jag säga att jag tycker du verkar vara en kalas bra mamma.
Jag tycker du passar ypperligt i klänningen! Det kan vara himla fint med tyg snävt över höfterna.
En sund självkänsla får barnet utav att få villkorslös kärlek samt att lära sig att känslor är hanterbara och ok. Att se att föräldrar blir arga och ledsna ibland och tar sig samman och går vidare är att vara en god förebild. Att vara perfekt och pedagogisk i alla lägen är inte det...då skapar man ängslan för känslor och det är väl ingen vidare i det långa loppet, eller hur?
tuvaminna,
ja det går ju faktiskt inte att låta bli!
och du har rätt, barnen blir inte nödvändigtvis som sina föräldrar i alla avseenden, mina har inte heller varit särskilt utseendefixerade, eller så besatt av rosa och glitter som jag har varit.
tack så väldigt mkt.
jag tror att jag är en bra förälder, för jag är en vettig människa.
angeliqa,
tack!
det ÄR snyggt med snävt över höfterna, jag har bara aldrig varit bekväm med den vidd just mina höfter har.
något jag så klart borde sluta fåna mig om, höfter ska vara breda och alla ser olika ut, nog finns det annat jag kan lägga ner tankar på istället.
kristna,
du har väldigt rätt i det du säger.
jag är perfekt i det avseendet att jag inte är perfekt, hehe.
Skicka en kommentar