2011/07/04

Om tiderna förr.




Förr i tiden satt jag långa dagar på balkongen och bara läste läste läste.
Eller hade bekymret (lyxen) att passa i alla mina klänningar och därför alltid ha klädbeslutsångest.
Vi sov även länge på helgerna eftersom nätterna ofta spenderades med vänner fram till småtimmar.
Och åt långsamma frukostar, stillsamma också.

Jag har även något minne av att vi pratade med varandra.
Om saker som inte var finns det välling, blöjorna är snart slut, har du sett någon av hans tuttar (alltså nappar).

Man kan sakna en tid utan att vilja byta bort den tid man istället fått.
Konstigt men sant.
Och härligt.

9 kommentarer:

Krickelin sa...

Ja oj oj oj, visst är det så... Kram i värmen. Vad coolt det översta fotot var. :)

Gila sa...

Tips. istället för böcker på balkongen. Sommarpratare i hörlurarna.

TuvaMinnaLinn Vintage (a love story) sa...

Och veta du, att sedan jag började läsa bloggar som ex vis din så tänker jag på det. När jag sover länge en morgon så försöker jag njuta lite extra över just där jag är i livet nu, men samtidigt längtar jag även till det andra:) Så som du beskriver.

När jag kommer tillbaka till Malmö har vi en valp, så redan där är de långa sovmornarna över.

Anonym sa...

Ja, visst är det märkligt att tänka på hur man förvaltade sin tid innan man fick barn...

facutvivas1 sa...

Jag vet. Man längta tillbaka, men ändå inte alls. Så delade känslor. Suck.

Sophie sa...

så väl uttryckt min vän. just så är det. läste just hos underbaraclara hur hon och hennes man hade såna långa långa samtal i bilen å tänkte; ööööö... vi pratar mest vardagsbajs nuförtiden. urtrist, men skulle inte byta ut samtalen mot något annat för allt i världen!

Joanna sa...

krickelin,
varm värmekram tillbaka!

gila,
det här får man knappt säga: men jag gillar nog inte sommarpratarna något särskilt.
det ska vara om det är någon specifik människa, men sällan ens då lyssnar jag på hela programmen.
men det är ett bra tips att lyssna på saker istället för att sitta och kika sig till huvudvärk.

tuvaminna,
det är faktiskt en ganska häftig grej med bloggar, att man kan få lite mer perspektiv.
och er nya lägenhet verkar så himla fin och er lilla valp så gudens gulli!

anonym,
och ingen kan förklara för någon som ännu ej fått barn hur det kommer att ändras.
för man förstår aldrig förrän man har det själv.

facutvivas,
delade känslor är verkligen en stor del av föräldraskapet.
exempelvis det där med att vilja vara ensam en dag, få tänka och vila och bara vara, men om någon då säger "jag kan ta hand om ditt barn så du får göra allt det", då spenderar man ändå nästan hela dagen med att längta efter sitt barn.

sophie,
vardagsbajset pallar man just för att man haft det där livet innan, utan barngrejset.
och man pallar det när man är trygg i varandra och kärleken är starkast.
alla såna klyschor faller in här, och sen får man ta en pratkaffe någon gång och det kan vara nog bra det.

lillaicaica sa...

så kan man tänka ibland men barn är ändå livet :)jag brukar tänka ibland vad gjode jag innan? och vad skulle jag göra nu egentligen om jag inte hade haft min lilla stumpa! måste säga det också vilken fin klänning!!

Joanna sa...

lillaicaica,
visst är det så!
tror det gick en dag in på vår sons liv när vi sa "men vad tråkigt vi måste ha haft det".

och klänningen, ååh den är så fin.
jag kan verkligen inte få på mig den längre (hoppas ändå att det kommer en tid då det går).
på ryggen har den en drapering så att det blir nästan som en mantel som går ner mellan axlarna.
supersnyggt!