Eller hatar är ett starkt ord.
Jag hatar det inte.
Men jag avskyr kaoset jag på allt för många månader inte har någon kontroll över.
Otryggheten det är i att ens arbetsplats skär ner på 70 tjänster och man inte kan komma ifrån känslan av att man som frånvarande föräldraledig som inte kan nagla sig fast i skrivbordet, blir bortglömd och utslängd.
Stressen i att listan på saker som ska göras är alldeles för lång och aldrig hinner betas av.
Inte ens i rimlig takt.
Och avskyn mot den egna kropp.
Som jag egentligen bara vill älska för den har givit oss två barn.
Den orkar bära den ledsna 2,5-åringen uppför fyra trappor även fast den redan är tyngd av bäbis och skötväska och förskoleryggsäck (och gravidkilon).
Den orkar och den fixar och jag jobbar på att älska den.
Eller åtminstone inte bespotta den.
Jag älskar mina barn, den yngre som vägrar ligga ner och snart ska få byta till sittdel i den toppmoderna vagnen.
Den äldre som frågar och lär sig och skriker och älskar.
Ingen del av mig vill egentligen ha något annat.
Ändå känner jag mig stressad för att jag missar en massa?
5 kommentarer:
Förstår allt. Kram!
Är det inte lite som att ta hela sitt liv och kasta upp i luften och sedan ducka/vänta/lägga ihop bitarna när man får barn? Det blir bättre! (Åh nej!! Alltså jag menar inte "att få ihop sitt livspussel" för det tycker jag låter så konstlat och overkligt, för bitarna flyttas ju lixom om hela tiden och livet är inget pussel)
Och du är sååå fin och mycket inspirerande tycker jag. Fast jag förstår vad du menar ang kroppen.
De där urläckra blå regnstövletterna råder bot på det mesta! Det är sådana som får mig att längta till nästa regn så att man får ta på sig sina snygga och bli glad över vänliga människors kommentarer om desamma.
Du anar inte hur mycket inspiration och klokskap du förmedlar som peppar, tankeväcker och får din omgivning att må bra. Kanske går det att omvandla till mervärde som gör att du "bortser" från din kropp ett tag. Tids nog känner du dig hemma igen!
Håll ut!
Kram
tack ni!
tack tack tack.
ni ger mig tillbaka allt det där ni tycker att jag ger er.
kram till er.
Tänk vad du är modig och ger hopp när du skriver som det är på riktigt. Tack!
Skicka en kommentar