På 20-talet fokuserade man mkt på kvällsaktiviteterna.
Och således även på aftonkläderna.
Riktigt glamorösa saker var det.
Tidigt under 20-talet var klänningarna ärmlösa långa och feminina.
Samlade runt höfterna och på svanken och baken.
Och dessutom överösta av vackra broderier.
Kring 1925 började de reflektera den nya eran av charleston och jazz.
Korta och fyrkantiga klänningar fästa på axlarna med smala band.
Gjorda i silke, lätt sammet, eller lamé, och broderade med paljetter och pärlor och metalltrådar.
Bild övre:
Halsband och armband i ebenholts, krompläterad metall och guld, Frankrike 1931
Aftonklänning i aquamarin och guldchiffong och paljetter, Frankrike ca 1928
Aftonklänning i cremefärgad satin, USA ca 1919
Bild nedre:
Detalj av pärlbroderad dansklänning, Frankrike 1925.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
Under 1920-talet blev det mer populärt med sport.
Och fyllda av den goda smaken som de var.
Fick det sin reflektion även på sportkläderna.
Jean Patou var den första designern att kombinera den nya andan av bekväma men fortfarande eleganta kläder.
Genom att kombinera jersey med de strikta linjerna av krigsklädernas stil.
Han gjorde även den vita ensemblen med orange hårband (bilden) till tennisspelerskan Suzanne Lenglen som hon bar på Wimbledon 1922.
Hon blev den första sportikonen som gjorde reklam för en sportplagsskollektion.
Bilden:
Tennisklänning, vitt och grönt linne, England cirka 1925.
Suzanne Lenglen, Wimbledon juli 1922, i en Patou-klänning.Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
Det som inspirerade nästan mest runt 1920.
Under den här härliga tiden av art deco och Paris.
Var de 150 000 flyende ryssarna som ville komma undan bolsjevikernas revolution.
De flesta kvinnorna fick tack vare sina sömnadskunskaper arbete på stora couture-hus.
Traditionella rysk brodering blev mkt populär.
Vissa ryska emigranter öppnade sina egna modehus, och introducerade genom detta element av traditionell ryskt mode till Europa.
Även om det mesta var grundat i nostalgi och kanske inte direkt avspeglade precis hur man såg ut i Ryssland.
Det ryska sättet att blanda material blev populärt, exempelvis att använda sig med av päls i kläderna.
Och brodera klänningar blusar och aftonkappor.
Kanta dem med päls.
En ny siluett kom också.
Man anammade den broderade ryska tunikan som bars av män (kosovorotka) och bar den över längre kjolar.
Redan 1925 hade stilen ändrats och den ryska folkloren fick lämnat plats åt sportkläder och med sobra kubistiska stilar.
Bild: Från La Gazette du bon ton, 1922.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
Sen tyckte man ju himla mkt om det exotiska på 20-talet.
Art decon lät sig inspireras av ryska baletten, djur och blommor från Kina och Japan.
Forna Egypten, Afrika, och klassiska ryska motiv.
De kinesiska motiven användes ofta på aftonkläderna, pyjamaser i silke och dyra broderade dansklänningar.
Mot mitten av 20-talet blev de afrikanska och egyptiska mönstren mer stiliserade.
Och användes gärna av avantgardisterna.
Bilden:
Jacka med pärlbroderade egyptiska motiv, fyrkantig form men med rund halsringning.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
Övre bilden: Dagklänning i mönstrad chiffong, La Samaritaine 1929. Damer fotade på hinderlöptävling av Seeberger 17 juni 1928.
Nedre bilden: Damer fotade av Seeberger 25 june 1926.
Bilder och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
Klänningarna på 20-talet blev rakare och enklare i linjerna.
Men klänningarna på bilderna, picture dress, levde kvar i den romantiska siluetten av krigskrinolinerna från 1916.
Med vida kjolar och gamla ideal.
Kjolarna fästes ofta på ett klänningsliv, vanligtvis vid den naturliga midjan.
Jeanne Lanvin började göra dessa klänningar till sin dotter.
Mest i pastellfärger.
Sedan även åt debutanter och äldre kvinnor som föredrog detta lite mer feminina klänningsalternativ.
Oftast bar man den här typen av klänningar till formella tillställningar.
Som bröllop, trädgårdsfester och examensbaler.
Paul Poiret däremot.
Använde grunderna och gjorde om den till en vardagsklänning.
Genom rakare kjol styvare tyger och modernare mönstertryck.
Många kvinnor använde den här typen av klänningar långt in på 20-talet.
Men moderniserade sig själva.
Eller antagligen lät klädskaparna modernisera dem lite.
Genom att lägga midjan ligga längre ner och kortade av längden på kjolen.
Övre bilden: Jeanne Lanvin, picture dress, Brittiska Vogue, februari 1926.
Nedre bilden: Paul Poiret, dagklänning, silkestartan, 1926.
Bilder och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
Under 1920-talet utvecklades modet gemensamt mellan de avantgardistiska konstnärerna och modeskaparna.
Frigörelsen av kvinnan och de liberala tankegångarna i allmänhet var centralt i utvecklingen av art deco-stilen.
Och den första att anamma art deco inom modet var.
Paul Poiret.
Hans inspiration kom från alla möjliga håll.
Vilda Västern, traditionell folklore, avantgardistisk konst och gamla kulturer.
Särskilt förtjust var han i österns enkla plagg och det var det som till slut la grunden för det moderna modet.
1908 designade han en kollektion klänningar med hög midja.
Som blev populära just för att de med sin lösa passform kunde befria kvinnorna från korsetten.
Dessutom ledde de siluetten in på de raka linjerna.
Som skulle komma att bli ett av de stora kännetecknen för den här tidens mode.
Övre bilden: Autoportrait, Tamara de Lempicka 1929.
Nedre bilden: Les robes de Paul Poiret, Paul Poiret 1908.
Bilder och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.
