2009/09/09

Om en sak jag avskyr.



Hej.
Jag har tappat min fina blå rosett.
I förrgår tappade jag den jag hade den på en blå kappa och kanske tappade jag den för att jag var tvungen att lyfta upp Torsten ur vagnen hela tiden.

Det är så synd att jag tappade den jag gillar den verkligen.
Och jag blir skitarg när jag tappar saker.
Just för att det händer mig så sällan och för att jag.
Kanske rätt egennyttigt tänker: Vad tusan ska någon ANNAN hitta mina fina saker och få äga dem nu?
Det går jag bara inte med på.
Jag är ohälsosamt fäst vid materiella ting kanske men det skiter jag i.
Jag gillar mina materiella ting.

Och innan sommaren förlorade jag mina vackra vita handskar.
Som var så bra i storlek så vackra i utformningen och hade så bekväma.
Och tjusiga.
Höga skaft.

Förbannat alltså.

7 kommentarer:

fröken lila sa...

jag tappade ett halsband i mitt rum igár. har fortfarande inte hittat det trots att jag letat typ överallt. mycket skumt. jag antar att jag hittar det vid nästa flytt..

Lina sa...

Jag hatar också att tappa saker!
hoppas de hittar tillbaka till dig!

kramis

Ingrid sa...

Samma här. Och jag är så extremt bra på att ha koll på mina prylar, men ibland så händer det ändå. Jag har tappat/förlagt ett halsband med ett litet hänge. Det ser ut som en pytteliten blomma i silver med en blå sten. Säkert bara glas, men jag saknar både blomman och kedjan. När jag skriver detta känner jag att jag faktiskt är nära att komma över händelsen, men det har tagit lååååång tid.

Samtidigt som det här halsbandet försvann tappade jag också ett billigt Guldfyndhalsband med ett rött muranoglashjärta. Jag trodde att de fanns på samma ställe, men plötsligt en dag hittade jag det med hjärtat. Så himla skumt!

Sen har jag haft jättetur också. Tappat mitt konfirmationssmycke, plånboken och förlorat en cykel - alltihop kom tillbaka utan en skråma och alla pengarna var kvar i plånboken.

Oj, så långt det här blev. Tydligen tryckte du på en öm punkt :) Och du, mitt inlägg på min blogg om prylbloggar gällde absolut inte dig. Ville bara få det sagt ifall du läst det... För jag diggar din blogg till max!

Kram!

Anonym sa...

Vad tråkigt, kanske kan du göra en egen och ny rosett av blåa silkesband själv?

Jag hoppas att du tröstade dig lite med Modehuset Chanel på TV. Vilken brudklänningstoille!
Jag kan inte låta bli att stendigga Karl Lagerfelt. Han är inte alls som jag trodde, ingen sur och grinig gubbe med sjuka divalater. Han verkar ju glad och långt ifrån ett control freak. Han litar på sina direktrisers expertis och kreativitet till fullo. Jag vill ha deras jobb! Kan inte se mig mätt på bilderna när de syr, broderar, nålar, klipper och mäter. Jag måste se Livet före Chanel på bio.
/annika

SneakerKitten sa...

Åh, vad surt! Men! När det kommer till broscher har jag världens bästa tips! Jag brukar alltid sätta en liten gummiplutt på nålen (du vet, typ såna man brukar hitta på H&M-örhängen för att de inte ska trilla av plastkartan i butiken). För om då nålen hoppar ur kroken/låset, så kan den inte glida ur tyget! Eller åtminstone så hinner man märka när broschen sitter och fladdrar på bröstet och rädda den innan den smiter.

Linnea sa...

Hoppas du hittar dina saker! verkligen fin klänning du har på dig på den översta bilden...med den blå rosetten!

Joanna sa...

fröken lila,
det låter ju helskumt, försvunnet i ditt eget rum?
så vida du inte har riktigt breda golvspringor är det väl bara en tidsfråga innan det dyker upp och till dess: dammsuga varsamt.

lina,
den ena har redan gjort det!
mer om det senare.

ingrid,
haha sannerligen en öm punkt.
men jag förstår verkligen hur du känner, det är jobbigt att tappa ägodelar man håller kära.

jag var tvungen att läsa det inlägget nu, det var ett tag sedan jag hann lusläsa bloggar.
och jag hade nog tagit åt mig fast samtidigt inte eftersom jag inte direkt upplever det som att du inte gillar mig.
men tack för förtydligandet, det är alltid skönt med såna.
kram!

annika,
jag tänkte också den tanken men den här rosetten är så fint veckad och jag ville ha den och bara den.
i blått dessutom för jag har en även i orangerosa men den marinblå är lite mer sofistikerad? kanske?

men jag glömde helt modehuset så nu har jag en härlig karamell på svt play som väntar!
jag tänker också se filmen, men det kommer nog att bli först när den går på teve, för så brukar det bli när jag ska se filmer tiden bara går och vips är de på teve helt plötsligt.

sneakerkitten,
det var då ett himla bra tips!
ska jag sannerligen ta och göra.

linnea,
handskarna har jag sedan länge gett upp hoppet om att återfinna.
rosetten är redan tillbaka.

och tack, den är från noa noa och jag längtar SÅ tills jag kan ha den igen.
nu är höfter mage rumpa lår för stora för den och 97% av garderoben.
men desto roligare sen.
intalar jag mig.