Om barn och internet.

Den här bilden hade jag tänkt använda till att illustrera Torstens nyfunna kärlek:
Den vita stereon i sovrummet.

Men istället ska jag säga detta:
KP är en bra tidning.
KPwebben erbjuder nätets säkraste community för barn.
Till och med har de vunnit pris för det.
Kanske är de den enda siten som ringer hem till barn.
Om barnen går över gränsen på webben.
Och kanske är de den enda siten som stänger sin chat över natten.

Man kan vara medlem där som vuxen.
Registrerar man sig och är över 18 år ber KP en att kontakta dem.
Personligen.
För att KP ska kunna kolla vem det är och varför de vill vara där.
Jag är medlem jag hjälpte till från starten när de behövde vuxna som kunde kolla läget.
För vi måste ju kolla läget.
Somliga kanske tycker det är att spionera på sina barn, men barn vet inte allt vi måste lära dem.
Det vi hunnit lära oss med våra års försprång på livet.
Vi lär dem ju om allt annat.
Kollar så att de inte stoppar sten i munnen eller klättrar farligt högt upp på en stege.
Så att vi hinner ropa nej.

I morse bjöds vi på frukost och föreläsning av Ola Lindholm, chefredaktör på KP.
Jörgen Lindeberg och Björn Sällström var också där.
Deras jobb är att i Kriminalpolisens namn leta och sätta stopp för barnpornografi.
Samt männen som lockar barn att visa upp sig via webbkameror.
Och dylikt.

Först och främst; Att de orkar, tack och LOV att de orkar.
Och sedan: KPwebben borde få bidrag från alla föräldrar.
Jag hade gärna satt in en slant i månaden för att deras arbete kan fortsätta.
På den höga säkerhetsnivån de håller.

För det måste ju kosta.
Vill man ha kvalité och säkerhet måste någon jobba för det.
Och arbete kostar.
Alla barn som har föräldrar som känner att ytterligare en utgift i månaden.
Är för mkt.
Jag förstår.
Det hjälper inte hur billigt det än är att vara med i KPwebben.
För somliga är det för mkt, den sista droppen kan man säga.
Och avstår.

Men kan man göra det kanske?
Skänka pengar till KP jag ska genast ta och fråga någon av dem.