En lördagkväll var jag på konsert.
Jag är ingen konsertmänniska jag inser det efter varje gång jag försökt.
Jag föredrar att sitta ner.
Att inte lyssna så länge.
Att hellre prata med vänner.
Eller lyssna på musiken rakt in i öronen medan ögonen tittar på ingenting och kroppen.
Är helt avslappnad.
Men vattnet den kvällen.
Avslöjade att sommaren var nära.
Det är något med somrarna som kan få även det svartaste vatten.
Att vara vackert.
2 kommentarer:
Så vackert!
amanda,
de ljusa sommarnätterna uppe i norrbotten är så vackra, men visst är det något speciellt med mörka sommarnätter i städer också.
Skicka en kommentar