Med mina två finaste.
Långsam promenad iskaffe skugga glad Torsten som först sover länge och sen.
Busar på filten i Tanto och dansar till trummorna.
Och ropar på varenda hund inom 200 meters radie.
Bus.
Han var beredd på det redan utanför huset när vi gick i förmiddags.
Med nya skor och sommarshorts och Don Johnsson-skjortan.
Fladdrandes i vinden.
Livet förändras man ändras själv för några år sedan skulle en perfekt lördag för mig.
Innebära fest och dans och sena nätter en morgon i en säng som inte var min.
Och oändliga samtal till vänner om verkligen allt och inget.
Nu är min bästa lördag.
På en filt mitt på dagen med min familj.
Mitt barn som busar och är så nöjd med tillvaron det fyller mitt hjärta.
Då när man är i festlivet.
Tror man väl aldrig att man ska vilja ha det andra.
Med en maskin tvätt hängandes på tork redan innan nio på söndag morgon.
Hellre vara med sitt barn än gå på fest, tacka ja max en gång per månad.
Men man vill det.
Man ändras.
Man blir äldre.
Och med man menar jag väl egentligen bara jag.
Men jag tror att det sker för ganska många.
4 kommentarer:
så söt torsten är! :)
vilka härliga färger, skorna var ju hur söta som helst.
Fina ni är!
och
Vad fint du skriver!
Jo så är det ju, men kanske inte bara pga åldern utan innan man provat så visste man ju inte hur roligt det var och hur det kan värma ens hjärta. Och hur ska man kunna veta det innan man vet vem det är man ska lära känna, när ens lilla barn bara är något abstrakt?(nu talar jag iofs bara för mig själv och vad jag tror och känner)
Ack den kärleken! :)
Vilken fin bild på Torsten och Jon och löven och himlen.
Skicka en kommentar