Jag behöver egentligen glasögon.
Jag HAR glasögon.
Men jag använder dem aldrig.
Glasögonen på bilden är ett par riktigt gamla Kenzo-bågar.
Men inte med mina glas i jag önskar jag tog mig råd att byta.
För jag gillar deras rundhet och jag inbillar mig att de passar bättre.
När jag tittar ner i de bågar jag har.
Så finns det inget glas för de är så smala.
(Jag tror jag led av en motprotest mot alla dessa ner över halva kinden stora-pilotbågar.)
Jag tror att styrkan blev fel.
När jag köpte glasögon och jag var alldeles för långsam för att agera.
Jag har förstått att de har en prövotid att man får känna efter lite men det.
Var jag alldeles för sen med att fatta.
Men jag tycker att det är ytterst knepigt.
Det där med att prova glas så att det blir rätt styrka.
Allt bygger ju på att jag ska svara ja eller nej.
Ser du bättre nu? –Ja?
Ser du bättre än förra nu? –Nej?
Ser du sämre nu? –Nja?
Jag blir galen.
2 kommentarer:
saken är den att när man väl börja med en annan/ny styrka sá känns det alltid fel i början. ögonen behöver en tid där man har glasögonen pá sig hela dagarna, för att vänja sig. när jag fick mina nya glas sá gick jag in i saker i säkert en vecka, för att de gjorde ngt med mina ögon. sedan blev jag van och nu fungerar dem utmärkt. fast det där med att hitta bágar man gillar.. jag önskar jag hade minst tre stycken sá att jag kunde byta efter humör. men jag har helt enkelt inte rád.
ja.
jag försökte i minst tre veckor att vänja mig.
men när jag fick ondare i huvudet av att ha glasögonen på än vad jag fick innan.
då gav jag helt enkelt upp.
Skicka en kommentar