När jag tänker på ett parti som Sverigedemokraterna blir det överspinn i min hjärna.
För att jag första hånskrattar åt idiotin till att ganska snabbt inse.
Att allt för många inte hånskrattar utan faktiskt håller med.
Och då blir jag så jävla förbannad och vill börja motargumentera men ilskan går snabbt över.
Till sorg till en känsla av hopplöshet en känsla som kan liknas vid.
Att stånga sig blodig mot en vägg.
Att det finns såna imbecilla människor.
Argumenten vi kan rada upp.
För varför åsikter som deras är förkastliga förhatliga förfärliga.
Jag hinner tankerycka på axlarna åt dem.
Tänka att inte röstar någon på det där.
Inte riskerar vi en riksdag som visserligen består av en massa moderater och dylika.
Som jag inte heller sympatiserar med.
Men som iaf är någorlunda vettiga i sin människovärdering.
(Nåja, kanske med viss modifikation jag tänker på sjukförsäkring och allt sånt.)
Sen blir jag helt kall i magen.
Det suger till av obehag jag skräms och skäms jag kan bara inte fatta.
Hur kan man tycka som dem hur kan man rösta för att låta dessa människor föra ens talan?
6 kommentarer:
Tack. Du satte ord på min känsla. Kunde önska jag kunde säga som barnen - jag är inte med lenger...
ja, eller ännu hellre: ni får inte vara med längre.
Den stora tragedin är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad.
M L King,
i valsammanhang är det sannerligen så.
men i det stora hela önskade jag att idioter kunde bli lite dummare, så att de inte skapar dessa tankar och människosyner.
alternativt vaknade upp och började fatta nåt, men det känns alldeles för långt borta för att ens orka hoppas.
Luften har gått ur mig... finner inga ord. Dessutom fick de mandat i kommunfullmäktige här!!
Jag var nog besviken att alliansen vann. och för att toppa det så blev SD invalda.
Ja, jag är nog lite bitter. helt. enkelt.
bra skrivit och jag håller med!
Skicka en kommentar