Nästa gång vi flyttar.
Ska jag varken vara nyförlöst, överhopad av slutuppgifter i skolan samt upptagen av intervjuer för praktikplats.
Ej heller gravid med hemsk foglossning, eller med en tvååring som behöver extra mkt kärlek när allt ändras och alla är så upptagna.
Dessutom undrar jag verkligen.
Varför får vi så många motgångar?
Det är nog jobbigt att hinna renoveringen och packningen med heltidsarbeten och tvååringens oro.
Men att ca 90% av alla vi ska få hjälp av, inklusive oss själva, drabbas av sjukdomar och olyckor som hindrar dem att hjälpa oss.
Varför?
Det senaste i raden – punktering! Jamen vad tusan!
I fredags gick jag hem med feber och halsont.
Fick stiga upp mitt i natten och dricka te för att lindra värken i svalget lite.
Att med febervärk i kroppen försöka ta hand om en tvååring samtidigt som man packar en överbelamrad lägenhet är jobbigt.
Foglossningen gjorde det inte lättare.
Ja fy tusan så väldigt synd jag tycker om oss nu, ni får ursäkta mig i några veckor till.
2 kommentarer:
Ja fy tusan. Det måste vända snart!! Håll ut!
ja blä.
nu tänker jag att bara vi alla får vara i samma lägenhet om kvällarna så tar jag vilket jäkla stök som helst.
vi går omkring och saknar varandra alla tre, bara för att vi så sällan varit samlade nu den senaste månaden.
Skicka en kommentar