Om att packa.

Jag är väldigt dålig på att packa.
Eller rättare sagt.
Jag är väldigt dålig på att packa lite.

Jag kan omöjligt veta vad jag har lust att ha på mig för klänning i morgon.
När vi ska på inflyttningsfest i Spånga.
Jag är precis som George Costanza.
Jag har olika kläder för olika humör.
Imorgon kan jag lika gärna vara morning mist.
Det vet man aldrig.

Vill jag ha den gröna klänningen?
Den är väldigt fin.
Och grön.
Och glittrig.

Och den har en mantelliknande sak på ryggen.
Så man kan leka hjältinna.

Men den sitter åt ganska rejält runt mina breda höfter (det syns inte på bilden, jag är lite för fåfäng för att bjuda på det).
Och den är kort så jag går hela tiden och drar ner den.
Klänningar ska, enligt mig, inte sluta ungefär där trosorna börjar.

Snygg och glittrig men inte helt bekväm.



Och sen har vi den svarta.
Väldigt enkelt.
Och ja.
Svart.
Inte helroligt, jag är typ jämt svartklädd.

Men den har små glittriga stenar på knapparna och fina veck på bysten.
Och så är den bekväm.
Även om ägarinnan innan uppenbarligen inte förstod innebörden med deodorant.
Alternativt levde innan det uppfanns.

Således.
Snygg och bekväm men med vag doft av b.o.
B.o. som ju kommer förknippas med MOI, rosendoftande svettluktsfria moi.