2009/08/01

Om tiden.

Hela tiden tänker jag.
Ut ungen ut kom ut!

Men än lyssnar man inte på mig.

Och varje dag blir en ny stund av väntan och leda.
Och värk i benen (för att jag är så tung) och försök att roa mig (för att jag är så rastlös).



6 kommentarer:

Josefin sa...

hihi känner igen det där. de lyssnar aldrig. de har vissa bestämda uppfattningar.

gillar din blogg så mycket. tackkram!

Joanna sa...

åh finjosefin, vad vore jag utan DIN blogg då?
en aning mer uttråkad och mindre inspirerad skulle jag tro.

men de här bäbisarna alltså.
olydiga från första stund, har den ärvt min vilja och förkärlek till att ligga kvar i sängen befarar jag att den stannar där inne längre än vad som är bra för någon.

asia sa...

Hej, vilket datum har du? jag är en från föräldragruppen, tycker det är riktigt nöjsamt att läsa din blogg.

Ha det fint

Joanna sa...

asia,
"en från föräldragruppen" så himla hemlighetsfullt det låter jag dör ju en smula av nyfikenhet nu.
men mitt utgångsdatum är om bara några dagar.
jag hoppas bäbisen har förstått det.

vad glad jag blir att du uppskattar min blogg!

asia sa...

Jag har datum lite senare, och mitt huvud var prytt med en sjal, så du förstår nog vem jag är. Känner mig också tung, men jobbigast är fötter stora som ballonger. Men snart så.....

Joanna sa...

ah, då vet jag vem du är även om mitt huvud också var prytt med sjal en gång fast på ett helt annat sätt och av annan anledning och det är ju inte jag som är asia så då kunde jag ju lätt använda uteslutningsmetoden.

hela jag känns som en ballong, men vätskan i benen får dem verkligen att kännas stumma när jag går.
har dock hört talas om ballongfötterna från andra personer, och även om mina är rätt svullna så klarar de sig nog från att vara ballonger (tack för det).
hoppas det blir genomlidligt för dig den sista tiden, inte allt för lång kvar (haha, vet jag ju att man inte alls känner den allra sista tiden. den känns mer evighetslång än någon annan tid.)