Om mitt hjärta.

En gång var jag tillsammans med en kille.
Det var den första killen jag varit tillsammans med jag trodde nog att det var djupaste kärleken.
Men egentligen var det väl bara den första.

Han svek mig var med en annan tjej jag minns än hur mitt hjärta inte ville sluta fladdra.
När hon.
HON.
Berättade allt för mig eller nej hon bara antydde.
Lite smått så där.
"Vi behöver nog prata" och jag fattade allt.

För att försöka komma över allt flyttade jag.
Flydde jag.
Till Kanarieöarna.
Där bodde jag med bland annat en kille och hans kompis och jag gjorde.
Inget vettigt öht.

Efter många år vågade jag till slut ändå.
Ta in någon i mitt hjärta våga hoppas våga lita.
Han var också med en annan.
Och precis som gången innan var det jag som anade jag som frågade och jag.
Som fick veta att jag var knäpp i huvudet som ens kunde fråga något sådant.

Men rätt hade jag och krossad blev jag.
Fast andra gången flyttade jag till Gävle och hade kommit över det hela efter bara några veckor.
Inte saken, inte sveket, inte skadan i min tillit.
Men honom kom jag över.
Honom har jag det bättre utan.