2010/06/03

Om Torstens moster.


Torsten har en moster de har träffats.
Två gånger.

Blott två gånger än så länge bara jobbigt för den ena.
Lite mer medvetna av de två.

Senast var han blyg.
I tre minuter sedan skrek han på henne ropade och tjöt av skratt lyssnade noga när hon sjöng och pratade.
Och somnade i hennes famn det är så dumt att de bor långt ifrån varandra.

6 kommentarer:

Jenny sa...

hej totte.
jag ser att du har tjusarblicken.
det är för att du tittar på mig va?

vi längtar redan efter att du ska krypa efter oss och ropa och sedan dra dig upp från smalben och in i våra famnar.

Ida sa...

snygg-Jenny och söt-Torsten!

Lotta sa...

Hej! Jag vet inte om du minns mig men det var jag som bombarderade dig med frågor angående H&M Fashion against AIDS-klänningen. Du svarade så snällt och utförligt på dem alla! Ville bara berätta att jag fick min(a) klänning(ar) idag och blev STORMFÖRTJUST!! Jag håller dock med dig om att den är i längsta laget men urringningen var inte så farlig som jag befarat. Ett riktigt maffigt halssmycke till blir nog pricken över i:et!
Hoppas att du får en trevlig helg!
ps. Bilden på Torsten och mostern är så fin, verkligen en ögonblicksbild!

Amanda sa...

Åh så vacker bild!

Mia B sa...

Härlig bild!
Är själv faster till två små killar som kallar mig för "Mimi" och jag ser dem alldeles för sällan av olika anledningar. Men de gånger som vi ses lever jag på i flera dagar, veckor, månader tills nästa gång.

Joanna sa...

jenny,
torsten saknar er.

ida,
eller hur!

lotta,
vad roligt att de passade!
längden på min klänning skärpte sig efter en tvätt, nu är den precis lagom.
önskar dock att även jag fått tag på den lite "lyxigare" långklänningen, den med svartvitt leopardmönster och lite utställd vid höfterna.

visst är den fin.
han ville vara hos henne jämt.

amanda,
tack.
och det är ju lätt gjort med fina personer.

mia,
tack!
visst är syskonbarn så himla härligt att ha.
jag längtar ständigt efter mina och gillar inte alls att vi bor så långt ifrån varandra.
bättre var det förr, med första syskonbarnet, då bodde vi i samma stad och jag tog hand om henne ofta ofta.
så ofta att min föreläsare i konstvetenskap trodde att det var min dotter.