Och det var nog först då jag såg att vi har vissa likheter.
Förutom att han har isblå ögon och jag inte har det.
Sen ska jag skriva lite om Umeå.
Om hur jag saknar Umeå och om hur jag inbillar mig att allt skulle vara så himla bra på alla områden.
Om vi bodde där.
Så här fantiserar jag om att det skulle vara:
Jag skulle promenera eller cykla till jobbet.
Vi skulle umgås flera gånger i veckan med div. vänner och familj (eftersom de ändå bara var en promenad bort).
Jag skulle fika med nya människor som jag vill prata mkt med (ja AMO ja Karin, jag pratar om ER).
Varje söndag skulle vi gå upp till Gammlia och Bildmuseet/Västerbottensmuseet (man måste alltid kolla på Sveriges äldsta skida, samt kika in i läskiga stugan), och sen skulle vi fika kanske på Teg eller på NK eller på Mekka.
Och jag skulle vara med min kusin som är som en tredje bror för mig och hans son är bara två månader äldre än Torsten så de skulle givetvis bli som bröder.
Och jag skulle alltid orka gå på konserter och på Norrlandsoperan (hallå min gamla arbetsplats JAG SAKNAR DIG) och klubbar och gärna på minifilmfestival på Folkets bio.
Men nu bor vi inte i Umeå och eftersom min käraste fortsätter bra på Ekot på Sveriges radio, och jag är stor och stark (?) på Bonnier.
Får jag nog fortsätta att nöja mig med mitt bäddtäcke med björkar.
9 kommentarer:
Åh jag funderar också ibland på Umeå som hemstad. Min mormor bor där och jag älskar verkligen den stan. Jag döptes på Gammlia och intalar mig att jag hittar bättre i umeå än i stockholm, så kan det vara ibland.
Håll drömmen vid liv...den låter inte helt fel, faktiskt väldigt rätt.
En dag kanske? När tiden är inne.
Vi lämnar ju Stockholm nu. Det var dags för oss.
Känner igen mig så om Umeåsaknaden, efter att ha bott där ett par år, flyttat till Göteborg och sedan pga jobb hamnat i Sundsvall av alla ställen har jag bestämt mig för att det är i Umeå jag vill bo. Jag ska flytta tillbaka! Ska bara hitta mig ett nytt jobb där först. Samt bearbeta min nuvarande arbetsgivare att placera mig i Umeå.
Fast är Umeå verkligen så bra? Alltså inget ont om stan, men passar den alla?
@A.M.O Nej, jag tror inte att Umeå passar alla. Många jag känner i Sundsvall och Örnsköldsvik (där jag är uppvuxen) är väldigt färgade av den här industristadsmentaliteten som tycks leva kvar. De skulle förmodligen ställa sig ganska frågade till hur Umeå skulle kunna vara trevligare. Min far är ett sådant exempel, trots sitt kulturjobb :P
amanda,
vad lustigt att även du har starka kopplingar till umeå.
alla bra personer verkar ha det.
tuvaminna,
ja, det kanske blir sen.
fast halva detta äktenskap befinner sig på hemmaplan, så att få honom att flytta upp till umeå blir svårt.
men jag hoppas hela tiden.
elina,
jag flyttade från umeå till gbg, då kändes det rätt, men det var helt fel.
sen från gbg till gävle (så vi har nästan åkt samma sträckor vad gäller våra flyttlass).
tycker det låter bra att du gör slag i saken och flyttar tillbaka.
man kan alltid flytta därifrån om det inte blir lika bra andra gången.
amo,
det tror jag verkligen inte.
men det är för mig.
tror jag?! mkt har ändrats sen sist jag bodde där, och jag är medveten om att jag lever i en romantiserande bild av hur det skulle vara att flytta tillbaka.
jag skulle inte alls gå på folkets bio särskilt ofta, jag gjorde det inte ens när jag bodde där.
men jag saknar ume.
Men OM du flyttar upp så tar vi förstås en fika!
Hej! Vilken fin blogg du har.
Och jag tycker sa himla mycket om det har inlagget! Jag kanner sa mycket igen mig i den romantiska(?) bilden man far av sin hemstad... Du beskriver det sa fint. Jag kommer fran Karlskrona och bodde sen lange i Stockholm och nu ar jag bosatt i Nya Zeeland... Och ibland kan jag nastan langta ihjal mig efter allt det underbara, vardagliga, familjara som min hemstad (och hemland!) star for. Men sa tanker jag att det ar ganska sa bra anda att man kan kanna langtan och saknad efter de som star en nara.
Och att saker och ting alltid brukar falla pa plats. Sa om hemlangtan blir ett permanent tillstand sa finns det nog ett annat satt, en annan vag.
amo,
givet!
jessica,
tack! det blir jag väldigt glad av att höra.
det är väldigt lätt att romantisera det som man inte längre har runt hörnet.
jag är expert.
kan till och med romantisera en dag som jag egentligen inte gillade så särskilt, bara för att det ser fint ut på bilderna jag tog.
det är verkligen skönt med längtan, annars hade vi nog känt oss väldigt vilsna tror jag.
det är långt mellan sverige och nya zeeland, skillnaderna måste vara härliga och spännande (om man får varva det med besök i hemlandet förstås).
Skicka en kommentar