2012/05/29

Om vikten.

Jag har tänkt mkt på det här med vikten den senaste tiden.
Ännu mer än vanligt.

Jag såg, med någon veckas mellanrum, två personer som på var sitt håll genomfört den stora bedriften att gå ner väldigt mkt i vikt.
Jag kommer inte exakt ihåg siffrorna, men det handlade om ca 50% av startvikten.
Kommentarerna var hejande, och berömmande, och några var även av karaktären "ta det lugnt, det räcker nu".
De sistnämnda gör mig arg.

Jag tror inte att de som tycker att "det räcker nu" själva har varit gravt överviktiga.
Jag tror inte att de inser bedriften i att helt lägga om sina matvanor, och hålla det i över ett år.
Maten är nästan större delen av dagen, det berör i stort sett hela ens liv.
De som tycker att personen blivit för mager är säkert bara van vid att personen i fråga ska vara rund.
Väga över 100 kg.
Jag förstår att man då tycker att 65 kg är väldigt magert, även om det är en bra vikt för just den kroppen.

Att säga "ta det lugn, det räcker nu" till någon som i över ett år kämpat stenhårt.
Sakta fått börja må bättre både fysiskt och psykiskt.
Det är att förringa kampen.

För det är ju en kamp.
Att stå emot trösten som maten ger, och de goda såserna i den mängd man helst vill ha, varje dag varje måltid, även när folk runt omkring tar en kaka till kaffet.
Dag efter dag, vecka, månad, år – att de är så starka att de klarar det förtjänar bara en massa hurrarop.

Skulle det gå för långt, då ska man säga till.
Men när någon visar upp sina 3 kg från målvikten 62 kg, då är man långt ifrån "för långt" än.
Då är det bara tid för hyllning.

4 kommentarer:

krickelin sa...

Bra text. Det är känsligt det där med vikt. Jag får ofta höra att jag är för mager och borde äta lite mer. Folk har sagt att det "känns skrämmande att krama mig för jag känns så benig, men, du ser ju inte sjuklig ut eller så"... Ja, du anar inte vad folk kan slänga ur sig när det gäller funderingar på att väga "för lite" . Vilket jag själv inte tycker att jag gör.
Jag trivs med min kropp, men blir ändå lite förnärmad när andra påpekar den negativt, vem blir inte det liksom...?
Heja alla som kämpar med vikten! Vill jag i alla falla ha sagt :) Kram och så himla fin bok sen då, tjusig, måste nog skaffa en :)

Anna sa...

Har "kämpat" hela mitt liv med undervikt. Blir hela tiden häpen över hur plumpa folk kan vara ifråga om att ha åsikter om hur man "skall se ut". Länge leve trivselvikt.

Fannie sa...

Bra text och åsikter! Fler borde tänka som du!

Joanna sa...

krickelin,
jag undrar verkligen hur människor som säger sådana saker fungerar.
hur tänker man egentligen?
det är så oerhört fräckt och oartigt, fattar man inte det?

ingen skulle väl få för sig att säga "nämen åh det är så läskigt att stå nära dig för din andedräkt stinker".
varför tror de att det är okej att kommentera vikt, även när det är en lätt vikt?

eller är de så elaka att de av avundsjuka vill plantera olycka i en smal människas kropp, för att de egentligen själva vill vara av den formen?

jag fattar på riktigt inte.

kram fina du.
jag har aldrig tänkt på din kropp som benig, den är vacker och ser ut att må bra.


anna,
undervikten kanske ofta glöms bort när man pratar om viktkamp?
jag förstår att det är en lika hård kamp, för mig är det bara näst intill omöjligt att föreställa mig den eftersom jag ju själv är så långt ifrån det.
men att folk ska tycka till, det är och förblir en gåta.

fannie,
tack!