Om det där orangea.

Nagellacket jag köpte.
Det heter OPI och var kanske lite väl dyrt.
150 kr.
Va? liksom.

Men jag gav mig det i födelsedagspresent.
Faktiskt.

I den här serien som det orangea ingår.
Har man även gjort några matta nagellack.
Lite häftigt men jag önskar den marinblå var mer tydligt marinblå.
Nu såg den mest svart ut ändå.

Och den vita.
Matta.
Ser inte det bara ut som att man målat sig med Tippex?
Som i alla fall jag gjorde när jag gick dagis och så gärna ville ha nagellack en dag.

Om lila.

Torsten matchar soffan på Café Lotus.
Eller faktiskt.
Torsten matchar hela Café Lotus.

Samt fina födelsebuketten vi fick av mamma.
När Torsten kom till världen.


Bäbisbody från Erikshjälpen, 10 kr.

Om kaffe och väskor.

Väskan är fin.
Kaffet var dåligt.

Om min nya favoritfärg.

Så till slut gav jag upp.
Jakten på den perfekta nyansen och köpte istället.
Orange.


Tusen år efter alla andra kommer denna höst vara vigd.
Åt orangea naglar.

Orange är himla fint jag väntar ändå fortfarande på.
Upptäckten av det perfekta som jag egentligen vill ha.
Som är lite mer av en rosa variant av orange.
Precis som mitt favoritläppstift från Face (kanske att självaste Face har den men när ska jag förbi ett sånt?).
Även om det ser lite mindre neonigt ut på bilden.
Och mest bara fisrosa.

I går åt jag lunch på Max.
Det var ungefär det mest födelsedagslyxiga som genomfördes.

Om tack.

Tack tack för era fina gratulationer.
Födelsedagen blev ingen vanlig födelsedag.
Den blev en vanlig dag.
(Eller nästan en vanlig dag, en blomma och ett paket och ett kort får jag inte varje vanlig dag.)

Till frukost åt jag gröt som blivit seg och till middag.
Rester och pasta det var inte den lyxigaste dagen jag varit med om men mer.
Det orkade jag inte.

Firandet skjuts upp till fredag.
Jag ska göra mitt bästa att låtsas det är äkta födelsedag då.

Men återigen tack nu ska jag gå och lägga mig.

Om födelsedagen!

I dag fyller den allra bästa av alla år.
Jag! (Naturligtvis?)



Förra året var jag i Paris.
Med min käraste vi hälsade på fina vännen.
Födelsedagen var lång jag uppvaktades med presenter och kärleksförklaringar.
Vi åt brunch i Marais.
Strosade och shoppade lite, vilade eftermiddag och lyssnade på musik.
Drack vitt vin på balkongen och skådade ut över Paris takåsar.
Åt middag på fin restaurang och drack öl på små bakgator.
Tog taxi till Trocadero med bubbel och macaroner i väskan.
Och gick på klubb som släppte guldkonfetti från taket bara för mig?
Dansade länge och gick hem och pratade om livet.


I dag åker jag istället till Bollnäs.
Och börjar skolan.
Jag har min nya lilla familj med mig så det blir fint det med.

Om underkläder med god tanke.

Jag läser prisande ord på flera bloggar.
Om Lindex senaste underkläder The perfect retro.

Själv blev jag mest besviken.
Till stor del bara för att.
Behån var vadderad åh suck dessa ständigt vadderade behåar.

Lite även för att materialet inte var vad jag trodde.
När jag såg dem på bild.

God tanke som hade kunnat vara ännu bättre.


Bild från Lindex.
Fotograf Jimmy Backius.

Om andra dagar.

Alla dagar är inte bra dagar även om man slipper förlossningsdepression och har en underbar käraste.
Som gör allt mkt lättare och en son som gör att det glittrar i hjärtat.
Hela tiden.
Så är alla dagar inte bra dagar.

I dag är en dag när jag stannade i sängen till för tjugo minuter sedan.
För att jag inte riktigt kom på varför jag skulle stiga upp.
En dag när det känns lite extra jobbigt att ha offrat sin kropp för att få ett barn.
Det låter dramatiskt och självömkande att säga så kanske men dagar som denna.
Då känns det som att hela jag är offrad.
Jag fick en son jag betalade med mig själv.

Det känns så när man inte kan gå på toaletten utan att upptäcka nya läskiga saker.
När man inte kan resa sig upp eller ens gå en normal promenad.
Utan att något obehagligt ska hända.
Svettas så att det droppar.
Så att det rinner.
Och fötterna värker av tyngden och knäna brakar ihop återigen.
Av tyngden.

Det känns så när jag tittar på min kropp och ser den randiga magen.
Lyfter upp den randiga magen och ser hur den ser ut under.
Märker att hela kroppen är lite rynkig.
Av all vätska som spänt ut huden under sommaren?
Har ont inuti mig undrar hur mkt det ändrats och inte så att jag sörjer.
Min undersköna kropp jag har ändå aldrig hängt upp mitt jag.
På min kropp och hur den ser ut.
Det behövs nog bara lite tid och lite mindre hormoner.
För att vänja sig vid mitt nya och fram till dess kommer dagar som denna.

Och så funderar jag över vad jag ska göra av alla mina skor.
Som nu är för smala för mina postgravida fötter.

Om en fin och trevlig.

I går var vi på trevlig middag hos fin vän.

Hon är fin och hon bor fint.
Bland fina möbler och fina tavlor.
Fina väggar och fina golv.

Lägenheten är som hon är: smakfull och genuin in i minsta detalj.

Jag drack vin för första gången sedan december och Torsten hade kläder.
Från Frankrike kläderna har han fått av sin farmor.

Om myset och dagarna.

Vi går mest omkring i underkläder.
Torsten har en fin body från Åhléns den var på rea (24,50 wow) ville ingen annan ha den?
Som var så fin.
Vi tar minst en promenad per dag.
Vi fikar på fik.
Jag har tappat suget efter socker, mkt märkligt men det tackar jag för.
Torsten äter lite och ofta det gör mig glad att jag inte ammar då jag hade inte fått göra annat och förmodligen.
Varit mkt öm.
På måndag börjar jag skolan igen.


(Obs obs ni noterar väl färgen på bodyn?
Och kopplar ihop den med färgen i inlägget nedan?
Det är ju inte för inte jag är modeskribent hohoho eller så var det så.
Att den kostade bara 24:50 och var hur fin som helst.)

Om kommande trender.

Vogue sammanfattar kommande trender.
Och lyfter fram färgen teal som mkt het inför hösten 2009 vintern 2010.

Och jag ba va? hallå?
Det är ju petrol som var och varannan människa bar redan hösten 2004.
Och 2005.
Och 2006 ända fram till 2008.

Ps.
Kan man få klänningkappan i mitten?

Bilder från vogue.co.uk.

Om höstens trender.

Hör upp jag lever med ett trendorakel!
Elle Interiör spår blågult som senaste färgkombinationen.


Min allra tjusigaste käraste har anammat den kombinationen.
I år och dar.
(Eller är det så att även de mest trendlösa blir hippa med cirka tio års mellanrum?)

Om viktiga saker.

Lystring lystring det är viktigt att matcha.
Färgkoordinera.
Samma färg klänning fåtölj stolar tidning allt måste matcha allt allt allt!



Nej jag skojar men det är lustigt när det händer.

Om matematik.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i matte.
Men det här.

Är bland det roligaste jag sett.

Härifrån.

Om namn.

Malin tycker att Torsten är ett hemskt namn.
Det gör mig inget att hon tycker det jag.
Och min käraste.
Tycker ju att det är det finaste, att det passar vår Torsten bäst.

Men det får mig att tänka på det här med namn.
Och namnval.
När vi funderade på namn tänkte vi på gamla släktnamn.
På personer som betytt mkt för oss eller som på något sätt haft.
Något med vår släkt att göra.

De två namnen som låg på topp för Torsten var förutom Torsten även.
Tage.
Tage var min morfars (ena) bror.
Torsten var min morfar.
Jag ville även namn som Egon och Kjell.
Två farbröder till mig.
Men det ville inte alls min käraste så jag lämnade dem det var onödigt att strida.
När vi redan var överens om två namn jag gillade lika mkt.

Vi upptäckte att vi.
Till skillnad från vad Malin tycker.
Bara hittade fina pojknamn att vi aldrig riktigt tänkte på eventuella flicknamn för vi tyckte inte det fanns några som passade.
Detta innan vi ens varit på ultraljudet och fått veta att det nog skulle bli en pojke.
Därför skrev vi en namnlista bara för att samla på oss några flicknamn.
De två översta på flicksidan blev:
Inger
och Disa.

Inger för att det är en person i min uppväxt som betytt mkt för mig.
Och alltid varit likamed lugn och trygghet.
Disa för att.
Det var min mormors bästa vän jag kan höra mormors pigga röst när hon säger Disa.
Hon sa det på ett speciellt sätt det lät så.
Glatt.

Jag ser på namnkategorier som ett streck.
Gamla namn som Torsten och Disa i ena änden.
Nya namn som Engla och Tindra i andra änden.
I mitten finns Magnus och Anna och Sara och jag tror inte att det finns många.
Som gillar hela strecket.
Och det är väl en himla tur.

Om en kvällspromenad i fina skor.

För att jag ska komma igång.
I kroppen och för att vi inte ska upptäcka helt plötsligt.
Att det gått fem dygn och vi aldrig varit utanför dörren.
Tar vi en liten promenad varje dag kvällarna är bäst då är det svalt och lugnt.




I går kunde jag till och med göra det i finskor.
För fötterna har gått tillbaka lite grann (fortfarande inte till sina gamla vanliga).

Det som däremot inte gått tillbaka.
Är kroppen det är fortfarande bekvämast att ha gravidkläderna.
Eller bekvämast?
Det är det enda möjliga allt annat är helt enkelt för litet.

Jag gick upp 40 kg under graviditeten.
Det är ganska mkt.
Men det är å andra sidan inte helt onormalt heller.
Och även om jag förlorat en hel del bara de första veckorna finns det väldigt mkt kvar att ta av.

Lite av fåfänga ska jag erkänna det är att jag vill återgå snarast till mitt normala.
Men rätt mkt också faktiskt för att.
Det är väldigt tungt att bära på detta.
Och lite ytligt för att jag vill ha mina fina kläder de börjar längta efter mig nu.
Eller jag efter dem.

Om bäbiskoma.

Ja ni får ursäkta det råder fortfarande.
En hel del bäbiskoma hemma hos oss.

Här i alla fall bild på fin tröja.
Från när jag och mina syskon var små nu minst lika fin.
På Torsten.


Och bild på nybliven mamma som behöver påfyllning.
Av blod och har landstingets mjuka kläder.
(Syns det vem hon tittar på? Ledtråd: se övre bild.)

Nu ska vi äta Maxmål min lillebror och hans flickvän hälsar på över dan.
Vi skickade dem till Max.
Mkt smart av oss själv sitter vi i soffan och slöar hohoho.

Om brunt och broscher och ett ärr på hakan.

Ibland när jag är alldeles för svart.
Måste jag kompensera med så blaffiga och glittriga broscher som möjligt.
Och vad vore väl en modeskribent utan att matcha?
Så då gjorde jag det.


Mitt ärr under hakan syns lite extra ibland.
I vissa ljus gissar jag det fick jag när jag inte var så många år gammal.
Och hjälpte pappa byta däck på bilen och jag la dem på varandra och han sa.
Lägg inte det där på högen Joanna och då var jag.
I vanlig ordning.
Tvungen att lägga det ovanpå de andra för att undersöka exakt varför.
Jag inte skulle göra det.

Jag halkade i gruset och landade med hakan på en av de stora muttrarna.
Jag fick trycka ihop hakans skinn medan vi åkte till akuten.
Typiskt mig att undersöka.
Istället för att bara tro någon på orden.

(Bilderna är pre-Torsten.
På nedre ser man magen puta in i bild.
Så fint, lilla söta rara ligger därinne och väntar.)


Broscher, Make Up Store
väska, second hand Erikshjälpen.

Om födelsedagsönskningar.

Jag fyller år 31 augusti.


Övre bilden: underbara smycken av duktiga Klara Eriksson jag önskar mig.
Halsbandet.
(Man kan, eller har i alla fall kunnat? köpa det hos Drömma.)

Nedre bilden: alla underbara saker från Dada's Diamonds överst på dadaönskelistan är.
Broschen.

Samt.
Ifall man känner att blott två smycken ej är många nog.
Detta vackra fina underbara.

Det är jag väl värd jag är ju så fin.


Bilder från respektive hemsida.

Om de lugna dagarna.

Det blir inte så mkt med mode dessa dagar.
Om jag inte ligger i underkläder under täcket med min söta son i bara blöjan.
Så har jag en långklänning täckt med matrester, mjölkersättning och bröstmjölk.
Och jag känner mig finast i världen.

Nej jag ljög jag känner mig inte finast i världen.
Men jag känner mig lyckligast.