Om när vi fotade.

Det var ganska soligt.
Och helt otroligt varmt.

Vi sökte Ryssland kargt och skitigt vi fann det.
Vid Skanskas utrymmen ute på ett industriområde.
Vi var mkt nöjda.

Om ett tips om en detalj.

Hej killar.

Båda två som läser den här bloggen.

Ett tips:
Fatta hur snyggt det är.
När man har lite extra tjusiga strumpor.
Ni tror kanske att de inte syns, att byxorna hänger över och skoskaften döljer.
Men när ni sätter er.
Då syns det.

Orangeröda eller kanske mönstrade.
Eller Inter Sports vita tub.
Ni fattar själv vad som är mest tilldragande.

Om nästa modereportage.

Nästa modereportage kommer på fredag.
I förrgår fotade vi det jag hade lejt.
Två tjusiga modeller.

De går båda i min klass.
Och är mkt kära i varandra de passade mitt tema perfekt.
Jag behövde knappt styla dem.

Om tjusigt bling.

Gina Tricot har en del tjusigt bling nu.
Smycken alltså jag provar mig på att förneka mina 31 år och medelklassrötter tydligen.
Genom att ge mig på någon slags amerikansk slang.


Jag lånade några till mitt moderep.
Här sitter jag på Spegeln min nya fritidsgård det var i fredags.
Och kollar hur sakerna ser ut in action så att säga.

Om er idol.

Den här bilden kan man skriva ut och ha som idolbild.

Till exempel om man har ett litet barn.
Då passar det ju utmärkt som både födelsedagspresent och julklapp.
Det är bara att skriva ut jag lovar det kommer att uppskattas.
Nej jag skojar bara.
Men den passar ju bra att ha som skrivbordsunderlägg eller framsida till almanackan.

Nej jag skojar.
Eller faktiskt; seriöst.
Nej jag skojar.
Nej men allvarligt.

Skriv ut.

Om olika versioner av budget.

I nästa nummer av Damernas värld.
Lovas vi en massa trendiga modekap alla under.
Tusenlappen.

Är det bara jag som tycker att beloppet tusen och ordet budget.
Sällan hör ihop?

Det är klart det är en fråga om definition det kanske är himla kapigt om man hittar det i en Chanelbutik.
Men locka mig inte gärna med modekap och budgetmode när det är priser.
Som de flesta anser som fullt normala och inte alls särskilt billiga.

Om Sthlm nästa och sen.

I dag åker vi till Sthlm.

Vi ska gå på diverse lägenhetsvisningar och egentligen.
Borde jag vara där och säga hej till mängder av olika designbyrås.

Till våren har vi praktik.
På min utbildning.
I några månader ska vi vara på en designbyrå eller kanske tidning.
Och lära oss saker och få erfarenhet och kontakter.
Jag väljer Sthlm för det är även dit vi flyttar snart.
Min käraste längtar hem.

Jag vill så gärna vara på ett trevligt ställe.
Som ger mig massor och som jag kan ge mängder.
Men vart?
Vart?

Jag tror att jag är mest sugen på att formge olika slags trycksaker.
Bokomslag eller musikalbum.
Eller allra helst: teater- och operaprogram som ska återknyta till scenografin och kostymen men till den lilla nischen är det långt kvar.

Skulle även gilla att vara på en tidning ett magasin kanske och redigera snajsiga uppslag.
Men vart?
Vart?

Hur som helst så kommer jag inte kunna gå omkring och säga hej.
Jag har inte förberett något det här med resan.
Kom lite i all sin hast.

Jag har endel förinställda inlägg.
I fall jag inte har tillgång till internet.
Vi vill ju inte att bloggen självdör.
Men bara så ni vet ifall jag inte svarar direkt och ända matar ut en massa inlägg.


Bilden: Jag i Paris förra sommaren, hos fina vännen det var även hon.
Som fotade.

Om min sportkarriär.

I dag hade jag tänkt få plocka en massa extrapoäng.
Hos brynäsfans och andra sportmänniskor genom en text jag skrivit till en stor hockeybilaga.
Som kom med morgontidningen i dag.

Men det blev det inget av.
Eftersom mitt namn under min text.
Bytts ut till en av de som jobbar på sporten.

Visserligen står det i ingressen att jag gjort mitt omdöme om tröjorna.
Men det är ju även jag som skrivit ner allt och då vill man ha.
Sin byline damn it.

Nu ska jag förbereda ett modereportage som ska fotas i eftermiddag.
Bäst att hålla sig till det man kan?

Om Marni och deras broscher.

Det är nåt med Marni.
Och deras broscher.
Jag vill jämt äga dem.


Bild från www.net-a-porter.com.

Om fredag em.

Torsten och jag ligger i soffan och latar oss.

Jag har plockat ihop kläder till nästa modereportage.
Det kommer att bli fint jag vill ha ungefär allt jag kommer att använda.
Inklusive herrkläderna.
Och modellerna är tjusiga de kommer att passa utmärkt.

Senare i kväll tänker jag äta choklad och dricka vin .
Fast det har jag försökt göra i två veckor nu och aldrig.
Haft energi över (eller tid heller för den delen).

Men först: Lägga son hos vilande pappa och snabbstäda hemmet.
Så att den där vinchokladsessionen senare i kväll kan avnjutas med riktigt gott samvete.
Gud vad vuxet det lät.

Om solglasögon.

Hej hej det här hade jag tänkt tipsa om för evigheter sedan.



Eller iaf sedan i tisdags på Spegelns second hand-avdelning.
Finns det många fina glasögon exempelvis dessa tre.

Paret i mitten är såna där upp-och-ner-bågar, där skalmen sitter långt ner.
Din mormor bar säkert såna.
I början av 80-talet.

Jag köpte inte ett enda tydligen är det allmänt känt.
Att jag är den som har många solglasögon.
Så har ingen annan hunnit finns de kvar.

Om filmen om Coco Chanel.

I dag har filmen om Coco Chanel premiär.

Så den kan man ju gå och se om man har möjlighet.
Om handlingen sviker är man ju iaf garanterad vackra kostymer.

Annars tycker jag att man ska se.
Eller även så tycker jag att man ska se.
Den intressanta och underhållande dokumentären om modehuset Chanel.
Som visas på Svt på onsdagar.
Har man missat alla fyra tidigare avsnitt kan man kolla på Svt Play.
Så är man med i handlingen inför det sista spännande avsnittet nu på onsdag.

Dokumentären visar inte så mkt själva modeskaparen.
Utan istället klädmakarna.
Sömmerskorna och han som gör skorna och den gamla kvinnan ute på landet.
Som hittade på sin egen teknik att göra kantband på och som modehuset.
Flera gånger.
Skickat lärlingar till så att hantverket kan leva vidare men hittills har ingen lyckats haja.
Hur damen får till det.

Och det lilla man ser av modeskaparen.
Monsieur Karrl.
Så är han bra mer sympatisk än jag någonsin trott.
Och verkar respektera sömmerskorna och förstå att inget blir gjort.
Utan deras kunskap.

Om Torstens söta mössa.

Torsten har en söt mössa.
Och jag.

Jag har så himla mkt att göra.


Mössa i kashmir från fin vän.
För hon tyckte han behövde en sån och det är klart han gör.

Om Anna Anka.

Anna Anka skrev på Newsmill om svenska män och blöjbyten.
Jag hann inte kommentera den i går men jag känner.
Att jag inte kan låta den vara osagd.

Men först:
Visst tänker man mest på en ankeborgmedborgare när man hör hennes namn.

Hela Anna Ankas inställning tar jämställdheten tillbaka cirka 40 år.
"Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Dessutom tycker hon att amerikanska män har mer stil.
Haha hann jag tänka och såg framför mig.
Män i sina stora bilar i Texas med fula cowboyhattar och för många klackringar.
Eller män i Las Vegas med sina polyesterkostymer och för många guldkedjor.

Men så förtydligar hon och mitt skratt fastnar i halsen.
Amerikanska män har mer stil för att:
De aldrig skulle drömma om att låta en kvinna betala notan för en lunch.
Som svenska män gör, sitter där och ogenerat låter kvinnan fibbla med sina 20-lappar.

"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet."
Jag skulle så gärna vilja att hon förtydligade exakt vad det är.
Som är tragiskt med deras jämställdhet.
Man skulle kunna hoppas att hon menade att det var tragiskt att de flesta fortfarande inte gör nog mkt.
Men så tror jag faktiskt inte att hon menar.
Eftersom hon i nästa mening förklarar hur en riktig amerikansk man får panik.
Om han är med sitt barn mer än 20 minuter.
Att en riktig amerikansk man inte stryker eller lagar mat, de jobbar och försörjer familjen.

Jag är nog inte den enda som reagerar.
Och tycker att det inte är nog många män i vårt samhälle.
Som tar på sig lika mkt av dessa tragiska blöjbyten som kvinnan gör.

Amerikanska män är enligt Anna inte bara kvar på 50-talet i sin jämställdhet.
De är även mkt romantiska.
Anna Anka skriver att de lämnar kärleksmeddelanden och skriver lappar.
Och det. Gör aldrig. Svenska män.

Vad får de amerikanska männen tillbaka för detta fantastiska uppträdande?

"I gengäld får de kvinnor med stil. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."

Sexuellt.
Är det kvinnans skyldighet.
Får skylla sig själv.
Otrogen.

Svenska kvinnor tillåts förfalla så fort vi gift oss.
Tycker Anna och hon tycker det är synd och skam.
Stackars oss.

Det är efter såna här texter jag blir helt trött i hjärtat.
För att dumma naiva jag faktiskt inte trodde att det fanns så många.
Med såna åsikter kvar.
Jag behåller gärna min svenska man för min man.
Han får panik om han inte får vara med sitt barn på 20 minuter.
Han lämnar vackra kärleksförklaringar till mig OCH.
Kära Anna.
Han hinner ändå arbeta för delar man på arbetet.
Då kan man även dela på barnumgänget.
Och det livet och kärleken amen.

Om Marc Jacobs och hans skor.

Oj oj oj.

Så fina.

Lite Icharos över det hela och det kanske egentligen inte är så himla bra vibbar.
Icharos var väl inte den mest ödmjuka.
Men det är gulligt med små vingar vid vristerna det blir så näpet då.


Bild från style.com.

Om fina från Kenzo.

Jag köpte ett par urtjusiga glasögon på Spegelns loppis.



De är från Kenzo (la di da va) nu fattas bara.
Att få rätt sorts glas insatta och det.
Kommer nog dröja en evighet innan jag har råd att göra.

Om New York Fashion Week, om Chris Benz.

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur jag mest.
Vill ha svart på mig nu för tiden.
Men så såg jag detta från modeveckan och ja jag måste säga jag dog en smula.
Av det där ha-begäret ni vet.

Jag menar: kolla klänningen ovan!
Jag hade känt mig hur fin som helst i den och lite fåfängt kan jag tillägga att.
Den där lilla volangen hade dolt eftergravidmagen alldeles utmärkt.



Så nu är min nya favorit helt enkelt denna Chris Benz.
För han säger dessutom att "det är dags att ha roligt med mode igen".
Så sant så sant men för att ha roligt hela linan ut skulle jag vilja tillägga:
Bort med de fåniga skolflickeposerna är det inte ganska tröttsamt vid det här laget?


Bilder från style.com.

Om New York Fashion Week, om Marc Jacobs.

Marc Jacobs har tröttnat på svart och nitar.
Resultatet: små älvor med viss 20-talsanda samt maränger i puderrosa.

Faktiskt endel svart också men väldigt mkt romantik och volanger.
Utmärkta modeskribenten Karolina Skande påpekar.
Likheten med Pradas kollektion från s/s förra året.



Klänningen i mitten ser ut som en teckning i tunna blyerststreck så himla fint.


Bilder från style.com.

Om en fin klänning och ett bra humör.

När jag kom hem i går var jag så himla glad.
Så här glad var jag:


Men så skärpte jag till mig och modeposerade lite istället.

Men jag känner mig fortfarande glad för på min skola.
Finns det en massa asbest.
Och inte för att den saken i sig är rolig och inte för att det är skoj att man måste stänga en skola för sanering.
Men det innebär att jag inte behöver skiljas från Torsten.
På över en vecka!

I går morse när jag åkte hemifrån.
När jag satt på tåget och tänkte att jag skulle behöva göra det tre dagar till innan det blev helg.
Då kändes de där tre dagarna så fruktansvärt långa.
Och så kommer jag till skolan och möts av beskedet.
Att vi får åka hem.

Inte konstigt att en ny-mamma ler.

Och klänningen (från Myrorna):
En av de få jag känner mig fin i för tillfället.
Jag genomgår en stilkris.
Kris? Kanske starkt ord men jag känner mig åtminstone en smula ambivalent.
Inför det hela mer om det i ett senare inlägg.

Om New York Fashion Week, s/s 2010.

När man jobbar hårt en hel helg.
Och kombinerar det med fina besök av div. vänner.
Då missar man lätt att en stor modevecka börjat.

New York.
Man kan läsa på Rodeo de gör även en avdelning med fem favoriter.
Och man kan läsa flera på Twitter.
Och på style.com och på Vogue.
För att nämna några.


Bilder från style.com:
Costello Tagliapietra, Diane von Furstenberg, Juan Carlos Obando.