Om en man till en vän.

Min kompis Lina hon har en man.
Han gör de mest fantastiska konsterna (se bild).

Längst upp till höger.
Hade det varit min man hade jag varit.
Ett nervvrak.

Om de finalila skorna.

Förra våren.
Hittade jag till en loppis som drivs av Kris.
Kriminellas revansch i samhället.

Jag fann en fin klänning i vacker lavendellila.
Och de här skorna med skön klack.
Båda hade tillhört mannen i kassans mamma.
Hon hade bra smak den kvinnan.

Låg kilklack är det bekvämaste jag kan gå i.
Något med mina fötter jag vet inte vad men min mamma har samma.
Och jag tror nog att det kan.
Fungera även till foglossning och stor mage.

Om tröttheten och smärtan och om en klänning.

I dag ser jag ut.


Så här.

Snäv och dan klänning trötta och grusiga ögon.

I dag ska jag jobba vidare med min grupp.
Med projektet.
Vi ska komma på briljanta annonsidéer och presentationsformer och merchandise så fina.
Att ingen skulle kunna motstå dem.

Jag har väldigt väldigt.
Väldigt ont i de där fogarna det strålar ner i benen för varje steg.
Och bränner som eld jag hade inte tackat nej till att vara utan det.

Nu ska jag gå till tåget.
Som i veckan är en buss för de reparerar spåret men det kanske jag redan sagt?
Det kan i alla fall innebära plus en timmes pendling varje dag.
Det blir 4 totalt och det är inte kul.
Alls.


Klänning, Ria.

Om en söt.

Min söta systerson jag var tvungen sno bilden från min systers blogg matchar så bra.
Mugg macka och tröja.

Hans kinder är bland de goaste i världen har man väl börjat pussa dem.
Går det liksom inte att sluta.

Jag gör praktik nu.
Vi arbetar för ett företag och ska ta fram olika produkter åt dem.
I dag hade vi första mötet vi fick en rundtur och tittade på deras olika tryckpressar.
De gamla stora svarta i gjutjärn.
Många många år gamla.
Var så snygga att jag bannade mig själv för att ha lämnat kameran hemma.

Om en liten liten liten klänning.

Ja jag kunde ju inte gärna låta den hänga kvar.
På sin galge på Kupan i Arvidsjaur när vi var där.
För två månader sedan.

Så jag köpte den (30 kr) och jag tänkte att någon (en systerdotter).
Kanske ville ha den.
Men först vill jag rita av den så att jag kanske (inte särskilt troligt).
Kan sy en till mig själv.



Vad tror du syster kan din äldsta dotter.
Tänkas vilja ha den?
Är bajsbrunt inne bland umeåungarna?

Om översta byrålådan.

I en byrå jag köpte för 150 kr på Myrorna.
I Umeå för ungefär tio år sedan.
Har jag alla mina smycken utom halsbanden.

Det är många smycken tycker många.
Jag tycker.
Att det aldrig kan vara nog.

I den röda påsen till exempel.
Ligger ett plingande silverhjärta jag fick det av en person.
Som i sig själv är precis som ett plingande.
Silverhjärta.

Jag har min ask med säkerhetsnålar där också.
Säkerhetsnålar är mitt bästa husmorstips.
Jag använder det till nästan allt det löser den mest krisiga situationen.
I trasiga kläder-väg.

Om en ny fin vän.

Fina fina fina.
Betty Lou got a new...

Välkommen kära du.
Inte en dag för tidigt.

Nätverket bara växer och växer.
Vilket är roligt men svårt för blir det för stort faller lite av idén.

Även om vi alla nog är lite oroliga för att verka elitistiska.
För det.
Alla som läser.
Är nog det sista vi är.

Om perspektiv.

Den här bilden tog jag 13 januari.

När jag la ut den tänkte jag "men det kommer ju att avslöjas!"
För nog tänkte jag så.
Att det syntes och var helt uppenbart.

Eftersom det är så mkt som märks inombords med kroppen och ömheten och brösten och svullna magen.

Men syns.
Det kan man inte säga att det gjorde.

Om bröst.

Hej jag är hemma nu.
Jag har ont i halsen och är trött i kroppen jag dricker te och vilar.
Framför teven.

Vilket leder mig in på ämnet bröst.
I Tyra Banks teveprogram (vilken show förresten, men det är en helt annan sak) pratar de om.
Bröststorlek.

Två tjejer har små bröst och deras vänner har stora bröst.
Hela programmet handlar om de småbröstade tjejernas dåliga självkänsla och önskan om större bröst.
Och de storbröstade tjejernas kärlek till sina och viljan att visa så mkt som möjligt.
Av dem.
Och om killars önskemål om storlek, det är till och med någon slags panel där som får gissa storleken på några ur publikens bröst.

Jag har aldrig oroat mig för mina bröst.
För om de är stora nog eller små nog.
Jag vet inte om det har att göra med att jag fick bröst tidigt och aldrig känt den där känslan.
Av att alla andra har och själv är jag platt?
Eller om det är för att jag känner att det bara inte spelar någon roll.
Det ena kan ju ha med det andra att göra, omöjligt att vara helt objektiv.

Men jag tycker det låter väldigt tråkigt.
Att höra de här två fina tjejerna som inte har några missbildningar eller avvikande utseende eller något öht att oroa sig för utseendemässigt som jag kan se genom teverutan.
Må dåligt och få för sig att ingen ser dem.
Bara för att deras bröst inte är lika stora som vännerna.

En gäst med små bröst berättar hur hennes kille gjorde slut med henne.
När han upptäckte att hon vadderade behån och inte alls hade så stora bröst.
"Jag gillar bara tjejer med stora bröst" sa han och krossade hennes 14-åriga hjärta.
En gäst med stora bröst berättar hur hon kan få.
Gratis skor och gratis hyra.
Bara för att hon har stora bröst.

Alla småbröstade tjejer på programmet är smala.
Riktigt smala.
De storbröstade är rejält fylliga över hela kroppen.
Det nämns inte alls men faktiskt.
Så brukar ju det ofta spela in på bröststorleken.
Eftersom fett är fett och sitter både här och där.

Programmet har även gjort ett litet experiment.
Högst vetenskapligt, säkerligen.
Tjejerna med stora bröst får linda in dem och skyla över och gå ut på krogen.
"Nu måste jag försöka, och använda min personlighet."
Var en tjejs utlåtande efter upplevelsen.

Det jag tycker är viktigt att påpeka.
Är att alla föredrar någonting.
Det behöver dock inte nödvändigtvis vara.
STORA bröst.

Om Ossie Clark. Igen!

Jag presenterar.
En väldigt skrynklig klänning från Ossie Clark for Bradley. (Bradley? jag menar Radley)
Nu även i min garderob.

Lite snäv under ärmarna.
Säkert inte menat att snörningen under bysten ska liksom.
Hålla upp brösten.

Men det skiter jag i för jag ville ha.
Min egen Ossie Clark.

Jag drömmer om att ha tid att åka.
Till min väns disputationsfest om några veckor är hennes doktorsavhandling.
Helt lagd till handlingarna.
Och det firar vi och hon har sin Ossie och hur fint vore det inte att få vara med.
Och ha min Ossie.

Ossiesyskon och broschtvillingar.
Det hade vi kunnat vara.

Om detaljer och ljusstakar.

Men den har fint vida ärmar även om meningen är.
Att de ska vara något mindre skrynkliga.

Jag köpte en fin duk på Erikshjälpen innan påsk.
Den passar bra till mormors fina ljusstakar.
Som hon fick när hon fyllde 50 och som jag har värmeljus i fast det är menat för smala höga ljus.

Om Gbg, del Sista dagen.

Vissa åt glass och andra drack kaffe.
Vi gick på Röhsska och vi fikade och strosade.

Det var tur att de var två.
Som kunde samtala med varandra för jag.
Mest flåsade och flämtade och ville vila benen.

Sen åkte vi hem och jag har ännu inte hämtat mig.
Hur ska det gå att åka till skolan i morgon jag har ju i dag inte ens orkat.
Byta från morgonrock till myskläder.

Om Gbg, del Prickig katt.

Jag älskar inte butiken till ett hundra procent.
Det är något som inte faller mig helt i smaken även om mkt.
Är väldigt fint.

Men en sak är säker.
Deras nya lokaler är helt underbara!
Där hade jag kunnat bo det vore helt perfekt.
Lagom nära till Lotta och lagom nära.
Till egentligen allt (utom mamma).

Om Gbg, del Röhsska.

Kära Röhsska,



kan man få den här klänningen tack.

Tack på förhand,
Joanna.

Om Gbg, del Röhsska.

Kära Röhsska,


Kan man få den här klänningen också?

Tack på förhand,
Joanna.

Om Gbg, del Röhsska.

Vi gick på museum och kärade ner oss.
Jag kanske mer än mina två följeslagare.

Jag blev kär i halsbanden och jag blev kär.
I toaletten.
Är den ny förresten eller har jag bara aldrig.
Gått på toa på Röhsska tidigare?

De hade utställning om Maud Fredin Fredholm och det var fascinerande.
Att se alla fina citruspressar.

Om den tunga söndagen.

Egentligen vill jag göra massor.
Men kroppen säger nej huvudet fogarna ischiasnerven och fötterna.
Alla gnäller de och säger att vi ska vila.

Så då gör vi det.

Sen ska ni dock få se:
sista dagen i Gbg
ett kommande mode-rep
Ossie Clark-klänningen.

Det ni dock aldrig kommer att få se är:
bildbevis på hur fula de leggings jag köpte på Lindex var.

Lilla beskrivande bilden på framsidan fick mig att missa.
Att det tydligen var capri-längd.
Storleksanvisningen fick Lindex att missa.
Att man inte behöver större storlek enbart för att man är två meter lång utan att det även kan vara så.
Att vissa av oss behöver större storlek för att vi behöver mer av plagget.
Både fram och bak och på bredden.

Men jag visar er inte, jag gör helt enkelt inte det.
Det blir bäst så och vi kan alla fortsätta ha en lugn söndag istället.

Om H&M och MW.

Matthew Williams H&M-kollektion kommer snart ut.
24 april närmare bestämt den är väldigt mkt 80-tal och neon.
Och det enda jag skulle vilja ha är.



En handväska en kostym och ett halsband.

Kostymen bara om jag passade i smala cigarettbyxor vilket jag inte gör.
Men drömmer man så kan man lika gärna drömma.
Fullt ut.
Dessutom räcker det med bara kavajen kavajer passar jag nämligen lite bättre i.

Hur mkt 40-tal jag än må vara.
Med klänningar och frisyrer i valkar och fina (tycker jag) små handväskor och en brosch.
Eller två.
Så finns det en Falcon Crest-älskande Dallaskvinna i svart, beige och guld inom mig.
Hon älskar inte bara glamour80-talet utan även.
Disco 80 i neon och blänk.

Ibland kommer hon fram jag förutspår.
Att ett sådant utbrott stundar inom snar framtid.

Om Gbg, sista delen.

Vi åker hem nu.
Jag är trött i benen och har ont i fogarna.
Det är svårt att låta bli att promenera när man är i Göteborg och solen strålar.

Göteborg ligger mig varmt om hjärtat.
Tiden när jag bodde här.
Var ingen bra tid mitt liv var jobbigt jag levde med en person.
Som tog all min energi och självkänsla.
Ändå känner jag varmt för Göteborg för när jag bodde här.
Var det staden som höll mig uppe.

Jag cyklade ofta omkring jag tog promenader och tittade på allt det vackra.
De få vänner jag hade kunde jag inte träffa lika ofta som jag önskat.
Jag jobbade så annorlunda tider jämfört med dem det var nog mest det.
Plus energirånaren.

Så oftast var det bara jag och staden men det gjorde inget det var ju kärlek.
I alla fall från min sida.

Om Gbg, del Lotta!

Äntligen.
Fick jag träffa min Lotta egentligen har jag gjort det hela två gånger förr.
Men den här gången var mer på riktigt.
Vi var personer för varandra och inte bara.
Två som råkade vara i samma rum och samtala.
Om ni förstår skillnaden jag försöker påpeka.

På Drömma är det fint det visste jag ju redan.
Det är precis så där.
Som jag hade velat ha det runt omkring mig hela dagarna.
Och allt ville jag ha så jag fick istället blockering.
Och köpte inget det var nog även för att jag uppfylldes så mkt.
Av Lotta och av känslan att hon var en kär gammal vän och en ny pirrig bekantskap min käraste satt ute på bänken och läste tidningen.
I en och en halv timme medan jag fick vara med Lotta.
Och även träffa Linnéa.

Det var själanärande och egentligen ville jag inte gå därifrån.
Någonsin.