Äntligen.
Fick jag träffa min Lotta egentligen har jag gjort det hela två gånger förr.
Men den här gången var mer på riktigt.
Vi var personer för varandra och inte bara.
Två som råkade vara i samma rum och samtala.
Om ni förstår skillnaden jag försöker påpeka.
På Drömma är det fint det visste jag ju redan.
Det är precis så där.
Som jag hade velat ha det runt omkring mig hela dagarna.
Och allt ville jag ha så jag fick istället blockering.
Och köpte inget det var nog även för att jag uppfylldes så mkt.
Av Lotta och av känslan att hon var en kär gammal vän och en ny pirrig bekantskap min käraste satt ute på bänken och läste tidningen.
I en och en halv timme medan jag fick vara med Lotta.
Och även träffa Linnéa.
Det var själanärande och egentligen ville jag inte gå därifrån.
Någonsin.
8 kommentarer:
På tal om vänner! Jag tömde ett skåp som jag haft i mitt gamla "flickrum" igår...
Hittade en massa brev som du skrivit till mig när du gick gymnasiet!
Tänk så längesen! Och tänk så roligt med handskrivna brev! :-)
Jag tackar. Och mallar mig på bloggen.
Fin du :)
Åh! Är du HÄR - i MIN stad?!
Önskar jag skulle råka springa på dig på stan.
Får man hälsa då eller blir du rädd? Om man nu skulle råkas.
åh både du och Lotta verkar vara så ljuvliga!
plus att Lotta ha bland de vackraste skor mina ögon skådat.
fint! ja det är sannerligen inte svårt att bli förälskad i den kvinnan. och stället.
kram
hanna,
ja det var jag.
VAR.
för blott några minuter efter att du skrev din kommentar rullade mitt tåg ut.
från perrongen och bort från gbg.
men du hade fått hälsa hur mkt du ville.
fröknarna,
tack och eller hur! lotta är tjusig och varm och hennes skor är underbara.
josefin,
sannerligen är det inte det.
i genre räknar jag in er i samma.
kram.
låter jättefint! fint skrivet.
Skicka en kommentar