Pelargoner trivs inte i denna lägenhet.
De tar sig knappt och om de väl gör det är det långa spinkisar till blommor.
Vi tar hand om dem.
Eller tar inte hand om dem.
Precis så som vi gjorde i förra lägenheten men där växte de sig stora på bara några veckor.
Knep?
Och kökslampan är egentligen ingen ultimat lampa.
Nästan hela glödlampan syns och skenet blir därefter.
Men den är från min mormor och jag kommer att älska den för evigt.
6 kommentarer:
Känner mig lite skeptisk till skötseln. De kräver visserligen inte mycket men lite vatten och näring skadar nog inte.Ljus får de ju. Men nu tror jag att de vill vila, svalt och ljust, de får kanske flytta hem till vår kaällare över vintern.
Jag har en liknande lampa, med liknande problem, jag vände skärmen uppochner. Blev fint som sjutton. Kanske inte går med just denna dock, svårt att se.
ååh, lampan är som hårda karameller!
(mest vill jag bara äntligen komma till skott och säga att jag tycker så mycket mycket om din blogg. har tjuvläst länge. speciellt tycker jag om dina radbrytningar. tack.)
rita,
alltså vi hade ju lite miss i kommunikationen i somras, men annars gör vi inget annorlunda från tidigare, och då mådde de mkt bättre.
lisa,
om jag vänder skärmen upp och ner då blottas ju glödlampan helt och hållet.
annars hade det nog varit riktigt snyggt, som en lysande skål.
janna,
precis vad jag också alltid tänker på.
hårda karameller.
och vad glad jag blir över ditt skott.
det gör mig mkt glad.
och dessutom är "janna" min brors smeknamn på mig, så då vet du ifall du ville.
Det där var från början min lampa som jag hade i mitt rum med de gröna möblerna och tapeterna med gröna tulpaner. Jag är glad att den nu bor hos någon som uppskattar den mer än jag.
visst kommer jag ihåg kata.
den gav ditt rum ett särskilt sken och jag tyckte redan då att det var den vackraste lampan jag sett.
(förutom samtliga kristallkronor som fanns på marknaden.)
Skicka en kommentar