Jag vill alltid lukta på parfymer.
Lukta på nya parfymer och lukta på gamla när det gäller de senare är det för att.
Jag ska ha en doft till mina fantasier om förritin.
Om uppklätt folk som går på bjudning.
Eller opera.
Eller restaurang.
Mina väskor är alltid fyllda med små provstickor.
De där i papper de lägger sig mellan bladen i min almanacka den bästa doften.
Är blandningen av alla dofter jag provat.
En doft får mig alltid att minnas.
Och jag känner när någon bär Estée Lauders läppglans det luktar bivax.
Några av läppstiften gör det också.
När jag var gravid var min värsta fiende lukten jag mådde illa av min klädkammare.
Jag var tvungen att tvätta alla textilier i hemmet och doften av pepparkakor.
Minnet av doften av pepparkakor.
Gör mig fortfarande illamående.
När jag luktar på en parfym ser jag människan framför mig.
Som bär den.
Vissa är äldre damer med en massa smink och långa naglar.
Andra är flamsiga tjejer som pratar för högt i mobilen.
Och somliga är tjusiga kvinnor i välskräddade kläder.
Det är så klart den sistnämnda doften jag ständigt söker.
Och flaskan måste passa parfymen ibland kan jag inte acceptera.
Om en vacker flaskas doft inte faller mig i smaken.
Luktar gång på gång på gång och bara hoppas att den helt plötsligt ska lukta gott.
Först kommer flaskan och sen kommer doften för nog känner jag mig som allra finast.
När jag håller en vacker flaska i min hand som gör att jag doftar vackert också.
2 kommentarer:
Jag älskar också parfym! Det är precis som du säger, man får en inre bild av hur personen ser ut! Idag fick jag förbi en dam som hade päls och hon doftade/luktade som en vintageaffär där man har dyra gamla kläder. Jag undrar vad hin hade för parfym.
ja verkligen, undra vad hon hade.
själv kan jag inte tänka på teater utan att känna lukten av lite för gammal parfym som äldre damer tar på sig endast vid riktigt fina tillfällen (och därför har den hunnit bli gammal).
jag gillar inte lukten, men vill nog inte vara utan den för den hör liksom teater till.
Skicka en kommentar