Jag är inne i en stor våg nu igen.
Av second hand.
Gammalt.
Vackert.
Ni vet.
Nya plagg intresserar mig inte.
För tillfället.
Idag mötte jag bitterheten.
En kvinna som säger "Nå vad tycker du" och det är ingen fråga.
För kappan hon har på sig är helt underbar.
Lång och figursydd i svart redigt vintertyg och med diskret vacker pälskrage.
Ärmarna har ett veck-arbete värdig Helena Hörstedt.
Och hon fann den före mig.
GE MIG DEN DEN ÄR JU MENAD FÖR MIG det är jag helt övertygad om.
Även om det kanske inte ens är så.
Jag sneglade på henne hela tiden, vakade varje steg hon tog.
Sen har hon mage att komma tillbaka och säga "Du behöver inte en kappa då?" men den hon syftar på är sin egen jacka i något slags vindtyg från 80-talet och silveröljetter och dragsko och jag vet inte vad mer.
Mitt hjärta hann ju fladdra till över möjligheten till den vackra.
Det är så bitterheten gör med oss.
Med mig.
Second hand-bitterheten.
Jag hoppas hon älskar den lika mycket som jag hade gjort.
Som jag redan gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar