Om Paris och om Champs Elysees.

I lördags var det så varmt ack så varmt i Paris.
Jag höll på att stekas upp och mina fötter näst intill dog (ja det är sant).
Vi gick väldigt mkt (bra val av dag) och såg bland annat Triumfbågen.

Om Paris och om att JAG FYLLER ÅR.

I DAG FYLLER JAG ÅR HURRA FÖR MIG jag gillar verkligen att fylla år inte för att få paket eller uppmärksamhet utan bara för att jag går omkring och fnissar och tänker jag fyller år tra lallaa.
Och i dag fyller jag dessutom 30 år.
Tretti!
Fantastiskt.


Bilderna tagna av fina Jenny W vi tog en tidig morgonpromenad längs Seine här vilar vi på en bänk på Pont des Artes.

Om Paris och om Notre Dame.

Jag tittar.På Notre Dame den är helt otroligt stor det går ju inte ta in i huvudet.

Om Paris och om Hôtel de Ville.

I går gick vi omkring i Paris och tittade på vackra byggnader och stora konstmuseum och så gick vi mest bara omkring och inandades Paris.
Och var på musikfestival på kvällen, Rock en Seine.
Eller som Jon säger, Rock, än sen?

Om att fylla år.

I morgon fyller jag 30 år -Ji-ho!

Jag älskar att fylla år.
Jag tycker dessutom att det ska bli roligt att vara 30.
Det låter så vuxet och jag tänker att nu kan jag genom att blott säga min ålder vinna endel trovärdighet i exempelvis diskussioner.

Arbetarbladet intervjuade mig.

Om ett modereportage.

Höstens alla olika trender

Eller ja, fyra i alla fall.
Med ett mkt spännande.
Mkt.
Spännande inslag med mig på webb-teve missa inte!

Om min mormors mormor.

Jag har alltid älskat hennes blus.
Med puffärmarna och den höga kragen.
Och bladmönstret och vad som ser ut att vara en liten brosch framme på kragen.

Om en blyertsgrå och om gränsen.

Östra Ersboda.
Umeå.
Kupan.
Min bror: Den är farligt nära gränsen.
Jag: Iihihihi hi.
Min bror: Alltså. Farligt nära, jag vet fan inte.
Jag: Iihihi jag tar den!

Inte för att den var farligt nära 80-tals-gränsen utan för att den var blyertsgrå med sammetsprickar och med puffärmar och en rosett i svanken och för.
Kanske kanske lite för att den var nära 80-tals-gränsen och att man med rätta klänningen och frisyren till ger en fin motvikt mot 80-talet och bara skapar.
Jämnvikt.

Den är med i Paris vi strosar kanske förbi någon fin renässansbyggnad i detta nu tillsammans.
Typ Hôtel Carnavalet eller ännu bättre Centre Pompidou från 70-talet (Pompidou är nästan lika fint i munnen som makadam).
Eller något gotiskt som Notre Dame.
Okej slut på arkitekturhistorielektionen alla som vill veta mer kan googla eller låna en bok på bibblan hej då.

Om dagens: DET STAVAS PARIS.

Idag åker jag till Paris.
Och det här är egentligen allt jag har att säga om det: IIIIIH!

Jag bloggar nog inget därifrån (jag har dock några tidsinställda inlägg så att bloggdagarna slipper kännas så tomma).
Jag tänker att jag istället ska uppleva staden och njuta av vännerna.

Men det här är naturligtvis vad jag kommer att ha på mig, som ett litet smakprov liksom.
Alexander McQueen utanför Pompidou (det är nära där jag ska bo).
Och Prada framför Triumfbågen.
Oh la la jag kommer att se fantastisk ut.


Bilder från bloggbilder.aftonbladet.se, www.galinsky.com, www.vogue.co.uk och Photo Booth från min egen dator.
Eller jag menar le dator.

Om ett oj.

Oj vad tiden gick.
Oj vad snabbt det blev nästa vecka och oj vad snabbt det blev onsdag.
Och oj i morgon ska jag åka till Paris och allt jag med lugn och ro skulle hinna innan dess.
Blev inte alls som jag tänkt mig jag hade hellre suttit och bloggat i fem långa dagar i sträck.
Så ni vet.
Ojoj.

(Det blev fler än ett oj, men jag är inte så petig.)

Och jag hade ju kunnat bifoga en fin modebloggsbild.
Men jag har faktiskt exakt samma kläder som här.
Så det kändes inte så spännande.

Om accessoarer i köket.

Den viktigaste accessoaren i köket är rimligtvis:Förklädet.

En dag fyllde min syster år det var den 14 augusti det är det varje år.
Vi lagade mat, bakade prinsesstårta, vaniljhorn och kladdkaka.
Sen ropade vi hurra för att vi hade så fina förkläden på oss.

Och sen kom hon från Umeå med sin familj och vi ropade hurra en gång till och jag sa god jul och min yngsta systerdotter sa Vvvvvva? Är det JUL?
Med en hoppfull men ändå väldigt skeptisk stämma.

Om en fransk revolutionsklänning.

Titta.
Noga.
Jag har utsläppt hår det händer sannerligen inte varje dag.

I min svarta sidenklänning har jag gått omkring och känt mig lite som på franska revolutionen.
Alltså inte halshuggen även om vissa försökt eftersom alla naturligtvis måste skriva efter de tråkiga normerna och inte alls.
Inte alls.
Sticka ut på något sätt gäsp (gäspet är ju egentligen som för barn när de blir ledsna och stoltheten fått sig en törn, de gäspar eller skrattar eller gör vad som helst för att visa sig helt oberörda).

En vacker klänning hos Om stil fick mig att även känna mig en smula flamländsk.

Om halsbanden.

Ibland blir jag helt tokigt förtjust i halsbanden.
De långa dinglande och lite lätt skramlande halsbanden.

Det går i skov.
Just nu kan man med lätthet påstå.
Att jag är mitt i ett sådant.

Om tvåfärgade strumpbyxor.

I våras använde sig American Apparel av tvåfärgade strumpbyxor.
Friskt i deras modevisning och alla skrev om det.

Jag har inte sett så mycket av dem ute i riktiga världen, men däremot kunde jag inte släppa tanken i våras av att jag sett det tidigare.
Och när jag var hemma i Arvidsjaur fick jag svaret.
Min lillebror var först.
Redan på 80-talet var han banbrytande ut i fingerspetsarna.

Om min nya lila klänning m.m.

I går hade jag min nya lila klänning på mig.
Och tre.
Tre! (!!!)
Halsband.

Och en liten jacka vars litenhet kompenserades av den stora väskans storhet.
Min storebror frågade mig en gång om det var något slags mode att ha handväskor stora som resväskor.
Och i såna fall varför.
Det kan ju vara litenhets-hetsen.
För gömmer man sig bakom en stor handväska ser man mindre ut.
Jag har den mest.
Mest.
För att jag tycker att den är fin, men det där med litenhets-hetsen tål att tänkas på.

Det var alldeles för kallt jag borde tagit strumpbyxor och vinterkappa också.

Klänning Myrornas Ö Ersboda (Umeå).
Jacka Noa Noa.
Väska Noa Noa.
Halsband (alla tre) Noa Noa.
Eller Woaw woaw som min pappa alltid får till det, och tänker på någon kinesisk hund.

Om dagisJoanna och om oretuscherade bilder.

Nu hittade jag bara två bilder på mig och de är från min dagistid.
Och inte alls såna där bilder som Skolfoto föreslår att man ska retuschera.

Men hade man gjort det med dessa hade jag kunnat be dem fixa t-shirten på vänstra bilden.
Till något annat, typ en röd långärmad eller liknande.
Eftersom min mamma på morgonen sa nu tar du inte av dig övertröjan Joanna (f.ö. en av de få gånger hon gav uppmaningar vad gällde kläder).
För t-shirten var väldigt trasig och fläckig men jag gillade den.
Och tog av mig övertröjan när vi skulle fotograferas och hade inte en tanke på att mitt brott med tiden skulle uppdagas.

En skarpögd läsare noterar även.
Att hårfärgen är någon nyans ljusare och kan meddelas att den var ännu ljusare när jag var ännu yngre.
Och mörknade för varje år jag blev äldre.
Vilket gör att man med min hårfärg nu kan dra slutsatsen.
Att jag är väldigt väldigt uppvuxen.

Om retuscherade skolfotograferier.

Jag läste hos Free Fashion Stockholm.
Att hon läst hos Little Peaché.
Att det nu går få sina skolbilder retuscherade.

Hos Svenskt Skolfoto har man nytt för i höst.
Infört Glamour retusch.

Vilket hurra hurra äntligen är vi räddade innebär.
Att man inte längre behöver oroa sig för att finnen i pannan kommer synas på fotot.
Att man kan bli lite mörkhårigare än vad man egentligen är.
Att kontrasterna kan ökas men då undrar jag varför man inte gör det redan från början?
Det är trots allt samma företag som framkallar bilderna som sedan retuscherar och bearbetar dem efter kundens önskemål.
Eller nej, jag kan komma på minst två anledningar till varför man inte gör det från början.
Att man kan få sina tänder lite vitare och sina påsar under ögonen borttagna (för att det inte är normalt att det blir små veck under ögonen när man ler stort och kinderna åker upp).

Man får allt det där fixat.
Så att alla kan se ut som plastdockor.
Så att ingen kommer ihåg exakt hur de såg ut under sina skolår.
Så att ingen kan ta fram bilder tio år senare och visa nya vänner och skratta och säga men kolla guuud hur jag såg ut.
Eller visa för sina barn som ska ta skolfoto och oroar sig över att inte vara snygga nog och säga men se hur mamma såg ut se bara.

Och bilderna där man håller sitt namn på en papperslapp hjälper inte läraren på något sätt att lära sig namnen för alla är retuscherade bortom kännedom.

Om nyupptagen tradition och om mormors gamla morgonrock.

Förr i tin.
För i alla fall ett år sedan.
Hade jag och min käraste fredagsdrink.
Varje fredag olika drinkar.
Ibland efter recept, ibland efter vad som fanns.

Sen övergick det till fredagssushi men idag ska vi inte äta sushi.
Och passar på att återuppta fredagsdrinken istället.
I sängläge vi är trötta efter en hård arbetsvecka.
Med min mormors gamla frottémorgonrock.
Den är mjuktvättad efter alla år den har härligt vida och korta ärmar och hon använde den ofta när vi var i vår stuga i Gauto.
Det ska jag också göra.

Om min mormors begravningsdag.

På min mormors begravningsdag var allt ljust, det var för exakt en vecka sedan.
Solen hade varit bakom regnmoln i nästan en vecka men den 15 augusti var det soligt och näst intill varmt.
Alla var med.
Barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Och vänner, för alla saknar henne.

Mormor avskydde svart, de enda svarta plagg hon ägde var kläderna hon bar på andras begravning.
Därför hade vi ljusa kläder.
Och på förmiddagen samlades alla hemma hos mamma och pappa och gjorde blomsterarrangemang till kistan.
Och egna små buketter att lämna vid det sista farvälet av blommor från trädgården, min mammas, min yngsta mosters, och min systers.
Det blev fint, det såg nästan ut som en sommaräng framme vid kistan.

Och där vi minnesfikade hade jag styrt upp.
Så att det var ljust och utan gardiner, bara solljus och blommor på borden.
Limegröna, prästkragar och några mörkt rosa.
Sen åt vi pizza och lyssnade på jazz, två av mormors favoriter.

Och en sak som kan få mig att le, även på min mormors begravningsdag.
Det är mina syskonbarn.
De ligger mig varmt om hjärtat och fyller mig av livsglädje.

Om lila och plisserat och om broscher.

Något jag verkligen.
Verkligen verkligen verkligen (man anar hur mkt jag verkligen menar detta, se så många verkligen jag måste använda).
Gillar.
Är som följer:
Klänningar
Lila
Plisserat
Broscher.

Så kvällens kläder från i går var helt enkelt toppen.
En lila plisserad klänning jag köpte på Myrornas i Umeå i måndags.
Och två broscher från Noa Noa.

(Jo.
Jag har även tappat min kamera i backen.
Rakt ner på Storgatan i Arvidsjaur när jag skulle smita över vägen utan att det var övergångsställe.
Den har lite svårt att fokusera nu, vi får se om den hämtar sig.
Det kan ha blivit kvar någon kamerabit på Storgatan, och då blir den väl aldrig riktigt sig själv igen.)

Om livet och om min mormor.

Så här känns det när en nära och kär har dött:
Kläder? Jaha, och?

Men man får fortsätta ändå.
Även om inget är sig likt och allt just nu handlar väldigt mkt om min mormor.

Om kyla och om herrmode.

I Arvidsjaur var det kallt.
Särskilt en dag.
Då sken solen och alla blev lurade.
Vi lånade kläder av mamma och pappa det resulterade i en tjusig scarf från Gudrun Sjödén den gjorde honom lite.
Konstnärlig?

Om min mormor och om mode.

Min mormor ritade modebilder när hon var ung.
Alltså hon föddes 1929 och de här bilderna är från 1943.
Så det är ung likamed barn, inte ung likamed karriär innan hon fick barn (hon var lärare och hon fortsatte sin karriär även efter att hon hade fått barn).
Jag bläddrade ofta i de där häftena när jag var liten, tyckte hon ritade så fantastiskt vackert och önskade att jag hade samtliga plagg.

Det önskar jag fortfarande.

Om att återvända.

Idag återvänder jag till Gävle.
Med buss och tåg att det ska vara så omständligt att resa jag är en dålig resenär jag stressar upp mig mer än vad som är bra för någon.

Hemma väntar jobb och vänner och växter och en pojkvän som åkte två dagar i förväg.
Det är skönt att resa bort, det är härligt att träffa familjen.
Men att komma hem är alltid härligt.

Om semesterkläder och om Kivik.

På bilderna är jag i Kivik.
I nuet är jag i Arvidsjaur.

Kläderna jag packade för Kivik är lite för kalla för vädret i Arvidsjaur och jag tycker att jag lyckats göra väldigt många kombinationer av de få plagg jag har packat med mig kanske jag rent av borde göra en instruktionsbok i hur man går till väga.
Nej?
Bara jag som är dålig på att packa bra?

Om min mormor och om gamla badkläder.

Idag begravs min mormor.
Min fina mjuka snälla.

Och hennes bikini på bilden tycker jag är riktigt tjusig, min mamma är liten och söt, min morfar är tjusig och stark, och min mormors mor sitter längst bak och ser nästan likadan ut som min mormor gjorde när hon blev i den åldern.

Om ånglok och Arvidsjaur.

I fredags när vi kom till mina föräldrar.
Åkte hela familjen ångtåg.
Med matsäck och syskonbarn och lok-titt och korvgrillning vid Storavan det var en väldigt mysig kväll.

Och jag hade jacka: Noa Noa
spetsblus: second hand
kjol: gammal H&M
stumpbyxor: Noa Noa
och skor: Vagabond.
Och just ja, scarf Noa Noa och väska second hand.

Om kläder för bäbisar.

En vän har fått ett barn.
Ett fint litet barn och jag köpte en orange med traktorer på.
Måste ju hålla på könsrollerna lite grann så att de stackars liven inte blir helt vilsna i sin identitet när plagget är oranget och inte blått.

Nej vänta jag skojade jag tycker inte alls så.
Orange för det var fint, traktorer för det var fint.
Sen spelar könet på bäraren inte så stor roll.

Om en gul dag på Österlen.

En dag efter att min mormor dött.
Åkte vi till Ystad för att skingra tankarna och för att det är mysigt med utflykt.

Jag och min fina kärlek hade exakt samma färg på kläderna.
Och exakt samma färg som fälten.
De spelade in en Wallanderfilm på torget i Ystad så nu vet jag vem mördaren är nej jag skojar bara men Kurt.
Hade en väldigt ful hårfärg och på kvällen kom stormen.

Om en bröllopsdag på Citadellet.

En dag i första helgen i augusti gifte sig en av mina vänner.
Jag och Sara sjöng en sång och bröllopet var i Landskrona.
Middagen och festen i det vackra citadellet som var stekhett vi hade hoppats på svalka bakom de tjocka murarna men icket.

Jag hade min lila spetsklänning.
Jag fållade upp den.
Och på vägen till vigseln släppte några av mina slarviga sömmar.
Och vips hade jag ett oönskat släp jag gjorde en knut av det hela och det var inte alls så jag hade tänkt mig kvällens outfit.

Om en resa norrut och om min nya spetsblus.

Om en vecka begravs min mormor.
I dag är hennes dödsannons i tidningen.
Det känns väldigt märkligt och det suger till i magen och vrids om i hjärtat av sorg varje gång jag snuddar vid tanken.
Att hon är död.

Vi flög från Österlen i dag, nu sitter vi och väntar på Arlanda.
Klockan två går flyget till Arvidsjaur.
Till hela familjen och hela släkten det ska bli roligt och skönt att träffa dem alla.
Trots omständigheterna.

Jag köpte en spetsblus för hundra kronor på en loppis i Gladsax.
Den är fin och jackan har jag fått av en väns föräldrar det var vännens farmors.