I Montmartre.
När jag var där nu för tusen år sedan (en och en halv månad, men ibland känns tid så lång).
Såg jag vackra gamla parfymflaskor i ett skyltfönster.
Parfymflaskor förr.
Man köpte en man tyckte var vacker, och som antagligen matchade resten av sin boudoir.
Sen inhandlade man den parfym man gillade och hällde över i den vackra flaskan.
Så vill jag också ha det.
Att flaskan inte nödvändigtvis måste komma med parfymen, för ibland passar de två inte ihop så som jag vill.
Och den vita katten.
Jag hade en vit katt en gång.
Han hette Elvis efter Prestley och Costello, mest Costello.
Han hade en mörgrå tuppkam och han kunde hämta måttbandet om man bad honom.
Måttbandet var hans favoritleksak det krympte flera centimeter under Elvis tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar