En hel del bäbiskoma hemma hos oss.
Här i alla fall bild på fin tröja.
Från när jag och mina syskon var små nu minst lika fin.
På Torsten.
Och bild på nybliven mamma som behöver påfyllning.
Av blod och har landstingets mjuka kläder.
(Syns det vem hon tittar på? Ledtråd: se övre bild.)
Nu ska vi äta Maxmål min lillebror och hans flickvän hälsar på över dan.
Vi skickade dem till Max.
Mkt smart av oss själv sitter vi i soffan och slöar hohoho.
7 kommentarer:
ang. smábarnskläder: jag ság ett gäng saker pá hm's bäbisavdelning i retrostil, i sádan där snygg 70tals mossgrönt och brunt. med ugglor och träd pá, ingenting i rosa eller ljusblátt!
Mitt äldsta barn född 75 hade en sådan tröja fast med grönt
Han är ljuvlig eran lilla
Åh GRATTIS till din Torsten. Så vacker, så mycket kärlek.
Jag blir alltid lite, lite avundssjuk på alla förstföderskor. Jag vill också uppleva de rosa molnen som jag trippade på när min Storgulligan föddes. Livet var bara såååååååååååå underbart.
Nu låter det som om mitt liv suger nu, så är det ju förstås inte :-) Men ingen slår den där första tiden som förälder.
fröken,
mossgrönt lät fint.
bara det inte är för stora mönster jag är mkt kräsen.
tack för tipset jag ska dit och se efter.
att ha det gott,
det stämmer ju på mig och mina syskon, tre av oss är födda på 70-talet.
grönt lät finare än brunt, men vi har en i samma modell och den är vit med röda ränder i olika breddar, den är fin.
tant grön,
tack!
det är mkt kärlek i hemmet nu för tiden, det var fyllt till brädden tidigare också men nu har det nått en ny nivå.
det är verkligen ett skimmer över första gången, det har jag själv funderat på de här veckorna.
att första gången alltid blir speciell och även om man blir lika lycklig över sitt andra och tredje barn så blir det ju aldrig första gången igen.
så jag har på något sätt gått omkring med en avskedskänsla till min förlossning som nu ligger bakom mig.
just för att den första aldrig kommer igen.
Låter jätte härligt! Men jag vill ändå säga det självklara, att det är MAGISKT även andra gången, och jag hoppas på att få uppleva det igen och igen, hi, hi.
Kanske om jag väntar några år, tills barnen börjat skolan, klarar sig mer själva, kanske då att det känns lite som första gången igen...?
Ska genast fråga dom som vet :-)
Men du ska inte fundera på det nu :-) Du ska baaaaara njuta!
tant grön,
ja det är klart det måste vara magiskt.
men kan det vara likadant?
eller det förstår jag att det inte kan för alla förlossningar är ju olika och så.
men allt det där första-magiska.
saknar man det?
Jag saknar det nu så här i efterhand, men inte då, när tvåan föddes, det var inget jag reflekterade över. Nu är det bara 18 månader emellan dem så jag hade fullt upp hemma med två bäbisar, nästan. Det är det jag menar när jag skriver, om jag väntar tills barnen är lite större, kanek i skolåldern, då de gärna vill klara sig lite själva, inte ha mamma och pappa i hälarna hela tiden, då kan man nog återskapa det magiska, för oj, så fort man glömmer.
Men visst jag ÄR ju redan mamma, jag vet hur det är, så just den "chocken" kan man ju inte återskapa, men det magiska över ett liv som är helt, totalt beroende av sina föräldrar, det är MAGISKT :-)
Sedan tror jag som fick min andra så tätt, att om jag är lycklig nog att få en tredje, så skulle jag bokstavligen SUGA ur allt ur hela situationen, bäbis dygnet runt, inga sura miner. Jo det blir det nog, man är ju bara människa, men jag VET ju hur fort allt går, jag skulle nog mysa lite extra liksom :-)
Skicka en kommentar