2009/08/23

Om en kvällspromenad i fina skor.

För att jag ska komma igång.
I kroppen och för att vi inte ska upptäcka helt plötsligt.
Att det gått fem dygn och vi aldrig varit utanför dörren.
Tar vi en liten promenad varje dag kvällarna är bäst då är det svalt och lugnt.




I går kunde jag till och med göra det i finskor.
För fötterna har gått tillbaka lite grann (fortfarande inte till sina gamla vanliga).

Det som däremot inte gått tillbaka.
Är kroppen det är fortfarande bekvämast att ha gravidkläderna.
Eller bekvämast?
Det är det enda möjliga allt annat är helt enkelt för litet.

Jag gick upp 40 kg under graviditeten.
Det är ganska mkt.
Men det är å andra sidan inte helt onormalt heller.
Och även om jag förlorat en hel del bara de första veckorna finns det väldigt mkt kvar att ta av.

Lite av fåfänga ska jag erkänna det är att jag vill återgå snarast till mitt normala.
Men rätt mkt också faktiskt för att.
Det är väldigt tungt att bära på detta.
Och lite ytligt för att jag vill ha mina fina kläder de börjar längta efter mig nu.

Eller jag efter dem.

9 kommentarer:

lisa sa...

vilka fina bilder och mysigt med promenad och jag tror att fler kilon kommer att försvinna sedan, du får låta ta det sin tid.
Förstår att du längtar efter dina finkläder.

kram

Lena sa...

Åh, det ser ut som en riktigt härlig promenad!
Och det kommer nog gå fort med alla kilon, innan du vet ordet av kan du plötsligt ha alla fina kläder igen!

fröken lila sa...

jag tror det var ganska likadan för min mama när hon var gravid. hon gick upp otroligt mycket under alla graviditeter, och det tog sin lilla tid efterát, men de försvinner ju igen sá smáningom.. att gá med barnvagn kräver ju en del energi, sá det hjälper pá ett naturligt sätt ;)

Anonym sa...

Jag gick upp 11 kg å har gått ner 14. Åkte hem från BB i mina gamla jeans. Jag åt mer chips och godis än vanligt under min graviditet och tänker inte på vad jag stoppar i mig nu. Däremot är jag inte i samma fysiska form som innan, det måste jag träna för att bli. Jag orkar visserligen gamla joggingrundan, fast alla muskler jag hade innan är borta.

Jag tror att det är förutbestämt hur mycket man går upp, å att det inte går att göra något åt det. Lever maan bara som innan så sköter kroppen det där med vikten. Dessutom så behöver nog kroppen tid på sig att bli av med all vätska som man samlar på sig när man är gravid. Går det långsamt kan man få vätskedrivande som lite hjälp.

Jag är liten å tunn och har alltid önskat att jag såg mer vuxen ut. Du är lång, stilig och kvinnlig och om några månader är du tillbaka i matchvikt igen. Du är ju ung också och då går det fortare.
Så i vinter blir det snygga skor och kappor med skärp i midjan för din del.

/annika

Fortfarande lycklig sa...

Jag gick upp runt 30 kg när jag var gravid. Det var mammakläder som gällde ett bra tag efter förlossningen, kilona rann inte direkt ut i bröstmjölken som för en del. Men efter en motsvarande en graviditet var jag tillbaka. Tycker om tanken att det får lov att ta lika lång tid att gå ner alla kilon som det tog att gå upp dem, dvs 9 månader.

Och det är en väldans söt son du har!

Pia Wester sa...

Halkar in här och upptäcker att en liten pojke har dykt upp! Stort grattis i efterskott!!

Miss Cherry sa...

Vagenen ser precis ut som våran!

Joanna sa...

lisa,
ja tid kommer det säkert att ta.
minst lika lång tid som det tog för torsten att bli klar, det är ju inte mer än rimligt.

lena,
det var underbart.
milt väder och goda höstdofter i luften.

fröken,
jag ska gå med barnvagn allt vad tygen håller!

annika,
jag tror också att man går upp kilon på något slags förutbestämt sätt.
kanske att man kan påverka det en smula, men inte nämnvärt.
och det är märkligt att nu känna att jag inte har samma styrka i musklerna som tidigare, vilket ju inte är särskilt konstigt eftersom jag inte kunnat gå normalt på drygt sju månader.

men till vintern, och framför allt till våren!
då kan jag nog gå utan att få mjölksyra.
hurra för vintern och våren.

Joanna sa...

fortfarande lycklig,
jag håller med dig, det får ta lika lång tid som det tog för barnet att bli färdigt.
eller lite längre det är ju ingen hets, jag tänker på "kändisarna" som kommer tillbaka efter två veckor och är lika spinkiga som innan det är lite läskigt tycker jag.

och tack, jag tycker också det!

pia,
jajamen det har det gjort!
tusen tack.

nadja,
jaså minsann!
inte bara namn utan även vagn har vi lika.
det är en emmaljunga från 1969.