Efter förlossningen.
Där när blodtrycket var så lågt och jag skulle köras till operation.
Var jag vid flera tillfällen tvungen att lägga upp benen i gynstolsgrejerna igen.
Och häva upp min underkropp så att de kunde komma åt något.
Sätta tillbaka underdelen på förlossningsstolen så att det blev en säng igen.
Den lossnade hela tiden och jag fick lyfta upp underkroppen hela tiden hålla kvar spänna alla muskler.
Så att de kunde komma åt att sätta fast.
Och jag var tvungen att ta mig över från förlossningsstolen till operationssängen.
Genom att lägga över benen häva över rumpan vrida lirka dra överkroppen.
Jag undrar lite hur jag orkade.
Man klarar visst allt.
När man är en mamma.
3 kommentarer:
Men så är det, Joanna! En mamma måste ju klara saker för sitt barns skull. Det är en ny tid i livet som har börjat för dig och jag önskar dig all lycka. Torsten är alldeles ljuvlig och du tar så fina bilder med känsla i. Inspirerar mig som alltid haft foto som stort intresse.
Sonja, med 1 dotter och 2 söner
Ja! allt och lite till faktiskt. så är det.
sonja,
tack snälla du för de fina orden!
det ger mig inspiration och lust att fortsätta.
och så sant som du säger det: en mamma måste vara stark.
och blir det nog per automatik när hennes barn behöver det.
julia,
verkligen.
så är det.
blir jag ens bara hälften av vad min mamma varit så blir jag stolt och nöjd.
Skicka en kommentar