Har jag tur.
Kommer det en bäbis vilken dag som helst.
Jag brukar inte ha tur så det kan lika gärna dröja veckor.
Jag tänker på min förlossning ibland.
Då rusar det en svärm av fjärilar genom min mage.
Över att det ska bli så intressant att vara med om detta som så många kvinnor försöker beskriva.
Men ord räcker väl inte till, de säger alltid det och jag tror dem.
Att känna känslan alla mammor talar om, att se hur vårt barn ser ut och luktar och känns att hålla i min famn.
Jag tänker också på den med ett visst obehag.
Inte för att jag är rädd eller för att jag gruvar mig för smärta.
Jag förstår att det gör ont jag har inget problem med det.
Jag förstår även att jag kommer bli väl omhändertagen och att min käraste.
Finns vid min sida och ofta tänker jag att jag mindre skulle vilja vara han.
Bara stå och titta på när någon jag älskar kämpar fysiskt och allt jag kan göra är att heja på.
Ändå tänker jag med lite obehag.
För vem vill bajsa på sig och vem vill få bristningar så.
Att man inte sen kan gå normalt på någon vecka?
Jag hoppas mest att jag slipper undan den biten och jag vet.
Att man får lavemang om man vill och tro mig jag kommer ta det som vore det ingen morgondag.
Jag tänker även på den med lite obehag eftersom det kommer att innebära.
Att jag måste vara på ett sjukhus i mer än bara någon timme.
Och jag gillar verkligen inte att vara på sjukhus.
Men jag litar på personalen och att de kommer att hjälpa mig.
Att få ut vårt barn och då är jag nöjd.
7 kommentarer:
Det kommer att gå kanon. Världens finaste bebbe kommer att se dagens (eller nattens) ljus.
Mitt första barn kom 2 veckor före utsatt dag, tvåan kom 1 vecka före och trean - 1 DAG efter!! Mitt livs längsta dygn - ja hela de sista tre veckorna var jag borta för världen.
Och du - jag har legat på sjukhus mer än jag skulle vilja och BB går liksom inte att jämföra med "vanlig" sjukvård. Så det ska nog gå galant. Lycka till!!
Lykke til, jeg heier også på deg. Det kommer til å gå kjempebra. :)
Jag hejar på dig, det kommer gå hur bra som helst. :) Fin text. eller gillar texten, bra skriven liksom.
agnes,
tack.
jag tror också att det kommer att gå bra.
bara rätt ont, men smärtan skrämmer mig inte.
anonym,
tänk om mitt barn kunde vara som dina.
då hade jag redan haft det ju.
eller ja, din trea kan mitt barn låta bli att ta efter.
jo, jag förstår att bb är lite annorlunda där är ju alla friska men det spelar ingen roll var jag är jag mår ändå dåligt av miljön.
var på bb på visning för några veckor sedan och jag kände mest tryck över bröstet att behöva stanna där länge.
såg på alla som var där som fångade.
förhoppningsvis ändrar jag helt inställning när jag har ett litet liv att tänka på och uppleva.
anja,
tusen takk det tror jeg også.
det är bara att lyssna på vad personalen säger att jag ska göra.
lisa,
tack tack!
och tack.
det är inspirerande att få respons på sina texter, att veta att någon uppskattar dem inspirerar en ju att fortsätta.
så tack.
Jag är bara genuint rädd för förlossning! :-P
fast jag vet att jag klarar smärta rätt bra, är det nog att måsta göra något man inte riktigt har kontroll över som gör mig lite rädd!
Men tänk så mysigt när GW kommer ut! :-D
jomen lina då är naturen så himla smart och låter oss gå och vänta i nio månader.
så när den där förlossningen väl stundar, då skiter man i allt sitt kontrollbehov och vill bara att ungen ska komma ut.
för jag gillar inte heller tanken på att inte ha kontroll över kroppen, att den ska göra något jag inte har en aning om.
och den här texten skrev jag för nån vecka sedan faktiskt, och redan nu har jag hunnit ändra mig och struntar i allt allt allt.
bara gw kommer UT.
Skicka en kommentar