2009/08/03

Om sorgen om mormor.

Min mormor dog.
På dagen för ett år sedan dog hon.

Min pappa ringde och han frågade om jag hade min käraste i närheten.
Han sa det har hänt nåt hemskt och jag tänkte intemammaintemammaintemamma och sen sa han.
Mormor har dött.

Jag hörde precis vad han sa.
Det skar på ett märkligt bedövande sätt rakt genom hjärtat.
Varje stavelse förstod jag med dess innebörd och följd.
Ändå flämtade jag vad sa du?

Mormor är död.
Sa han igen och stunden jag i många år tänkt på.
Hur hemsk den skulle vara att ta in när den väl var här.
Var här.
Min mormor var död.

Min mormor var allt.
Min morfar dog när jag var så liten min farmor och farfar innan jag fanns.
Mormor fick allt, jag fick allt av mormor.
Jag bodde ofta hos henne, sov över såg på svenska långfilmer drack te och kikade på grannar.
Och pratade om livet och om att bli gammal.

Jag var i Skåne när hon dog.
Två dagar innan skickade jag ett vykort till henne där jag skrev att jag saknade henne.
Men det hann inte komma fram för hon dog på en söndag.
Någon vecka innan hade hon skickat ett brev till mig det låg hemma i Gävle och väntade.
Hon skrev att hon tänkte på mig.
Jag läste det först efter begravningen, först då återvände vi till Gävle.

Natten till morgonen då hon dog.
Var jag på en väns bröllop det var en fantastisk fest med god mat och dans och fina människor.
Allt var bra men jag ville gå hem tidigt.
Jag hade ont i magen hela kvällen det blev bara värre och värre.
Så vi stannade inte till småtimmarna, vi lät inte vinet flöda och dansskorna gå varma.
Vi skrattade oss inte in till det nya dygnet vi gick istället till hotellet och sov.
Det tröstar mig lite i efterhand för jag hade inte velat bära det i mitt minne.
Att jag var berusad och skränig min mormors sista timmar i livet.

Min mormor.
Hon blev 79 år att förlora en gammal människa är ingen tröst.
De fattas en precis lika mkt som någon annan.

7 kommentarer:

B-b-b-etty sa...

:( sitter och läser med gråten i halsen.

min gammelmoster var som min bästa vän, dog 3 dagar innan hon skulle fylla 97. hon hade bättre minne än mig och var gullig på alla sätt och vis. saknar henne väldigt mycket

lisa sa...

kram på dig. vet hur det känns när en nära till en dör. Det gör ont. Men man får tänka på alla fina minnen man har med människan.

Ingrid sa...

Jag vill ju gärna tro att du någonstans hade på känn att din mormor skulle dö och därför inte ville/orkade festa. Inte för att det gör saken bättre, men som du skrev, det kändes ju bättre att inte ha varit full och skränig i just det ögonblicket...

Jag minns när min mormor dog och min svärfar. Det är verkligen hemskt när kära anhöriga går bort. Inte minst när en kär katt dör. Min dog i mars. Det var fruktansvärt jobbigt. Det var så ensamt och tomt utan henne.

Kram!

Joanna sa...

betty,
det är hemskt.
ska man vara positiv kan man säga "men kul att hon levde över sin 96-årsdag" men så känner man ju inte.
man avskyr ju varje dag hon inte fick vara med mer.

lisa,
det får man verkligen.
och mer än någonsin är det då man gläds åt alla gånger man sagt det man känner.
att man älskar.
så att man inte har något osagt.

ingrid,
jag har också tänkt så.
att det kanske var en omedveten känsla?

en katt kan vara precis lika ledsamt att förlora.
liksom en hund, som det är för min del.
många har svårt att förstå att man saknar dessa vänner också.
kram.

Wicky sa...

Usch, det var ingen rolig läsning, sitter här nu med fuktiga ögon. Min mormor har börjat komma upp i den åldern då man börjar tänka "herregud, hon kommer inte alltid vara här". Jag står mormor så otroligt nära, hon är min närmaste granne och jag var hos henne istället för dagis.

"skönt" att du kände det på dig, och gick hem. Jag tror att jag hade fått väldiga skuldkänslor.

Julia sa...

Ja, döden är verkligen sorglig. Min vän Sven dog i våras. Han skulle fylla 100. och han fattas mig varje dag. Vad fint du skriver om din lilla mormor.
Kram

Linda sa...

Min mormor dog också.
Hon blev gammal, hon var lycklig, hon led inte nämnvärt men det gör så ont så ont.
Det värsta tycker jag är känslan av att ingenting någonsin kommer att bli detsamma, men ändå är allting likadant.
Världen fortsätter snurra, folk går till jobbet, handlar middag och kollar på tv. Fast min mormor är död.

Jag saknar henne. Jag älskar henne.
Men det blir lite lättare varje dag. Hoppas du också känner det.