Himlen utanför sovrumsfönstret är så vackert blek då.
Aldrig förr har jag varit så rastlös.
Och otålig.
I går gick luften ur mig bäbisen kom aldrig den har fortfarande inte kommit och jag vet inte längre vad jag ska göra.
Jag orkar inte göra så mkt dels för att jag är så tung dels för att jag har så ont.
Det enda jag kan göra länge är att ligga ner.
Emellanåt stiger jag upp.
Det gör ont.
Försöker resa mig så lindrigt som möjligt det gör väldigt ont.
Sen går jag lite i lägenheten bara för att inte få liggsår men ganska snart gör det för ont och jag återvänder till sängen.
Barnet kommer snart säger folk tröstande.
Inom två veckor är det här och så är det ju för längre brukar man inte få gå gravid.
Men att prata om tid med en höggravid kvinna.
"Snart" är bara snart om det innebär inom fem minuter möjligtvis tio.
Allt annat räknas som en evighet.
Så kommer bäbisen om först två veckor är det en evighet till dess och jag vet inte.
Vad jag ska ta mig till för att få tiden att gå.
Det är fascinerande att läsa om andras graviditet.
Om hur de har känt precis samma som jag känner nu.
Hopplösheten.
Och faktiskt en seriös känsla av att man för evigt kommer att få gå gravid.
Min käraste försöker underhålla oss genom små projekt varje dag.
Till exempel lägga ett ägg i ättika och se hur skalet blir genomskinligt.
I kväll göra glass.
I morgon bakpulverbomb i parken.
Han är bra att ha min käraste.
I alla lägen.
11 kommentarer:
Åh. det var jag som tog bort. Sigrid var inloggad och hon har verkligen inget att säga en gravid kvinna som inte orkar vara gravid längre.
Jag ville säga att jag hoppas att den pluppar ut snart.
Jag gick fyra dagar över med alla mina tre flickor. Ganska lustigt.
och sedan tycker jag att det är så synd att du har ont. Annars är ju promenader och städning ett hett tips om man vill påskynda det hela en aning.
Kram ville jag också säga.
Åh hoppas det kommer snart <3. Jag håller tummarna. Bra att din man är så himla bra. kramar!
Hoppas den kommer snart. Tur att du har underhållningen fixad ia alla fall.
Kram och lycka till
Du har all min sympati - jag gick tretton daagr över med Maja.
julia,
sigrid är säkert en mkt klok flicka men även jag hade blivit förvånad över hennes graviditetskunskaper.
verkligen lustigt, att det blev just fyra på alla.
tack för ditt fina stöd, kramkram.
lisa,
ja hoppas!
och min man, han är den finaste som finns han gör mitt liv så mkt roligare.
kram.
mallis,
visst är det tur.
han är bra på att vara den som håller humöret uppe på oss också.
tack och kram.
evis,
MÅTTE DET INTE BLI TRETTON DAGAR herregud din stackare det måste ha varit jobbigt.
hoppas hoppas inte tretton dagar.
jag háller tummarna att det gár bra och att du ska fá ha ditt barn i armarna snart, istället för i magen.
fröken,
tack tack fortsätta hålla!
Apropå att känna igen sig i andras graviditetsberättelser: jag upplever tvärtom. När jag väntade första barnet och gick 19 dgr över tiden (bor i Gbg, det är säkert olika hur länge man får gå beroende på var man bor), tyckte jag inte att det var så farligt. Det jobbigaste (och mest irriterande) var däremot att alla hela tiden skulle påpeka hur jobbigt det måste vara att gå så länge över tiden. Antar att det var nån form av autopilot som kopplades in som gjorde att jag kunde koppla bort den där otåligheten. Var lugn som en filbunke, gick på bio och låg hemma och kollade på Seinfeld-boxarna. Få se hur det blir denna gång, kanske drabbas jag också av den omtalade och för givet tagna otåligheten. Hoppas att du slipper vänta länge till. /Jenny
jenny,
vilken tur att det var du då som fick gå över tiden så väldigt länge.
som att det var menat, att den lugna filbunken även var den som skulle klara av nitton dagar.
jag tror att min otålighet är så mkt beroende på att jag är så orörlig.
jag har väldigt ont i kroppens alla leder och i ischiasnerven och ryggen och det gör att jag inte kan göra något annat än ligga i sängen.
och att bara göra det blir man galen av.
varannan dag hittar vi på något, en liten sak som att cykla till favoritfiket och sedan efter en kort fika (för länge går inte eftersom jag får ont av att sitta) hem till sängen igen.
kanske kanske hade jag varit mindre otålig om jag kunde hitta på mer saker.
som bio.
eller promenader eller storstädning hemma eller vad som helst.
men du har rätt, det är märkligt att otåligheten ska appliceras på alla, som att det vore en given känsla.
och jo,
jenny,
olika länge är det möjligtvis men kanske är det så att om både mamman och barnet mår bra så finns det ingen anledning att bli igångsatt och då kan det gå hela nitton dagar extra.
jag hoppas i alla fall inte på nitton dagar för egen del, även om seinfeldboxarna är väldigt bra och underhållande.
Skicka en kommentar