Det blir nog inte ofta i mitt liv som småbarnsförälder.
Som resor kan göras med blott en vit liten resväska.
Men den var så vacker den kostade.
40 kr på Ria.
Någon gång när jag reser på tjusiga möten och behöver stanna bara över natten.
Då fyller jag den med en vacker klänning, tjusiga skor.
Och arbetsprover.
Dagen efter även med ett fett kontrakt på nästan jobb, eller hur?
6 kommentarer:
Otroligt snygg! Jag gillar när saker inte är riktigt så som de ser ut att vara.
Visst är det lite fint med de där gamla resväskorna, som var ack så obehändiga, ju större desto värre. Tänk att det skulle ta så lång tid innan det kom hjul på resväskor. Nu sitter det ju hjul på allting, men jag tycker faktiskt de minsta hjulväskorna är rätt så fåniga.
Själv äger jag en liten amerikansk sak i tjock plysch typ möbeltyg och kraftigt läder och med ett utsökt sidenfoder. Problemet är bara att den förmodligen är tänkt för en herre, för min hand når inte runt handtaget och gör den omöjlig att bära. Visst kan jag sätta den på lösa hjul, men då försvinner en del av det där eleganta intrycket. Men fin är den!
Jag hade en egen liten resväska när jag var barn. Den var i blå pressad papp, med vita metallbeslag och vitt handtag. Pappa fodrade den med gamla Kalle Anka tidningar. Den var lite repig och kantstött. Jag var så mallig och den var så fin.
Så en dag var det en skitunge på kollot jag var på den sommaren jag var 7 år, som sa att min väska var ful och att min mamma och pappa var fattiglappar som inte hade råd att köpa en ny väska till mig.
Jag blev så ledsen och började gråta och kastade min Rubiks kub i huvudet på ungen (min kub beslagtogs efter det) och sen skämdes jag för min resväska.
När jag sen blev tonåring hade jag min samling idolbilder i väskan som jag hade under sängen.
Nu vet jag inte vart den tagit vägen, den hade varit fin att ha mina barns bebisminnen i.
/annika
Verkligen tjusig! De som förstår att foder är minst lika viktigt som utsidan, de har förstått mycket! En sån väska behöver ju inte heller bara användas för att resa med. Hade jag lagt vantarna på en sådan hade jag låtit den stå öppen i hallen och fyllt den med mössor och vantar. Den hade dessutom passat mycket bra i min turkosa hall!
Åh vilken fin resväska!
hello tiger,
visst är det så!
små överraskande detaljer kan bära upp det mesta.
annaa,
de är ju verkligen det.
obehändiga.
jag säger som min pappa sa de gånger han kammade mig när jag var liten (jag hade mkt lockigt och ljust hår, det blev rätt tjorvigt tror jag):
"vill man bliva fin får man lida pin."
uruselt ordspråk, men om man skulle resa enbart med gamla väskor skulle man se hur tjusig ut som helst.
och lida av träningsvärk resten av semestern.
den där i tjock plysch låter skitsnygg.
annika,
jag får nästan lite ont i magen.
mitt barnjag får ont i magen för mitt barnjags föräldrar.
jag kunde ofta må dåligt för deras skull, om jag fick för mig att något som hänt gjort dem ledsna.
i ett barns ögon kan ju det vara typ vad som helst, och inte jämt så himla jobbiga saker ur en vuxens perspektiv.
men hade jag varit på det kollot hade jag också slängt en rubiks kub på ungen.
och sagt att väskan var SKITSNYGG OCH MINA FÖRÄLDRAR BÄST I VÄRLDEN och sen gått till ett hörn och känt mig ledsen i magen.
för deras skull.
för att någon pratat illa om dem.
spunnet socker,
det är med snygga foder som med snygga strumpor.
små detaljer som visar att man har verklig stil.
bra idé förresten det med vantar i hallen.
lisa,
visst visst visst!
supserfin.
Skicka en kommentar