Torsten är ljuvlig.
Han har en blomsterbody den har små puffärmar.
Men det syns inte på bild.
Och när jag vaknar hos mina svärföräldrar.
Ser jag vinterpausande pelargoner.
På söndag kommer en flyttfirma och städar upp äcklet i lägenheten.
Det är bra för på måndag kommer Anticimex och lägger ut kackerlacksgift och då vill man inte ha en storstädning efter det.
Då städas ju giftet bort.
Det är rätt tapeter i vardagsrummet nu återstår bara att se om det blir rätt även i sovrum och kammare.
Med vår senaste otur har vi känt att det nog mer varit att räkna med.
Att även tapeterna skulle bli fel.
Men än håller vi tummarna det är som sagt.
Två rum kvar.
Body från H&M.
6 kommentarer:
Underbart vackert barn! Längtar så efter min egen nu, men är samtidigt så nervös och jag kan inte säga att jag ser fram emot det där sista "hindret" att hoppa över...Det känns tungt de här sista veckorna, skönt med solsken,snö och kyla.
lillgull,
tack!
och jag förstår dig.
själv kunde jag aldrig riktigt fatta att jag var gravid.
att det var en bäbis i min mage.
det är så mkt lättare att förstå när någon annan är det, för det har ju hänt förr.
men att jag var det?
gick inte att greppa.
sista hindret var rätt skönt ändå.
fast det är ju också så olika för folk, för vissa är det det värsta de varit med om, för andra har de gruvat sig så mkt och när de sen inser att det inte var så farligt känner de sig redo för nästa barn ganska snabbt.
jag tycker fortfarande att själva graviditeten var den jobbiga.
och hade det bara varit en förlossning man skulle genomföra för att få fler barn hade jag kunnat skaffa hur många som helst.
en av mina kusiner skrev att hon gärna förlöste igen.
graviditeten kunde hon vara utan.
då fattade jag inte hur hon kunde känna så, jag tänkte ju att det förlossningen var den man helst slapp.
men nu håller jag med henne, jag känner precis så också.
för förlossningen var så himla häftig.
det var läckert att ens kropp gjorde allt som skulle göras.
och det var läckert att känna att nu är det verkligen dags.
inte i morgon, inte om en vecka. NU säger min kropp.
Mycket tänkvärt! Jag ska hålla detta du sagt i sinnet. Hoppas så innerligt att det blir så för mig. Att jag liksom känner att jag gjort en höna av en fjäder sedan.
Graviditeten har varit rätt så skonsam,finns dom som har det värre än jag!
Det har mest varit sista tunga månaderna nu som alla möjliga konstiga krämpor och smärtor gör livet oskönt. Karpaltunnelsyndrom o gallstas, molande skärande foglossning och spännings huvudvärk. Allting är helt normalt enligt MVC så nån bot o lindring får man då inte annat än övningar och trösten att allt är så normalt så normalt. -och förhoppningsvis går det över det mesta när min kropp blir ogravid om ett litet tag.
Hehehe-men den där(som det känns nu) rätt klena trösten kanske du känner igen ;)
jag var aldrig så positiv att jag vågade tro på alla som sa att det skulle gå över.
för vissa går foglossningarna tydligen över i samma stund ungen passerar.
för mig är de fortfarande kvar.
från vecka 14 hade jag jobbig foglossning, sedan när våren kom började händerna och lederna värka.
och det blev inte alls bättre av den heta sommaren, men det försvann lite snabbare än foglossningarna när torsten väl var ute.
men har du ont i händerna kan du visst få hjälp.
det finns särskilda skenor och stödstrumpeliknande saker man kan ha på händerna, det borde din barnmorska veta.
men det kanske du redan har?
och mot foglossningen fungerar akupunktur alldeles utmärkt.
i alla fall på mig, och på väldigt många jag talat med.
klart det inte har samma effekt på alla, men lider du av foglossningarna tycker jag att det ska ge det ett försök.
(det borde också din barnmorska ha koll på.)
Det är klart man måste ooo och aaa a . Han är ju helt ljuvlig!
/Kristina
Skicka en kommentar