I dag har jag funderat på varför det är så svårt.
Att göra struvor.
Och så tänkte jag på alla som rimligtvis har det värre.
Man behöver göra det ibland man behöver få perspektiv.
Nyheterna kan ge en perspektiv.
Men ibland behöver man verkligen tänka efter och dra några lättnandets suckar.
Mött en vän och pratat bland annat om det med att ha det värre.
Och när man tycker att det är jobbigt så är den bästa medicinen inte alltid.
Att få höra
1. Att andra har det värre.
2. Att allt ordnar sig.
Vi kom överens om att man behöver en sorgeperiod.
Ett tag behöver man få tycka att man har det jobbigt och att allt känns skit.
Ett tag, bara få det erkännandet.
Sen kan man själv säga nåja allt ordnar sig och det kunde minsann varit värre.
Och så gjorde jag en ny bild till profilen på bloggen.
Det är en gammal bild det är höst och jag har en klänning jag tycker är så fin.
Tillsammans med en kort jacka och ett par låga kängor jag kände mig fin.
Och tuff.
Det var en bra kombination just nu ryms jag inte i klänningen inte i jackan inte i skorna (vrister kan också växa).
Nu ska jag borsta tänderna.
PS.
Jag blir mkt glad över era tillrop.
Ang. min återkomst.
Fortsätt så ge mig gärna hybris (jag skulle vilja se mig få hybris, det självförnekande norrländska i mig får mig att tro att det är näst intill omöjligt).
7 kommentarer:
kram på dig fin är du och man får må dåligt då och då och det är då man ska ta hand om sig själv. <3
Heje, heja och tillrop :-D
Trots naturkatastrofer, svält och orättvisor i världen så kan man, måste man och bör man få tycka synd om sig själv.
Att tycka synd om sig själv förminskar ju på inget sätt andra människors lidande. Man kan tycka synd om sig själv och samtidigt lida med och gråta för Haitis befolkning och dess fruktansvärda situation.
Visst, det finns alltid de som har det värre, men den sekunden man råkar slå hammaren på tummen så kanske det inte känns så.
/Annika
Man är alltid sig själv närmast och att inte "få" lida alls gör knappast saken bättre - eller lidandet i världen mindre. Förresten är det väl ingen tävling. Att lida är att vara människa. Att inte lida är att vara buddhist :) De lär sig ju hantera lidandet. Äh, vet inte vad jag vill säga. Att vi alla lider på olika sätt och för olika saker. Bara man inte blir slav under sin martyr så är också det lilla lidandet tillåtet.
KUL att du är tillbaka i alla fall. Jag gör vågen här framför datorn. Ser du mig? :D
hybris på dig, det kan du gott ha.
Ida
Jabbadabbadoo du är tillbaka!
(hybris, var är du?)
Det värsta jag vet är när någon, oftast min mamma, kommer med det klämkäcka "se så, gaska upp dig lite nu" när jag mår skit och är deppad. Då vill jag bara skrika. Det enda som hjälper när det är skit är omtanke och förståelse och distraktion. SEN kan man ta itu med livet och andras liv och självkänsla, medkänsla och medlidande.
Tycker jag.
Det är underbart att du är tillbaks igen, som jag har längtat, och uppdaterat sidan många gånger om dagen i väntan! :D
Skicka en kommentar