Något har hänt med mitt hår.
Förr växte det till en bra längd så fort jag klippt bort nötta delar.
Nu verkar det snarare växa inåt.
Och lockarna är risiga och ibland ser det ut som att jag har begynnande flint.
Faller sidbenan fel.
Blir det vikar längre än skalpen skulle jag vilja påstå om ni låter mig överdriva.
Förr sa jag.
När jag får barn klipper jag tillbaka min fina page.
Den hade uppklippt nacke och lång lång lugg som bestod av två självlockiga korkskruvar på varsin sida.
Men int ha ja klippt mä.
Det är som att jag försöker skydda mig göra mig speciell.
Med mitt stora hår i valk och våg.
Hur kan ett hår få mig att känna mig så naken?
4 kommentarer:
Hej Joanna, mitt hår blir aldrig längre än stubb. Jag klipper mig så fort det börjar blir lite långt för att jag inte står ut med frissigt hår - min noja tror jag :)
Tycker att det ser fint ut, ditt hår. Det där lockiga verkar så bra när du gör frisyrer!
Är det inte sånt som kan hända när man fått barn? Har en kompis som är frisör som sade det och att man ibland har en del brister (t ex kisel) och åtgärdar man dem kan det hjälpa.
Men jag håller med Ulrika, det ser fint ut!
Jag skulle tro att en dålig hårdag för dig skulle vara en bra hårdag för många av oss andra. Tänk att ha hår som går att sätta upp i sådana frisyrer som du har!
Skicka en kommentar