2011/05/24

Om syren och Syren.



Jag älskar syren.
Verkligen älskar.

Och det är inte bara för att en faster till mig hette Syren.
Men hon hade väldigt många syrenbuskar när vi var små och jag förknippar lukten med hennes stora kaftaner och klirrande guldsmycken.

5 kommentarer:

A.M.O. sa...

Jag har planterat ett monster till syren på vår lilla gräsplätt. Den är nästan två meter hög redan. Nu längtar jag efter dom mörklila blommorna!

Lina sa...

Ja, absolut bästa sommarblommorna tycker jag.

farmor sa...

Har tagit in en jättebukett, och morgonpromenaderna med Selma är fantastiska, i hela Duvnäs blommor mängder av syrener i alla färger !

Klara sa...

Ja de är helt underbara! Doften transporterar mig genast tillbaka till det där barnet jag var en gång och promenaderna bort till skolavslutningen när jag var tvungen att stanna vartannat steg och titta (alernativt smaka och suga ut det där i mitten, som inte smakade så jäkla mycket egentligen men med lite god vilja så var det gott)på varendaste syren bara för att verkligen känna att idag, idag är det skolavslutning och Den blomstertid nu kommer, slutet på året och början på det oändliga sommarlovet.

Joanna sa...

amo,
jag såg!
shit vad jag fick starka ha-begär efter en egen liten gräsplätt då.

de mörklila är nästan overkliga, så vackra är de.

lina,
det är synd att de inte varar för evigt.

farmor,
det kan jag verkligen tänka mig, så himla härligt.

klara,
haha, jag drömde att jag sög i mig mitten av syrenen, bara för din kommentar!
den blomstertid ger mig alltid.
Alltid.
Tårar i ögonen, efter alla skolavslutningar med finkläder och högtidligheten och sommaren.
(ibland fick jag däremot gå bland snöhögar (!) på skolavslutningen, men oftast hade björkarna just slagit ut och vinden var inte fullt lika isande.)