Coco Chanel rökte som en borstbindare.
Tydligen.
Affischerna för senaste filmen om henne har bojkottats av somliga.
Just för rökandet den avbildar.
Och i Sverige råder en debatt sedan en vecka tillbaka.
Om huruvida det ska införas rökförbud på uteserveringar eller ej.
Inget som är aktuellt just nu, men det hindrar inte diskussionerna kring ämnet.
Det är en väldigt känslig punkt tycks det.
Det här med att rökare inte ska ha rätt att röka precis var som helst.
Vad man än skriver om det hugger någon till med "har vi inte rätt att röka kanske?".
Eller tycker att "det är väl bara att byta bord om du hamnar bredvid en rökare".
En gång läste jag till och med.
Hur någon jämförde det med folk som dricker, att fylla på något sätt skulle likställas med rökare?
Vissa hurrar ett förbud, andra tycker.
Att det på något sätt tydligen inkräktar på de mänskliga rättigheterna.
Och så här tycker jag:
Att röka är var och ens ensak.
Men när man röker på platser där det finns andra människor.
Människor som inte vill röka för att de tycker det är dåligt.
Vill spara sin hälsa.
Inte vill lukta rök.
Då är det faktiskt inte längre bara rökarens ensak.
Rökning påverkar inte bara den som utför det.
Jag gillar inte att jag måste stänga min balkongdörr gång på gång för att mina grannar står på sin balkong och röker.
(För att de tycker det luktar så dåligt så de inte vill göra det i sin egen lägenhet?)
Jag gillar inte att jag luktar rök när jag klivit på tåget, bara för att så många står på perrongen och röker.
Jag gillar inte att slå mig ner på en härlig uteservering och njuta av grönskan och den friska luften bara för att i nästa inandning få en stickande rök rakt ner i lungorna.
Och jag gillar det särskilt lite nu när jag har en bäbis i magen som påverkas av allt jag får i mig.
Och jag kommer att gilla det ännu mindre när jag har en bäbis i vagnen som direkt påverkas av omgivningen och drar in röken i sina egna små lungor.
För hur mkt någon än dricker.
Super sig full eller stoppar in snus efter snus i munnen.
Så påverkar det inte mig fysiskt.
Jag blir inte full av att stå bredvid en full, jag får inte snus i munnen av att stå bredvid en snusare.
Men står jag bredvid en rökare.
Som blossar på en cigarett.
Då får jag själv in rök i mig och det är där den stora skillnaden ligger.
Rökning påverkar.
Alla.
Punkt.
Slut.
Dagens roligaste var.
När reklamen på Elin Klings blogg helt plötsligt blev.
Överdelen till hennes ben i "dagens outfit".
Hur roligt som helst?
Eller säger det mer hur resten av min dag varit?
Jag fortsätter att älska dem.
Och snart är det vernissage på Länsmuseet i Gävleborg.
Radio Gävleborg har haft ett konstprojekt med gps.
Det låter intressant jag tror jag ska gå dit.
Men jag är inte så mkt för just vernissagerna jag föredrar.
Att i stillhet och helt ensam strosa runt och titta.
Jag brukar ofta titta på min rosa kula från mormor.
Den älskade jag när jag var liten och det var åttiotal.
För att den var rosa och för att den svarta toppen klirrade och blänkte när man drog ur den.
Nu älskar jag den.
För att det var mormors.
Och för att den är himla mkt art deco.
Blus, Kupan Brynäs
Klänning, fast här som kjol H&M för länge sedan.
Jag har en likadan blus jacka överdel?
Som Miri.
När man fyndar saker på loppis.
Känns det lite extra roligt när man ser att någon annan gjort precis samma fynd.
I en annan stad.
I en stund.
Är det någonting jag tycker är tjusigt.
Så är det blondiner i rött.
Miriam är vacker i sin balklänning.
En djup röd färg mot den ljusa hyn.
Och det blonda håret.
Jag vet inte vad det är det andas så mkt Hollywood på den tjusiga tiden det får mig att vilja.
Vara blond?
Bild från Kafferepet.
Det som länge gått och irriterat mig är.
Att den stil man kallar Carl Larsson-stilen näst intill helt och hållet skapades av.
Karin Larsson.
Karin Karin Karin!
Men det är klart att det är mannen som ska få äran.
Nu har hon i alla fall fått sin rätta uppmärksamhet och i sommar kan man besöka utställningar på gården.
Som hålls i hennes ära i hennes namn.
I hennes stil.
Gävle är egentligen inte så långt från Sundborn.
Jag vill gärna åka dit igen.
Jag tror att det tyvärr inte blir den här sommaren
Bloggvärlden.
Internet.
Kan vara full av elaka kommentarer och påhopp som aldrig skulle uppstå i verkligheten.
Där upphovsmakaren inte kan klicka i "anonym".
Men den kan också vara fylld av omtanke och nya vänner.
Den kan vara fylld av empati till någon man aldrig ens träffat men när man läser att deras lägenhet brunnit upp.
Tänker man på dem och känner klump i magen å deras vägnar.
När man sitter i provrummet på kemlab för att kontrollera att ens ofödda barn inte far illa.
Det fascinerar mig det är så fint det får mig att må lite bättre.
Bild från Elsa Billgren.
Jag är inte riktigt mig själv.
Jag glömmer saker och blandar ihop saker och kan.
Av någon anledning inte längre tänka smarta tankar.
Utan att skylla ifrån mig så tror jag faktiskt.
Att mkt beror på graviditeten jag har hört att man blir förvirrad sen.
När man ammar.
Men jag har även hört att man blir det när man är gravid.
Modereportaget.
Som jag yrat om tidigare och som egentligen skulle vara redan i fredags.
Har av olika anledningar skjutits på tiden och då är det som gjort för min gravida del.
8 juni blir det.
Och inget annat.
8 juni vad min gravida hjärna än säger.
I morgon bör ingen missa.
Tre mkt tjusiga kvinnor.
Som alla snart ska ha barn för första gången och som alla ställde upp.
På att visa kläder åt mig i mitt moderep.
Det är morsdag och min mamma är långt bort.
Jag hade velat sitta hemma hos föräldrarna på altanen och dricka saft läsa tidningar ibland strosa ner till trådgårdslandet och alla planteringar.
Och fråga hur det går.
Sommar för mig kan illustreras med.
Min mamma som står framåtböjd i trädgården och plockar ogräs eller planterar om eller bara njuter.
Av alla sina växter.
Nästa morsdag är jag själv en mor.
Märkligt svårt att förstå.
Jag såg en sån fin idé i en tidning.
Att blomsterarrangera med olika blommor i olika vaser.
Lite som en sommaräng i miniformat.
Och precis som Clara.
Fastnar jag för olika färger i olika perioder just nu är jag åter.
I den vackra pastelliga färgskalan av rosa turkost lavendel pistage blekt blekt.
Och friskt.
Och glömmer min kamera hela tiden så det blir suddiga mobilbilder.
I dag har jag varit.
På föräldragrupp, hos distriktsläkare, egentligen till sjukgymnast men det fick avbokas för jag fick akutremiss till förlossningen och sedan hos barnmorskan.
Efter det pustade vi ut med en fika på Rådhustorget och på måndag.
Fortsätter sjukvårdstemat för då ska jag ta lite prover.
Jag har även.
Anammat knepet dölja fläckar med hjälp av broscher.
För av någon anledning.
Spiller och dräller jag mer nu när jag är gravid.
Och eftersom magen fångar det brösten inte hinner ta.
Inget kommer i alla fall ända ner till marken.
Så blir det en hel del fläckar på kläderna.
Hade jag inte varit gravid.
Då hade jag haft svarta sandaler i sommar.
Som de på bilden.
Men de platta sulorna är inget för mina fogar och de många remmarna skapar nog en allt för komisk effekt.
På mina svullna fötter.
Sofie Fahrman skriver en bok.
