Jag tänker så här.
Att det är himla fint att senaste mode verkar vara kjolar till nedanför knäna.
Så kanske jag kan hitta en nyproducerad som faller mig i smaken.
Och att det är en himla tur att jag bytt färg på bloggen till blått.
Eftersom blått verkar vara det nya svarta.
Jag kan trend-andas ut.
Bilder från style.com, fast kollageihopat av mig.
Lite Jean Paul Gaultier, Armani Privé och Marc Jacobs.
Eller också ropar man in ett Lanvin-halsband åt mig.
Det går faktiskt alldeles utmärkt att göra det.
(Ps. Att ropa in rubbet går också bra.)
Bild från Bukowskis.
Allt var bättre förr.
Förr förr förr herregud den här reaktionären får vatten på sin kvarn.
När parfymflaskor som dessa visas.
Auktionen på Bukowskis.
Många vackra accessoarer och klänningar.
Väskor och annat.
Men det jag vill ha är parfymflaskorna och askarna de kommer i.
Tycker faktiskt att någon ska ropa in dem åt mig.
Utropspriset var inte så där sätta-kaffet-i-halsen-farligt.
Så ropa in och posta till mig jag lovar att bli glad.
(Tack på förhand.)
Bilder från Bukowskis.
Barn har sådan fantasi de kan hitta på saker man bara inte fattar.
Hur de ens fått stoff till.
När jag var au pair sa flickan jag tog hand om en gång till sina föräldrar.
Att jag lät henne leka ute på gatan medan jag satt inne.
Framför datorn i flera timmar.
Vi hade aldrig ens talat om lek på gatan ej heller att man inte fick leka på gatan.
Det fanns inte som ett alternativ.
Och jag satt aldrig någonsin framför datorn.
Vi var inte ens i det rummet samtidigt hon och jag.
Ändå hade hon hittat på den berättelsen och sa det till föräldrarna.
Ingen rök utan eld kan endel säga.
Men med barn är det faktiskt inte alltid så.
Ett barn kan säga något som av vuxna kopplas till att något fel har inträffat.
Exempelvis att en personal på en förskola tagit barnet på fel ställen.
På fel sätt.
Och då kan det vara så och det vore så hemskt så hemskt.
Men det kan lika gärna inte vara så och tänk då personen som blir anklagad.
Så hemskt minst lika hemskt.
Vad tusan ska man tro?
Min käraste jobbade 06-16.
Jag fixade morgonen för både mig och Torsten alltså byta blöja ge välling äta frukost duscha/bada klä på Torsten (svettkamp) samt klä på mig själv.
Sminka mig och sätta upp hår.
Med en hand för Torsten klättrar upp på toalettstolen och vill vara med.
Tar hårnålar och lägger på sitt eget huvud.
Sedan underhålla barnet bäst det går.
Tills det är dags att gå till dagis.
I ösregnet.
Slita hans separationsångestfingrar från mina kläder och skynda mig därifrån.
Försöka att inte höra hans gråt.
Åka till jobbet och få något gjort.
Innan jag måste iväg tidigt igen för att hämta pojken.
Ensamstående föräldrar: Att ni kan!
Ni är makalösa.
Vi är vardagströtta vi har ätit makaroner och korv till middag.
Vissa är orakade och andra så trötta.
Att ögonen värker.
Min morfar var älgjägare.
Jag skulle gärna ha något av hans älghuvuden uppmonterat på väggen.
Det låter så makabert särskilt för djurvänner.
Men det påminner mig om morfar det minner om min barndom.
Mer än någonsin vill jag skapa mig en liten bubbla av Norrbotten.
Jag längtar hem.
Illustration: Jag.
Det är inte bara jag som uppskattar det sköna i livet.
Det som glittrar allra mest.
Torsten gick omkring med broscher i lördags.
Och såg han ett halsband skulle han ha även det.
Visade mkt stolt upp sig för sin morbror.
Torsten fick så fina tallrikar.
Av sin farmor från hennes mamma är de.
Har jag för mig.
Stig Lindbergs design serien heter Ornamin.
Det fanns en fin sådan hemma hos min mormor den fick vi äta frukt ur.
Bland annat.
Och hon gjorde sluring i den när vi hade svårt för att äta upp.
Sluring = packa ihop maten till en rund tårtliknande form så att det blir roligare att äta den.
Den hos mormor var en glad liten pojke med ballonger.
Det är jeans och jacka.
Jeans och jacka.
Urtråkigt!
En fin äldre dam uttalar sig om andra äldres kläder.
I dagens Christer.
De frågar varför äldre så ofta klär sig i färgen beige.
Jag kan inte mer än hålla med henne.
Utan att vara bakåtsträvande drömmer jag ofta om.
Hur det var förr.
Hur man klädde sig lite tjusigare inte så att man behövde vara galet uppklädd varje dag.
Men att herrarna hade hatt ja damerna också för den delen.
Och att sladdriga mjukisbyxor med linne och hasande skor.
Faktiskt inte fanns på kartan.
Konsumtionsvinkeln är denna:
Jag drömmer om den tid då man inte köpte en fredagstopp eller skor för 299 kr på Din sko.
Bara för att man är sugen.
Den tid då ett plagg var en investering och ofta höll livet ut.
(Jag kastar sten i glashus för är det någon som köper för att suget efter nytt drar.
Så är det jag.
Men en dröm är en dröm och jag drömmer även om att bo i ett hus på landet trots att jag i själva verket bor.
I ett punkthus i Rågsved.)
När jag är på jobbet bonar min sambo köksgolvet.
När jag går och köper en krage för att den glittrar så vackert.
Åker min sambo och storhandlar.
Köper blöjor välling och mat för en hel vecka.
Det känns lite snedfördelat men just nu orkar jag inget annat.
Tar tacksamt emot hans energi den håller mig uppe nu.
Krage, Noa Noa
köksgolv, vad är det som ligger under plastmattan eg?
Jag har en kappa.
I bästa buteljgröna (syns dåligt på bilden).
Bästa Fröken Pimpinell har en sådan fast hennes är midnattsblå och jag skulle då inte.
Tacka nej till den.
I dag ska jag prova ett par skor jag sett.
Och känns de bra ska de bli mina.
Och jag ska återinta gatorna i vackra skor.
Inte bara sköna.
Inte bara såna som jag och tanterna har.
Utan dessa.
Om jag hade pengar skulle även de leopardmönstrade bli mina.
Men det blir de inte för det har jag inte.
Jag köpte art deco-örhängen på loppis.
Inte från riktiga perioden utan allra mest troligt från.
Det tillbakablickande art deco-vurmande 80-talet.
Och Torsten har barbahalksockar.
Han vill mysa med Barbafin hela tiden det är tur att han är vig.
Barbafin är Barbabelle på franska.
Det är ganska mkt som är finare på franska.
Helgen som var.
Var sista helgen Torsten hade de fina vita skorna jag köpte.
En gång förra sommaren på loppis.
Men vi sörjer inte vi blickar framåt mot nya fina loppisskor.
Inväntar storlek 24 så att några i hans skolåda kan plockas fram.
Som jag väntar.
På söndag säljer vi saker på bakluckeloppis ute på Värmdö.
På Siggesta gård kanske blir det mest porslin och böcker men jag tror även.
Att jag kommer plocka med ett antal broscher scarfer klänningar.
Tänker mig priser som 10 20 30 40 kr.
Möjligen även 5 och kanske någon enstaka 100.
KOM!
Fatta det dåliga samvetet.
När man morgon efter morgon glömmer att minsta fukt på badrumsgolvet.
Innebär fara för somliga i hushållet och därför alltid.
Varje morgon.
Torkar golvet ytterst slarvigt.
När lilla pojken glatt kommer in.
För att mamma äntligen öppnat dörren för att han nu får utforska roliga duschen.
Och så gör han dessa frivolter.
Halva och med landning platt på rygg.
Alternativt rakt på pannan vilket gav en sorglig liten första bula i torsdags.
Från glad till så ledsen på så himla kort tid.
Knäppa mamma har jag lärt mig till nästa vecka?
Auktionsverket har snart auktion.
Fashion.
Jag gillar särskilt några saker (se bild ovan) plus lite till (se typ hela visningskatalogen).
De tre herrkostymerna till exempel.
Wow om min kille hade dem.
Rutorna och färgerna, de är så snygga.
Utropspriserna är dessutom av den klass.
Som gör att jag börjar fantisera.
Fantisera om att lägga ett bud äga till exempel ett vackert Chanel-halsband i originalask.
Fatta!
Originalask!
Jag och min kärlek till gamla smyckesaskar jag skulle ju smälla av.
Bilder från Auktionsverket, kollage av mig.
PANTONE 18-2120
PANTONE 18-4039
PANTONE 16-1349.
Eller Honeysuckle, Regatta och Coral Rose om man så vill.
De tre mest beställda pantone-färgerna bland modedesigners inför våren 2011.
Fina färger jag faller ändå mer för Silver peony, Lavender och Silver cloud.
(8 9 och 10 på listan.)
Helst i kombination med varandra.
Hela listan hittar man här.
