Om ryssdockor och om ryssvogue.

Ryska Vogue firar 10årsjubileum.
Designers har gjort sina egna ryssdockor mina favoriter är (från vänster längst upp till höger längst ner):
Alena Akhmadullina
Valentin Yudashkin
Gucci
Marni
Konstantin Gayday
OCH
apropå inlägget nedan: Maison Martin Margiela

Bilder från www.vogue.co.uk.
Fler dockor här.

Om Anthon Berg och om god frukost.

I dag var dagen.
Då jag åt en mkt god frukost.
Soyghurt vanilj och frysta hallon och björnbär.

Det var dagen.
Då jag insåg än mer hur gärna jag vill ha 1). ett stycke kamerastativ och 2). ett stycke självutlösare.
Jag bänglade upp kameran med en Anthon Berg marsipanpralin.
Och måste ställa in fokus utan att jag är i bild och får gissa mig till vad det kan bli.
Oftast gissar jag fel.
(Bängla är ett bra norrbottniskt ord som betyder ungefär krångla)

Det är dagen jag har en blus från second hand (som är slående lik min klänning från i går).
Och min kära mormors gamla gå på begravning-kjol, den har två fina band i nederkanten.
Ett i sammet ett i siden.
Och jag har en kudde från Indiska som jag önskar kunde.
Likt en Walt Disney-film under natten förvandlas till.
En underbar klänning i samma stil.

Och det är dagen då jag fortfarande svävar på moln av lättnaden.
Över att uppsatsen äntligen är godkänd.

Om roliga glasögon.

Fantastiskt roliga glasögon.
Om man känner för att automatiskt dölja sin identitet i vardagen.

Om art deco-mode, sjunde inlägget.

På 20-talet fokuserade man mkt på kvällsaktiviteterna.
Och således även på aftonkläderna.

Riktigt glamorösa saker var det.
Tidigt under 20-talet var klänningarna ärmlösa långa och feminina.
Samlade runt höfterna och på svanken och baken.
Och dessutom överösta av vackra broderier.

Kring 1925 började de reflektera den nya eran av charleston och jazz.
Korta och fyrkantiga klänningar fästa på axlarna med smala band.
Gjorda i silke, lätt sammet, eller lamé, och broderade med paljetter och pärlor och metalltrådar.


Bild övre:
Halsband och armband i ebenholts, krompläterad metall och guld, Frankrike 1931
Aftonklänning i aquamarin och guldchiffong och paljetter, Frankrike ca 1928
Aftonklänning i cremefärgad satin, USA ca 1919

Bild nedre:
Detalj av pärlbroderad dansklänning, Frankrike 1925.

Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om en sak som får mig att tjuta av lycka! (men jag vet inte om det på bilden och därför ser jag lite lagom reserverad ut)

I dag.
BLEV MIN UPPSATS GODKÄND!
Hurra och tusen gånger åter hurra.

Jag började på den för snart två år sedan.
Och gjorde annat så den blev inte klar.
Sen gjorde jag ett någorlunda helhjärtat försök att få den klar för ett år sedan.
Men tiden går så fort när man blivit vuxen och arbetar samtidigt så helt plötsligt hade det gått ett halvår.
Men med nya studier var jag så illa (på ett bra sätt) tvungen att få den färdig.

Och likt en sten har den legat på mitt välmående och min självkänsla men nu.
Nu nu nu.
ÄR DEN ÄNTLIGEN GODKÄND HURRA!

Och så hade jag lillräven på mig i dag.
Och en av mina favoritfärgkombinationer: Beige och lila.

Klänning second hand Kupan Brynäs i somras nej förreste nu när jag tänker efter: Myrornas i Umeå i somras
Jackas second hand Myrornas Umeå för åtta år sedan
Halsband från Noa Noa och lillräv från Vila

Om att leva som man lär.

Eftersom jag tar mig själv på väldigt stort allvar.
Funderade jag över hur vackert grönt var.
Och klädde mig därefter.

I så matchat att till och med paraplyet matchade kappan och paraplyets handtag matchade väskorna (jag har en handväska också i ljus läder man skymtar mest dess axelrem).

Och gröna kappan har till min förtjusning en fin lapp på insidan.

kappa second hand
klänning Noa Noa
Väskor och paraply second hand

Om grönt och en gnutta om mode.

Somliga dagar blir det inte så mkt om mode.

Då kan man ta en stund till att tänka över.
Hur vackert färgen grönt är.

Om en helt meningslös sak i serieformat.

Var så goda.
För kvällslektyren nu är det bara att släcka lampan och knoppa in.

Om ett skärp.

Ett skärp till en fin klänning.

Som jag köpt på second hand i Bomhus.

Art deco-mode, sjätte inlägget.

Under 1920-talet blev det mer populärt med sport.
Och fyllda av den goda smaken som de var.
Fick det sin reflektion även på sportkläderna.

Jean Patou var den första designern att kombinera den nya andan av bekväma men fortfarande eleganta kläder.
Genom att kombinera jersey med de strikta linjerna av krigsklädernas stil.
Han gjorde även den vita ensemblen med orange hårband (bilden) till tennisspelerskan Suzanne Lenglen som hon bar på Wimbledon 1922.
Hon blev den första sportikonen som gjorde reklam för en sportplagsskollektion.

Bilden:
Tennisklänning, vitt och grönt linne, England cirka 1925.
Suzanne Lenglen, Wimbledon juli 1922, i en Patou-klänning.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om svettband och om opera.

Jag har ett vackert hårband.
Ett svettband om man så vill.
Det har fina pärlbroderier och det syns inte men tyget har blommönster i väven.

I dag ska jag sjunga opera.
Jag ska sjunga på svenska och på italienska och på tyska och på latin.
Och jag ska sjunga snabbt och jag ska sjunga högt och det är så roligt att jag tror jag spricker.

Om folk som röker och om det praktiska med en scarf.

Ibland på tåget som jag åker varje dag.
Finns det personer som inte klarar sig utan en cigarett hela resan.
Som hoppar ut på stationerna och röker så långt de hinner på cigaretten.
Och sedan.
Oet här är det vidrigaste av allt när det kommer till rökare.
Sparar återstående cigarett till någon annan gång!
I paketet.
I fickan.
I tågvagnen så att alla tvingas sitta i stanken av en sparad cigarett.

Bara för att man är rökare är det ingen mänsklig rättighet att få röka precis vart som helst och när som helst.
Att få tända en cigarett när man står i en trång busskur
(och det regnar så ingen vill stå utanför och bli blöt).
Att få tända en cigarett på tågperrongen
(och låta alla runt omkring andas rök istället för frisk morgonluft).

Är det inte mer av en mänsklig rättighet att kunna gå utomhus utan att behöva stinka av någon annans rök?
Att kunna ta sig till jobbet/skolan varje dag utan att må dåligt av någons extrema röklukt?

Jamen visst rök om ni vill jag är inte emot rökare i allmänhet.
Det är bara de som röker så mkt att alla andra tvingas in i deras rökande jag har svårt för.
Jag tycker att det är ett väldigt oartigt beteende.

Scarf second hand (kommer väl till pass när vagnen stinker fimp)
Mustaschbrosch Dada's Diamonds
Jacka Noa Noa
och en skymt av klänning från second hand.

Om kläder som är vackra.

Det finns en sida.
Där jag vill ha ungefär samtliga kläder.

Det är gamla kläder och det är vackra kläder och inte helt förvånande är det många klänningar jag faller för.

Snart ska jag till en vän och tjejja lite.
Dricka lite vin och sitta i soffan och uppdatera oss om varandras liv.
Förmodligen en massa tända ljus och sånt också.
Vänskapsromantisk fredag, fantastiskt.

Bilder från www.antiquedress.com.

Om arbete.

Jag jobbar hårt hinner inte tänka mode.

Men detta kan jag konstatera:
- Sex and the city verkar få en uppföljare på filmen.
- Om inte ens en vecka släpps Comme des Garçons H&M-kollektion (är den mer hypad än fin?)
- I morgon kan man gå på modevisning på Goya (i Gävle).

- Och nu måste jag fortsätta arbeta det handlar bland annat om bilderna nedan
Tänk hur hiphopare såg ut på 80-talet först skrattar jag lite men sen.
Tycker jag fan de ser riktigt tuffa ut.
(Minsann, lite mode lyckades jag ändå klämma in i hjärnan.)


Afrika Bambaataa, vissa säger att han är hiphopens gudfader.

Om min morfar, i svart och vitt.

Min morfar.
En pop-pojke.

Han var lurig och skojig man visste aldrig vad han skulle hitta på.
Han lyfte upp mig och min storebror på ett vitrinskåp.
Alltid när vi kom, han låtsades alltid glömma bort oss.
Vi ropade morfar vi är här och i skräckblandad förtjusning fann vi oss i att få sitta så högt upp och övervaka alla de vuxna kring köksbordet.


När han had skutte en älg.
Skar han av tungan och kom in med den i munnen och låtsades att det var hans egen.
(Hur kan man göra det utan att ens kräkas? Det blev i alla fall total kalabalik.)

Min syster berättade om när hon och vår yngsta moster brukade åka med morfar i bilen längs skogsvägar.
Och han sa att de skulle hitta slutet av regnbågen och så fick de peka åt vilket håll han skulle köra.
Fram och tillbaka hit och dit, han gjorde tvärnitar och u-svängar och jagade regnbågen.

Han var fin min morfar han luktade skog och läder och diesel och i stugan låg han alltid närmast kaminen och satte fart på elden så att ingen behövde vakna till kylan.
Jag kommer fortfarande ihåg när man skulle klättra över hans säng.
(Stugan var liten och sängarna hade han byggt så att vi kunde ställa ut dem över hela golvet och sova alla i samma rum).
Då kunde vad som helst hända, min morfar var så glad och skojig och måste verkligen ha älskat barn.

Han dog när jag var tre, jag kommer fortfarande ihåg allt som hände.
Vi var i stugan och han hade hämtat hundarnas matskålar uppe i bilen.
När han kom innanför dörren sjönk han ihop på golvet och alla trodde att han lurades.
För han gjorde ju så ofta det.
Men han lurades inte och min pappa och min morbror fick ta skotern och köra honom till närmsta sjukhus men det låg flera flera mil bort.

Mormor tog oss barn in i köket för att visa oss hur en vedkamin kunde fungera.
Att man kunde ta bort ringarna för att få större hål ner till elden och jag förstod inte varför hon skulle visa oss det just då.
Och köksbänken var precis så hög att jag kunde se över den om jag sträckte på mig och utanför fönstret såg jag pappa och min morbror köra iväg med skotern och gulpulkan.
Med morfar de försvann i mörkret det var 1982.

Om olika nyanser av grått.

I dag är det dimmigt ute.

Riktigt dimmigt, när jag klev upp såg jag inte ens hela parken.

Allt blir så vackert i dimman, man kan skippa vaselinet på linsen och bara fotografera konstnärliga bilder på löpande band.

Snart har jag prov i korrekturläsning.
Jag kan inte komma ihåg sist jag hade ett prov.
Inte hemtenta inte uppsats inte essä utan prov.
Läsa lära sig sen sitta ner under begränsad tid och se hur det går.

Om mina kläder.

I dag har jag på mig.
En tunn blus den är från Indiska en stickad "vest" (vad heter det egentligen på svenska?" den är från Noa Noa.
Och så har jag en kär gammal kjol den är ur bild.

Jag gillar blandningen av skirt och grovt.
Blusens sköra mot det stickade grova.

Om bio och om min bokhylla.

I kväll var jag på bio.
Med min allra finaste älskling han skulle recensera åt tidningen.
Det var bröderna Coens senaste och den var bra för den var inte som andra filmer.

Jag har arbetat hemma hela dagen och klädde mig därför enkom för bion.
I mjuk klänning och bekvämlighet framför annat.
Okej nästan.

Dessutom har jag en träfågel i bokhyllan.
Den suckar efter blommorna och bladen på Jane Austens Emma och på Carolina Söderholms Svenska formgivare.
Stackarn.
Helt förgäves.

Klänningen från Noa Noa och mkt urringad.
Därav:
Blus från second hand-butik, för att skyla klykan.

Om art deco, femte inlägget.

Det som inspirerade nästan mest runt 1920.
Under den här härliga tiden av art deco och Paris.
Var de 150 000 flyende ryssarna som ville komma undan bolsjevikernas revolution.
De flesta kvinnorna fick tack vare sina sömnadskunskaper arbete på stora couture-hus.

Traditionella rysk brodering blev mkt populär.

Vissa ryska emigranter öppnade sina egna modehus, och introducerade genom detta element av traditionell ryskt mode till Europa.
Även om det mesta var grundat i nostalgi och kanske inte direkt avspeglade precis hur man såg ut i Ryssland.

Det ryska sättet att blanda material blev populärt, exempelvis att använda sig med av päls i kläderna.
Och brodera klänningar blusar och aftonkappor.
Kanta dem med päls.

En ny siluett kom också.
Man anammade den broderade ryska tunikan som bars av män (kosovorotka) och bar den över längre kjolar.

Redan 1925 hade stilen ändrats och den ryska folkloren fick lämnat plats åt sportkläder och med sobra kubistiska stilar.

Bild: Från La Gazette du bon ton, 1922.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om en utmaning.

- Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
- Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.
- Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Jag börjar med punkt 1; Fina Lotta på fina Drömma utmanade mig.
Men på punkt nummer tre faller jag.
För utmana är jag dålig på, ofta har alla jag läser redan gjort den och jag vill inte gärna tränga mig på.
Så jag gör utmaningen och tycker det är bra nog.
För listor är roliga.

1. Jag har spelat tvärflöjt i tjugo år, jag var riktigt duktig en gång i tiden (den tid när jag övade fem timmar om dagen).

2. Jag har ett ärr på hakan från när jag skulle hjälpa pappa byta däck när jag var kanske fem?
Och han sa "lägg inte däcket på det andra däcket Joanna" och jag la däcket på det andra däcket.
Och halkade i gruset och landade med hakan på en av de där stora muttrarna i mitten av däck vi fick åka till akuten och sy.

3. Jag har jobbat på Norrlandsoperan, jag var korist.

4. Jag är väldigt stark och mkt bra på att flytthjälpa.

5. När jag var liten ville jag bli polis alternativt militär alternativt brandman.

6. Jag flyttade hemifrån när jag var 15 (fast jag fyllde 16 bara ett tag efter) och jag längtade mig sjuk efter min mamma varje dag.
Det har blivit lite bättre nu.

7. När jag var 22? Nåt sånt. Flyttade jag till Kanarieöarna med en veckas varsel.

Bild från boken Hattliv, text och foto Ylva Elzén.