Om den här dagen och den där magen.

I dag var en dag.
Som trots sin huvudvärk och irriterande start visade sig bli.
En väldigt bra dag.

Den dåliga starten var:
Att jag vaknade av en smäll som senare visade sig vara en gigantisk och väldigt stickig kaktus.
Som åkt i golvet.
Att jag skulle byta vatten i en vas och med magen lyckades putta till vasen som föll blott några centimeter och ändå.
Gick i tusen bitar.

Det väldigt bra var:
Att jag fann ro att skriva klart texter (de ska inte vara inne för än i morgon klockan 14 jag är i chock!).
Att jag la på en fin påskduk på köksbordet, jag fyndade den i går på Erikshjälpen.
Att jag åt lunch på balkongen (invirad i både ulster och snowjoggings men än dock).
Att solen gav mig energi och jag gick till biblioteket och bläddrade i tidningar och mötte upp min käraste för eftermiddagskaffe.

Nu: ugnsfalukorv och riktigt gjord potatismos, hurra!

Om Sigurd och hans smycken.

I dag ska jag skriva.
Skriva skriva skriva.

Vi får se hur det går för i går var det sol och en dag med sol följs alltid av.
En dag med huvudvärk.

Ändå sitter jag i hemmets ljusaste rum för hur skulle man kunna sky solen?
När man längtat efter den en hel vinter.

Jag ska skriva om Sigurd Persson och om hans smycken.
Till viss del även om hans industridesign.
Till exempel att det var han som formgav 5-kronan och att han samarbetade med försvaret och gjorde alla deras märken.
Men mest av allt ska jag skriva.
Om hans underbara smycken.

Bok 17-års-present från en fin moster.
Klänning, La Redoute.

Om klädkammare. Klädkamrar?

Att se in i någon annans klädkammare och garderob.
Det är så spännande jag sitter och försöker lista ut hur plaggen ser ut det blir nästan samma pirr som när jag går in i kostymförråd på teatrar.
(När jag var i Norrlandsoperans klädförråd en gång blev jag helt vimmelkantig.)

Jag skulle kunna tänka mig skriva reportage om det eller ännu hellre: en bok.
Jag skulle kunna tänka mig att skriva och fota exempelvis:
Miris
Claras
och säkert Lottas också även om jag ännu ej sett några bilder därifrån.


På bilderna:
Min klädkammare
Två garderober med kappor och jackor.

Om kvinnligt.

- Men hur kunde de vilja ha såna här kläder, det är ju så okvinnligt, sa tjejen i provhytten intill min.

Jag vet precis vilket plagg hon provade, jag höll själv i den prickiga blusen en stund innan.
Jag lät den hänga kvar inte för att den var så stor och därför även okvinnlig.
Utan mest för att den inte skulle göra sig bra på mig och min mage.

Men vad är kvinnligt?
Är det att ha så små kläder som möjligt som sitter som ett skinn mot kroppen?

Det är säkert ett högst personlig smaksak men jag vet vad jag tycker.
Kvinnligt är inte en kontradiktion till stort.

Om manschetter och mustascher.

I dag var det jag och mustaschen och två lösa manschetter.
Och sol!

Jag gick bara hem för att lämna matlådan och besöka toaletten.
Nu ska jag genast ge mig ut med PJ i lurarna.
Cykla lite i solen och strunta i alla texter jag egentligen borde skriva på i kväll.

Klänning Indiska
jacka Noa Noa
manschetter som egentligen är kragar, second hand
brosch Dada's Diamonds.

För övrigt:
I morgon kommer knugen och drottningen till Gävle.
Medan konungen åker till Mackmyra och provar whisky.
Åker drottningen till Högbo och luktar på parfym.
Vilken tur tänker jag, så att de inte blir förvirrade i sina könsroller.

Om vårtecken.

Säkra vårtecken är musiken.
När jag får lust att lyssna på Johnossi eller PJ.
Då är det vår.

Jag vet inte om det är det explosiva.
Energin och drivet framåt.
Som gör att våren passar bra till dem.
Eller om det är minnen från förr som skapats till musiken som ligger bakom lusten.

Det är som det är och så här är det för mig.

Om skönhetsideal och om husrenoveringar.

När man tittar på bilder från förr tänker man att det nog inte var så himla märkligt ändå.
Att kvinnor svimmade till höger och vänster.
Det ser läskigt ut bara på bild.

I övrigt sitter den här kvinnan och torkar tårarna.
Efter kvällens Bygglov.
Jag skulle kunna skylla på hormoner och så men faktum är.
Att jag ofta får tårar i ögonen av program där människor haft tunga stenar på axlarna.
Och någon kommer in och tar bort i alla fall några av de där stenarna.

I kvällens avsnitt (lite lagom lokalt) i Bollnäs.
Med en familj som renoverat i flera år och en pappa till mannen i huset.
Som blivit sjuk och tid som slitits mellan renovering, familj och far.

Tanken på vilken lättnad man måste känna att få komma hem till ett hus.
Som inte längre har något som måste fixas.
Ett hus som bara låter en vila och samla krafter.
Så att tiden kan gå mer åt sin sjuke pappa och sin kära familj.
Då kom tårarna.

Jag försöker hålla mig lite.
För hus som renoveras? Ska man verkligen gråta till sånt?
Men när programmet dessutom var tillägnat den sjuke fadern, eftersom han avlidit sedan programmet gjorts.
Ja då var det som förgjort.

Jag hoppas de har det bra i sitt fina hus i alla fall.

Om blått och par.

Vissa dagar.
Klär man sig så lika att de matchande träningsoverallerna.
Inte känns så långt borta helt plötsligt.


Jag i en klänning från H&M och en blus från Kupan.
Min käraste i tröja från H&M med tryck av mig på mig och byxor köpta på Flott i Umeå.

Om slit.

Jag har slitit halva helgen.
I ett program jag inte förstår för att göra en annons jag inte vill.
Och kämpat att hålla nere den i storlek den får blott vara 33 ynka kb.

Och nu.
När jag äntligen är färdig.
Upptäcker jag att jag läst fel och storleken får inte överstiga 30 kb.

Det finns inget mer att förminska det finns inget mer att ta av ååh det blir inget fint och inspirerande blogginlägg i dag jag måste fortsätta slita.

Om underkläderna.

Efter den långa diskussionen om behåars vaddering.
Gick jag och köpte mig två vadderade behåar. Va?

Men jag insåg att det var det bästa för mina ömma graviditets-bröst.
Att det jag ville åt var den sköldliknande känslan jag så länge förkastat.
Det resulterar i att brösten blir ännu större och att de ryms i ännu färre klädesplagg men.
Det har varit värt det.
Den ena behåns vackra färg skymtar man i axelbanden på bilden.
Mer blottande än så blir vi inte här på bloggen.

Jag har även köpt en underklänning som tillåter expansion.
Mina vita och puderrosa och svarta och granitgrå i siden och andra luxuösa material från förritin har sedan länge blivit för trånga.
Nu behövs även en svart.
Sen är jag nöjd sen får det vara nog.


Behå och underklänning, Åhléns.

Om sol och sång.

I dag:
opera-repetition
arbeta i flash
gå i solen?

Det sista är det jag önskar mest av allt men troligtvis det jag hinner minst.

Om dagens konsumtionslycka.

Knarrande tulpaner med doft av vår.
Tre delar vacker Grand av Arthur Percy.

Om vår och om hallon.

Både glasögonfodralet och jag tycker.
Att det kan bli sommar nu.
Eller åtminstone lite vår.

Lördagsmorgon med yoghurt och Ring så spelar vi.
Sedan Melodikrysset medan min käraste rakar sig.
Nu ska vi gå lite loppisrunda.
Det är möjligt att det bara blir ett enda stopp, till förmån för fika.


Klänning Ria, glasögonfodral Myrornas kanske? Väldigt länge sedan i alla fall.
Och ni skulle bara se strumpbyxorna de är knallrosa och supersnygga! Från Lindex.

Om. Eh. Ja, rosa och rosor faktiskt.

Tvättdag.
Jag gillar att tvätta att få allt rent och fint helst vill jag även mangla.
Men våra nya sängkläder har knäppa tryckknappar då funkar det inte.
Med mangling.

Sen sedvanlig maskin av handtvätt.
Än är inte hela klädkammaren genomtvättad.

Sen ska jag:
städa
skriva texter
göra flashannons
äta glass.


Kofta H&M
Klänning Ellos
Svarta byxor som når upp till hakan H&M.
Ljusstake köpt på fina Backmans i Umeå.

(Obs, det är synd om blomman i bakgrunden. Den är inte sig själv längre.)

Om uppdatering och lite mer om rosa.

Jag måste se vilka kläder som fortfarande passar.
Jag måste minimera frustrationen och svettningarna av.
Att trä på mig krångla in mig tappa andan och sedan; stor irritation.
Kasta av mig plagg efter plagg efter plagg.

Något sådant har jag inte tid med när allt jag helst vill göra är att sova.
Fortfarande.

I kväll blev det istället för att skriva på en tidskrift som ska vara klar snart.
Klänning i rosa och många i en hög av senare.

Om rosa och rosor.

Är det något jag varit svag för hela livet.
Så är det rosa.
Det kan min mamma intyga som varje kväll under en period i mitt liv.
Fick försäkra mig om att det fanns rent rosa av allt.
Annars klädde jag inte på mig på morgonen och surade nog väldigt mkt på dagis.

Och doften av rosor.
Den konstgjorda doften av rosor.
Är det den rätta kan den vara så underbart ljuv att jag nästan svimmar.
För jag bara drar in och in och in och andas aldrig ut.

Sen är den andra saker som luktar gott också.
Men jag har än aldrig funnit den rätta ros-parfymen och får nöja mig med tvålar som sprider doften.
I alla fall i hemmet.

Om att dö av söthets-overload, del 2.

Det här är inte heller mode.

Men jag dör en smula av söthets-overload även här.

Vår lill-Tage.
Eller Tage tagetes som en av fotograferna på tidningen kallar honom.

Men tills vi har träffat honom på riktigt kallar vi honom.
GW.
Han kanske visar sig inte alls vara en Tage.

Om att dö av söthets-overload.

Åh alltså jag vet.
Det här har inget med mode att göra.
Och man borde verkligen inte räkna in det till "annat som är likaså".
Det får räknas som ett väldigt vitt annat-begrepp.

I kväll har jag sett den cirka 20 gånger jag vet faktiskt inte det är möjligt att det är betydligt fler.

Men detta säger jag:
- det lilla startgny:et innan den kommer igång ordentligt
- de små gnyna mellan de höga tjuten
- den lilla underläppen som putar ut lite när den gnyr
- öronen som faller bakåt när huvudet lutas bak
- nosens trubbighet
- hakan
- den tillbakalutade no neck-looken i början av klippet

Hå hå håå jag dör den är så söt!

Om blått och tjockt.

I dag snöar det.
För andra dagen i rad den där våren som var så nära i måndags.
Känns längre bort än aldrig förr.

Det mesta känns grått det matchade jag gårdagen väldigt väl till.
Blått rimmar i alla fall och eftersom jag är besatt av röda trådar.
Så går jag från grått till blått och hoppas att himlen fattar vinken.

Min mormors fina porslinskatt matchar också.
Och magen är ännu större på eftermiddagar kvällar och folk tror att jag omöjligt kan vara.
Så lite gravid som jag är.
För jag är så STOR! (öppna munnen här och låt hakan falla till golvet, för att understryka hur chockad du blir när jag säger vilken vecka jag är i).

Jaha. Tack? Eller?
Det är väl synnerligen olika hur magen blir man behöver inte påpeka att jag är STOR.
Och få det att låta som att jag är den enda som har en mage som syns tidigt.
Jag gillar min mage och det är härligt att äta choklad och glass och låta allt jäsa över.

Eftersom det verkar vara så svårt att låta kvinnor vara den storlek de är.
Vi är.
Utan att få oss att känna oss som förlorare om vi inte är som de riktigt smala i tidningar och modebilder.
Kan vi väl låta åtminstone alla gravida få en paus från hysterin.
Som en början så kanske kanske.
Fast kommer det verkligen att hända?
Men kanske det faller över på den andra gruppen kvinnor också.
Den grupp alla kvinnor tillhör för det mesta.
Den ogravida gruppen.


Klänning svart Indiska
Klänning marinblå Old touch
Rosett Noa Noa.

Om barnvagnen och om våren som dog.

Våren dog i sin linda.
Och jag lite med den.



Jag har funnit min drömvagn.
Eller det är nästan min drömvagn den hade gärna fått vara lite mindre rutig på ett ställe.
Men sittdelen man får till.
Är för fin för att låta bli.

Den är i Malmö vi har vissa logistiska svårigheter just nu.
Bussgods är dyrt och jag önskar att jag hade vänner i Malmö men jag har inte en enda.


Klänning, Indiska
Halsduk som får mig att känna mig som den franska tidigt 1900-talskonstnärinna jag inte är, Noa Noa