2009/03/12

Om att dö av söthets-overload, del 2.

Det här är inte heller mode.

Men jag dör en smula av söthets-overload även här.

Vår lill-Tage.
Eller Tage tagetes som en av fotograferna på tidningen kallar honom.

Men tills vi har träffat honom på riktigt kallar vi honom.
GW.
Han kanske visar sig inte alls vara en Tage.

5 kommentarer:

Lina sa...

Är det en kille?

Vad roligt med bild på lillpyret!

Joanna sa...

ja en liten sötpojke.

han fläktade och karatesparkade en hel massa.

Mammadamen sa...

Så fin han er:-) Tage er et flott navn!

Vår lille August, viste seg forresten å være en August:-)

Alma sa...

åh! Det är så mysigt att få ta med sig bilden hem och sitta och glo på. fundera. vem är h*n? hur ser h*n ut? vad tycker h*n om för nåt? ...och tage är jättefint namn! grattis igen! kram!!!!!

Nostalchic sa...

Åh va fin han är, det är så otroligt magiskt att få se sitt barn på ultraljud, de små armarna och benen sparkar där inne och man känner hur bröstet håller på att sprängas av lycka och stolthet.