Om dagen för ett år sedan.

I dag för ett år sedan var jag och Torsten på en höstpromenad.
Jag tänkte på att vi skulle flytta.
Lämna staden jag från början aldrig ville bo i.
Och flytta till en stad jag aldrig haft en önskan att bo i.

Jag kunde inte gå särskilt fort jag hade fortfarande blödningar.
Och foglossningen känner jag av än så då.
Efter bara två månader.
Var det fortfarande myrsteg vi talade om.

Torsten var så liten.
Det går inte att ta in hur snabbt barn utvecklas.
Klyschor som att de är som svampar jag tänker dem om och om igen.
Jag visar han gör det behövs inte många repetitioner för att han ska fatta.
Oftast ingen repetition alls.

Han säger boll.
Ba! med ett kort a.
Och sjunger "maa-mma maa-mma" (se så stor jag är).
En hel del annat jag ska inte tråka ut er istället ska jag.
Fortsätta titta på gamla bilder och minnas.
Och tänka hur fint livet är.